Det senaste året har debatten kring djurförsök åter aktualiserats efter ett antal uppmärksammade händelser på området. Tandförsök på hundar i Göteborg, svenska forskare som använder vildfångade primater i försök utomlands och nu senast ansökan från ett antal svenska universitet på 90 miljoner kronor för ett kompetenscentrum kring djurförsök (kallat SWECCLIM), har väckt både känslor och debatt.
Vi ser positivt på debatten kring djurförsök och hoppas och önskar att det leder till konstruktiv diskussion och förändring. Vi vill i debatten föra fram konkreta förslag riktade till både politiker, forskningsfinansiärer och universiteten och forskarna.
I EU:s lagstiftning om djurförsök är målet kristallklart: ambitionen är att djurförsök på sikt helt och hållet ska ersättas med djurfria metoder när så är möjligt. Än är vi inte där, men det är dags att Sverige tar sitt ansvar och börjar arbeta mot det målet. Detta gäller både våra politiker och universiteten.
Behövs politisk aktion
I dag speglas inte alltid EU:s ambition i dessa aktörers handlingar. Detta är en etisk skyldighet gentemot djuren, som i många fall inte bara utsätts för plågsamma försök, utan också hålls på ett sätt som inte tillåter dem att få utlopp för sina behov och naturliga beteenden. Det är också en skyldighet mot samhället.
I vissa fall ger metoder som inte använder djur till och med bättre medicinska resultat
Djurförsök är inte lösningen på alla medicinska problem, tvärtom är det sällan resultat från ett djurförsök går att direktöversätta till en människa. I vissa fall ger metoder som inte använder djur till och med bättre medicinska resultat. Några länder ligger före oss och har en tydligare politisk ambition, nu är det dags att också Sverige tar ansvar.
Våra politiker kan göra tre saker:
• Det första är att utveckla en nationell strategi för hur en övergång till djurfri forskning ska ske. Nederländerna är en föregångare vad gäller detta och har en tydlig politisk ambition och ett strategiskt arbetssätt, vilket innebär ett tydligt ställningstagande till vad nationen strävar mot.
• Det andra är att öka forskningsanslagen till djurfri forskning. De statliga anslagen till djurfri forskning har legat på samma nivå de senaste tio åren och utan mer forskning kring sådan metodutveckling stagnerar utvecklingen.
• Det tredje är att driva frågan på EU-nivå, det här är i allra högsta grad en fråga som kräver internationella ambitioner och samarbete.
Finansiärer påverkar
Även forskningsfinansiärerna spelar en mycket stor roll. Vi är glada över att den högst bristfälliga forskningsansökan kring SWECCLIM avslogs av Vetenskapsrådet, men forskningsfinansiärerna kan och bör bidra till att driva utvecklingen. Det behöver avsättas mer pengar till ansökningar som strävar efter att ersätta djurförsök. Dessutom behöver finansiärerna skicka en tydlig signal till forskarna att de i ansökan ska reflektera över möjligheten att ersätta djurförsök, minska antalet djur som används samt förbättra välfärden för försöksdjur.
Vi är glada över att den högst bristfälliga forskningsansökan kring SWECCLIM avslogs av Vetenskapsrådet
Det bör också tydliggöras att svenskfinansierad forskning ska följa svensk lagstiftning kring försöksdjur, oavsett om försöken utförs i Sverige eller utomlands. Detta kan leda till att bristfälliga forskningsprojekt stoppas redan på ett tidigt stadium.
Upp till universiteten
Universiteten och de enskilda forskarna spelar kanske den allra viktigaste rollen. Universiteten behöver säkerställa att 3R (reduce, replace, refine) genomsyrar all verksamhet och bidra till en miljö där djurförsöksfria innovationer premieras.
Det ska till exempel inte vara möjligt för svenska forskare att åka utomlands för att utföra djurförsök på vildfångade apor
Även universiteten har ett ansvar för att de tillsammans med sina forskare strävar efter att uppnå ambitionen i EU:s försöksdjursdirektiv. Utöver det behövs tydliga riktlinjer så att all forskning som sker av en forskare knuten till ett svenskt universitet och finansierat av offentliga medel sker i enlighet svensk lagstiftning. Det ska till exempel inte vara möjligt för svenska forskare att åka utomlands för att utföra djurförsök på vildfångade apor.
Det finns i dag ett antal nytänkande och ambitiösa forskare som utvecklar djurförsöksfria metoder. Vetenskapsrådet genomför just nu sin behovsinventering för vilka områden som ska vara prioriterade i den framtida utlysningen kring forskningsinfrastrukturer och vi tror och hoppas att några av dessa forskare går samman och föreslår att ett prioriterat område ska vara en internationell forskningsinfrastruktur för djurfri forskning. Både behovet och ambitionen finns, nu krävs handling och samarbete.
Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige
Emma Brunberg, agr. Dr. och sakkunnig på Djurskyddet Sverige