Replik
1/2 Sluta med era blame games och meningslösa utredande
I sin debattartikel angriper Chalmersprofessorn Henrik Eriksson en rad felsteg som utmärkt hanteringen av pandemin. Ämnet för hans betraktelse är angeläget, men argumentationen dessvärre ihålig.
Han vänder sig mot ”det meningslösa utredandet.” Som bevis nämns Coronakommissionens första rapport om äldreboenden. Och ett ansvarsutkrävande för felstegen i hanteringen av epidemin betraktar han som enbart en jakt på syndabockar. Men de utvärderingar och andra utredningar som görs av exempelvis Ivo och Coronakommissionen är förutsättningar för att ansvar ska kunna krävas på den politiska nivån, exempelvis i nästa års val.
Bör såklart granskas
Naturligtvis bör även de ansvariga myndigheter granskas med stöd av grundliga utredningar, exempelvis hur stödpaket utformats och fusk kunnat undvikas. Det är så öppna och demokratiska samhällen fungerar.
För det andra behövs utredningarna som ett medel för lärande så att misstag så långt möjligt inte ska upprepas och kommande pandemier och civila kriser ska hanteras bättre.
Den debatt som hittills förts har i hög grad baserats på anekdotisk information och löst tyckande.
Utredningarna ger för det tredje allmänheten insyn i hanteringen av pandemin och utgör underlag för en informerad debatt om den politik som förts, som resultaten av smittbekämpningen och om vården av de insjuknade, organisationens ändamålsenlighet osv. Den debatt som hittills förts har i hög grad baserats på anekdotisk information och löst tyckande.
Eriksson ondgör sig också över ”regelhysterin” och kritiserar att lagen om offentlig upphandling har ”över 240 paragrafer”. Nu är det emellertid inte antalet paragrafer som i första hand är ett bekymmer utan snarare lagstiftningens komplexitet. Det kan i själva verket underlätta tillämpningen av en lag att den är detaljerad. Det stärker rättssäkerheten genom att förutsebarheten ökar, att lika fall kan behandlas lika och att antalet överklaganden kan bli färre.
Eriksson avfärdar behovet av MSB med att myndigheten vid pressträffarna gör ”sitt yttersta för att förklara varför de finns till, men utan att övertyga.” Hans anekdotiska bevisföring övertygar dock inte.
Lyckat exempel
MSB har nog sina brister, men utredningen av branden i Polarbröds bageri i Norrbotten – för att nämna ett konkret exempel – illustrerar den nytta som myndigheten kan göra. MSB påvisar brandskyddets brister i fabriken, visar var ansvaret för branden låg och utredningen har utformats så att det inträffade kan bana väg för andras förbättringsåtgärder. Det är så det ska gå till.
Coronapandemins hantering har varit och kommer att vara föremål för felsteg. Just därför behövs utredningar som kan läggas till grund för de tre pelarna: ansvarsutkrävande, lärande och information. De banar väg för en evidensbaserad hantering av framtida pandemier och andra omfattande kriser.
Claes Sandgren, prof. em. civilrätt, verksam vid Stockholm Centre for Commercial Law, Stockholms universitet