Vi som är ideellt engagerade i det svenska civilsamhället på en daglig basis vet av egen erfarenhet vilka värden dessa "etniska organisationer" tillför. Som boende och verksam i Angered möter jag dagligen etniska- och kulturella föreningar som fyller en viktig roll för nyanlända invandrare, men även för andra och tredje generationen.
De etniska- och kulturella föreningarna gör det arbete som myndigheterna misslyckats med. De fungerar som en brygga mellan den egna folkgruppen och myndigheter, de bidrar till integration och för att bryta segregationen.
Det är de kulturella- och etniska föreningarna i förorten som bedriver läxhjälp, lär kvinnor svenska på språkcafé, möjliggör så att barn och ungdomar får uppleva naturen, lära sig simma eller komma ut på läger. Det är föreningar som främjar integrationen genom idrott och rörelse, mötesplatser och lokalfestivaler, som förenas i kultur, sport, utbildning och hopp om framtiden.
Ökad delaktighet
Det är föreningar som följer svensk föreningskultur och gällande regelverk med demokratiskt valda styrelser, ordföranden, ekonomiansvariga och revisorer.
Det handlar alltså om 43 organisationer som får bidraget. Att avskaffa det statliga stödet skulle spara ynkliga 19 miljoner kronor.
Forskningsrapporter som presenterats av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor visar att etniska föreningarna stärker, upprätthåller och möjliggör gemenskap och bidrar till ökad delaktighet i det svenska samhället, vilket motverkar våld och kriminalitet.
Att Johan Pehrson som ansvarig minister för arbetsmarknads- och integrationsfrågor inte har kunskap om detta är oroväckande och att han lånar ut sig till språkrör för SD:s profilfrågor upprörande.
I själva verket handlar inte utspelen om segregation, integration eller hur den ska finansieras, den handlar om att ställa grupper mot varandra
Regeringen för en falsk retorik om integration när man möter flyktingar och invandrare med armbågar och stängda dörrar och inte vill att samhället ska vara med och betala för den integration de talar sig varma för. I själva verket handlar inte utspelen om segregation, integration eller hur den ska finansieras, den handlar om att ställa grupper mot varandra.
Hela retoriken är fel i tal om ”anpassning”; Integration handlar inte om att anpassa sig, utan om att få möjligheter genom lika rättigheter och skyldigheter oavsett etnisk, religiös eller kulturell bakgrund.
Orsakerna till segregation handlar om sociala och ekonomiska skillnader, det är framför allt skillnader i inkomst som är orsak till segregationen. För att bryta segregationen behöver vi en politik för arbete, bostad och utbildning åt alla med en generell offentlig välfärd, inte Tidöavtalets rasism, splittring och ökade klyftor.
Kristofer Lundberg, ordförande Vänsterpartiet Angered