I rapport efter rapport visar det sig att rasismen ökar i Sverige, och att den bidrar till boendesegregation och diskriminering på arbetsmarknaden. Detta utgör ett allvarligt hot mot många svenskars möjligheter att förverkliga sina livschanser och delta i samhället på lika villkor. Det försvårar för den offensiva, inkluderande och välkomnande integrationspolitik som Socialdemokraterna vill föra.
En central aktör för att motverka både segregationen och rasismen är civilsamhället. Dessa ideella krafter behövs nu mer än någonsin. Föreningslivet är ett av de kraftfullaste verktygen vi har för att verka för integration och mot rasism i Sverige. Här möts tiotusentals människor från olika bakgrund varje vardag och skapar band och relationer med varandra – på språkcaféer med Röda korset, träningar med fotbollsklubben, friluftsaktiviteter med scouterna och fältbiologerna.
Det svenska samtalet om behovet av integration måste sluta handla om att ålägga individuella människor hela ansvaret för den egna integrationen – det finns ingen forskning som stöder att det faktiskt är så som någon kommer in i ett nytt samhälle. I stället bör vi fokusera på att stötta de krafter som utför stordåd i tysthet, medan debatten förs över deras huvuden.
Föreningslivet viktigt för demokratin
76 procent av allt det arbete som genomförs i föreningslivet utförs av frivilliga, som inte får en krona tillbaka. Varje krona som går till föreningslivet i Sverige är på det sättet väl spenderad, såväl ur en demokratisynpunkt – ett demokratiskt samhälle behöver livaktiga folkrörelser – som i fråga om att effektivt motverka rasismen i samhället.
Sverige är i dag ett land som präglas av mångfaldens möjligheter och utmaningar. Så länge vi inte hanterar utmaningarna kommer vi heller aldrig kunna ta del av möjligheterna. Alltför länge har det talats alltför tyst om rasism som en av de stora integrationsutmaningarna, trots att all statistik talar sitt tydliga språk.
Ideella krafternas arbete mot rasismen
Under 2015 när Sverige i en historisk bragd hjälpte ett rekordstort antal människor på flykt lutade sig samhället tungt mot de civila aktörerna. När det nu kommer till att motverka vardagsrasismen finns det återigen ingen som är så väl skickad att göra detta som de ideella krafterna. De kan ofta verka både centralt, i rikstäckande kampanjer, men finns också på plats lokalt, i människors vardag, med sina kontaktnät och med sin unika förståelse för de lokala problem och möjligheter som finns.
Alltför länge har det talats alltför tyst om rasism som en av de stora integrationsutmaningarna.
Det är dags att vi sätter fler verktyg i händerna på våra mest kompetenta samhällsbyggare. Därför menar vi att regeringen bör avsätta en årlig ”antirasistisk miljard” i öronmärkta pengar som genom en vanlig ansökningsprocedur ska gå till att bekosta projekt i civilsamhället som syftar till att bekämpa rasismen i vardagen. Det är en investering som kommer att betala sig mångfalt.
Sara Kukka-Salam, ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
Jesper Eneroth, vice ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
LÄS MER:Sverige är bland de länder som diskriminerar icke-vita mest på arbetsmarknaden