Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Flera reformer behöver genomföras för att underlätta etableringen för dem som redan var långtidsarbetslösa innan krisen och för att stödja omställningen för dem som förlorat jobbet under krisen, menar debattörerna. Bild: Joacim Schwartz, Stina Stjernkvist/TT
Flera reformer behöver genomföras för att underlätta etableringen för dem som redan var långtidsarbetslösa innan krisen och för att stödja omställningen för dem som förlorat jobbet under krisen, menar debattörerna. Bild: Joacim Schwartz, Stina Stjernkvist/TT

Historiskt många långtidsarbetslösa - nu krävs krafttag

Sverige mötte coronakrisen med fler långtidsarbetslösa än när vi gick in i finanskrisen. Nu är det nödvändigt med en kraftfull finans- och penningpolitik för att öka efterfrågan på arbetskraft – liksom ett flertal reformer, som att strama upp arbetskraftsinvandringen, skriver LO-ekonomerna Thomas Carlén och Torbjörn Hållö.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I dag är 175 000 arbetslösa inskrivna på Arbetsförmedlingen sedan tolv månader eller mer. Det är den högsta långtidsarbetslösheten som har uppmätts. Trots att arbetslösheten inte har stigit de senaste månaderna så fortsätter långtidsarbetslösheten att öka.

Före krisen dominerade utrikes födda och kortutbildade bland de arbetslösa. Men under den nuvarande krisen har även inrikes födda och personer med gymnasieutbildning drabbats i betydande utsträckning av arbetslöshet. Utvecklingen innebär att etableringsproblematiken fördjupas samtidigt som behoven av omställning för de som nu förlorat sin anställning ökar.

100 000 fler arbetslösa

Under pandemin har antalet arbetslösa blivit 100 000 fler. En snabbt stigande arbetslöshet leder ofta till högre långtidsarbetslöshet när de som redan var arbetslösa innan krisen hamnar längst bak i kön.

En längre tids arbetslöshet försämrar chanserna att få ett nytt jobb. En hög långtidsarbetslöshet försämrar matchningen på arbetsmarknaden och fördröjer återgången till en ”normal” arbetslöshetsnivå.

De dramatiska effekterna av covid-19 är till delar övergående, men krisen för även med sig snabba och permanenta strukturförändringar. Digitaliseringen får ett snabbt genomslag när fler arbetar hemifrån och fler väljer e-handel och hemleveranser. Samtidigt har krisen både belyst riskerna med globala varukedjor och synliggjort möjligheterna att flytta delar av tjänsteproduktionen till lågkostnadsländer.

En omställning krävs

Även om efterfrågan på arbetskraft återkommer relativt snabbt så är det långt ifrån säkert att detta sker i samma sektorer som drabbades hårdast. Det innebär att många löntagare behöver ställa om till nya jobb.

I en kris som denna är den akuta utmaningen att rädda företag och jobb. Men bortom den akuta fasen finns fler utmaningar.

Eftersom denna kris drabbar många branscher samtidigt blir utmaningarna för omställningen extra stora.

För det första riskerar matchningen på arbetsmarknaden att försämras. Många som blivit arbetslösa under krisen har egenskaper som normalt gör att de har relativt goda chanser att hitta ett nytt jobb – de är yngre, inrikes födda och har gymnasieutbildning. Men strukturomvandlingen kan bidra till att deras alternativa arbetsmarknader och yrken, där deras kompetenser är gångbara, ofta också är beskurna.

För det andra ställer omvandlingen stora krav på löntagarnas omställningsförmåga. Eftersom denna kris drabbar många branscher samtidigt blir utmaningarna för omställningen extra stora.

Tillväxttakten kan hämmas

För det tredje kan produktivitetsutvecklingen, och därmed även tillväxttakten, hämmas. OECD visar att de jobb som skapades efter finanskrisen, i såväl Sverige som andra OECD-länder, i genomsnitt hade lägre produktivitet, och lägre löner, än de jobb som försvann under krisen.

Tidigare kriser har lärt oss att de negativa effekterna på arbetsmarknaden riskerar att bli långvariga. Sverige möter coronakrisen i ett sämre läge – med en högre långtidsarbetslöshet redan innan pandemin – jämfört med finanskrisen. Om politiken inte medverkar till att stärka arbetslösa med långa arbetslöshetstider riskerar situationen för de mest utsatta arbetslösa att cementeras. En kraftfull finans- och penningpolitik är nödvändig för att öka efterfrågan på arbetskraft. Men det räcker inte.

Flera reformer behöver genomföras för att underlätta etableringen för dem som redan var långtidsarbetslösa innan krisen och för att stödja omställningen för dem som förlorat jobbet under krisen.

Bättre möjligheter och tydligare krav för kortutbildade arbetslösa att delta i grundläggande utbildning, bland annat genom att koppla ersättning och bidrag till krav på deltagande i utbildningsinsatser.

Strama upp arbetskraftsinvandringen

Arbetsmarknadsutbildningar och intensifierade förmedlingsinsatser är effektiva åtgärder för de arbetslösa som har färska yrkeserfarenheter men som behöver byta bransch.

En fortsatt utbyggnad av antalet reguljära utbildningsplatser, inte minst till arbetaryrken med goda arbetsmarknadsutsikter, är nödvändig. Detta måste kompletteras med höjda studiemedel (bidrag och lån) för att förbättra möjligheterna för vuxna att studera.

Strama upp arbetskraftsinvandringen. Värna ingångsjobben för arbetslösa i Sverige genom att ställa krav på arbetskraftsbrist i det aktuella yrket vid arbetskraftsinvandring.

De samhällsekonomiska kostnaderna av omfattande långtidsarbetslöshet riskerar att bli mycket höga. Kampen mot arbetslösheten måste prioriteras.

Thomas Carlén, LO-ekonom

Torbjörn Hållö, LO-ekonom