Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Vad som är viktigt att förstå är att det händer något med ett samhälle som tar emot traumatiserade människor utan beredskap att hjälpa dem på riktigt. Det är det ena. Det andra är att inte ens friska och högt utbildade immigranter klarar att etablera sig på arbetsmarknaden i tillfredsställande omfattning. En åtstramning i asylpolitiken är viktig inte minst för de nya svenskar som redan är här, skriver debattören. Bild: ERIK ABEL / TT

Huvudlöst av Miljöpartiet att fortsätta förespråka massiv invandring

Miljöpartiet har helt tappat trovärdigheten i migrationspolitiken när de samtidigt som de hänvisar till Barnkonventionen för att ta emot ännu fler flyktingar, villigt offrar barnen som redan bor här i ett konstant lidande med gänguppfostran, trångboddhet och förlorade framtidsdrömmar, skriver Angela Aylward, miljöpartistisk lokalpolitiker i Göteborg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Miljöpartiet får i dag sitt lägsta väljarstöd på tio år (3,4 procent) enligt Svensk väljaropinion. Med all rätt. Att ifrågasätta den fria asylrätten anses av många miljöpartister som en dolk i den gröna ryggraden, utifrån visionen om internationell solidaritet. Drömmen är sprungen i spåren av andra världskriget och den dyrköpta erfarenheten att vi tillhör alla samma värld - problem någon annanstans i världen angår oss alla. Därav FN:s allmänna förklaringar om de mänskliga rättigheterna som antogs av generalförsamlingen 1948 och bland annat artikel 14 om ”att var och en har rätt att i andra länder söker och åtnjuta asyl från förföljelse”.

Motsättningar har ökat katastrofalt

Men asylrätten är inte den enda rättigheten, och vi befinner oss i ett läge där riksdagens samtliga partier misslyckats med att balansera de olika mänskliga rättigheterna med varandra. Medan Miljöpartiet (och andra partier) slumrat de senaste 20 åren så har samhällets sociala motsättningar ökat katastrofalt.

Covid-19 pandemin blottade att stora folkgrupper inte ens nås av samhällsinformation som är på svenska och vi kan med all säkerhet konstatera att den kommer ytterligare att accelerera migrationspolitiska effekter kring rasism, marginalisering och kriminalitet nu när arbetslösheten ökar i vårt land. Undertecknad arbetar själv med folkbildning för SFI-elever och bor i en segregerad stadsdel i Göteborg och ser dagligdags effekterna av migrationshaveriet.

En åtstramning i asylpolitiken är viktig inte minst för de nya svenskar som redan är här.

Vad som är viktigt att förstå är att det händer något med ett samhälle som tar emot traumatiserade människor utan beredskap att hjälpa dem på riktigt. Det är det ena. Det andra är att inte ens friska och högt utbildade immigranter klarar att etablera sig på arbetsmarknaden i tillfredsställande omfattning. En åtstramning i asylpolitiken är viktig inte minst för de nya svenskar som redan är här. Det är fullt förståeligt att det bubblar ett hat och raseri under ytan hos många som inte känner att det samhälle de kommit till, eller till och med är födda i, även är till för dem.

Inte ens i det akuta mottagandet på asylboenden finns kompetens och resurser att skydda de mest utsatta, utan både asylsökande kvinnor och pojkar/män har våldtagits och trakasserats av andra män. En kvinnlig anställd blev också knivskuren till döds av en manlig boende på ett hvb-hem i Mölndal 2016. Bara för att du är på flykt är du inte ”godhjärtad” eller respekterar andra människors rättigheter. Många behöver traumabehandling och inskolning i den svenska välfärdsstatens värdegrund och mänskliga rättigheter. En värdegrund vi ska vara stolta över. Hur kan det ha gått så långt att jämställdhet och barns rättigheter har blivit förhandlingsbara i förhållande till ett enda mål – att ta emot så många flyktingar som möjligt?

Schizofren politik

Miljöpartiet tappar trovärdigheten när man hävdar barnkonventionen för att ta emot ännu fler flyktingar och samtidigt villigt offrar barnen som redan bor här i ett konstant lidande med gänguppfostran, trångboddhet och förlorade framtidsdrömmar. Hur kan Miljöpartiet inte inse att politiken blivit schizofren? Vi måste nu fokusera på att kraftsamla samhällets resurser till att vända den negativa spiralen av social oro i segregerade områden.

För en ansenlig mängd unga människor idag finns inte framtidshopp - du är antingen med i ett gäng eller så är du ett offer. I verkligheten där jag bor, på Hisingen, så är etniskt svenska barn i dag ”targets” helt enkelt för att de ser svenska ut. Dessutom pågår gängkrig där folkgrupper slåss mot andra folkgrupper, skjuter varandra till döds och rekryterar unga utifrån etnicitet. Ser du däremot svensk ut är sannolikheten låg att du är gängmedlem och då är du i stället en person som man utan större risk för hämnd kan råna eller utpressa. Detta, Miljöpartiet, är vad som blev av den internationella solidariteten.

Upprätthålla en huvudlös linje

Vakna ur törnrosasömnen och ta ansvar för att skapa ett Sverige som klarar av att vara solidariskt på sikt, inte bara en liten snutt i historien i efterkrigstid. Om Miljöpartiet fortsätter att upprätthålla en huvudlös linje spelar det både främlingsfientliga krafter rakt i händerna, samtidigt som det är ett väldigt högt spel med den svenska välfärdsmodellen, barns rätt och jämställdheten.

I de gröna leden diskuteras nu om en migrationsuppgörelse av S bakom ryggen på MP är en deal breaker som bör orsaka en regeringskris. Om något ska orsaka en grön regeringskris så bör det knappast vara en solidarisk handling gentemot människor i vårt eget land, utan borde vara för att alla positioner som kan accelerera klimatarbetet måste ha absolut företräde. Ska Miljöpartiet överleva nästa val är det där kraften och väljarstödet finns att hämta, tillsammans med en integration värd namnet. Gör om och gör rätt.

Angela Aylward, grön debattör och miljöpartistisk lokalpolitiker i Göteborg