Debattklimatet idag är så svartvitt att man antingen vill låsa in skurkarna och kasta bort nyckeln och gärna utvisa alla man kan. Eller så ska man lägga huvudet på sned och samtala lågmält med yrkeskriminella och möjligen öppna en eller annan fritidsgård. Och tills synes utan något större intresse av att hitta konkreta lösningar ägnar debattörerna nästan all sin kraft åt att tillskriva meningsmotståndaren negativa egenskaper som rasist eller politiskt korrekt. I denna kontext ska jag alltså träffa inrikesministern i tio minuter. När jag förbereder mötet siktar jag högt. Jag vill vara både slagkraftig, nyanserad och gärna lite underhållande. Det är ju trots allt inte varje dag man har en minister på besök.
Konkreta åtgärder
Jag tänker försöka säga ungefär så här:
Hej Mikael. Välkommen till Polisen i Nordost. Vi vill, precis som du, dina meningsmotståndare och sannolikt majoriteten av Sveriges befolkning minska kriminaliteten och öka tryggheten. Jag vill att du ska veta att jag verkligen inte tvivlar på er goda vilja. Men jag är lite bekymrad.
Vi är i ett läge där trygghet och framtidstro för alla medborgare i det här landet är beroende av krafttag och enighet. Utan att på något sätt göra anspråk på en helhetsbild tänkte jag passa på att dela med mig av några konkreta åtgärder som skulle underlätta i den polisiära vardagen.
Jag tänker på ditt arbete mot att man ska kunna köpa anonyma mobilnummer för att undkomma polisen. Där är du rätt ute, tycker jag. Det är väl ändå rimligt att man vid brott ska kunna se vem som använt ett telefonnummer. Kanske är det också rimligt att mobiloperatörer bör spara trafikuppgifter så pass länge att vi i vart fall kan använda dessa vid mord och sprängningar. Och att det inte är upp till privata företag hur länge de anser det vara ekonomiskt lönsamt att spara uppgifter.
Kanske är det också rimligt att mobiloperatörer bör spara trafikuppgifter så pass länge att vi i vart fall kan använda dessa vid mord och sprängningar.
Kanske kan vi också enas om att det faktiskt inte är mer kränkande att polisen snabbt får ut en samtalslista från ett mobilabonnemang än att vi får ut kontoutdragen från banken. Och när jag ändå har dig här framför mig. Visst är det o rimligt att en person som inte stannar sin bil på polismans tecken utan flyr i hög fart, mil efter mil, borde få något annat än en ordningsbot?
Nog kunde vi få pröva att spara registreringsskyltars rörelse likt de gör i England för att i efterhand kunna se var och när fordon kört? Visst vore det också rimligt att införa någon form av förklaringsskyldighet om du innehar stora summor kontanter eller dyra smycken och klockor, utan att ha egen inkomst. Och visst borde man inte gynnas när man tiger sig igenom alla polisförhör, men i Tingsrätten plötsligt levererar en berättelse anpassad efter de bevis man fått sig presenterad?
Eget väntrum
Jag tänker också på alla de modiga målsägande och vittnen som faktiskt ställer upp i Tingsrätten och berättar om vad de sett och upplevt. Borde vi inte kunna låta dem få en egen ingång och ett eget väntrum på landets domstolar? Ska ett utsatt och oroligt brottsoffer behöva sitta och vänta sida vid sida med gärningsmannen? Och jag undrar vem är det egentligen som är orolig för integritetskränkningen när vi vill sätta upp fler övervakningskameror i områden där trygghetsstörande brott begås gång efter gång? Är det verkligen den allmänhet som bor i våra utsatta områden, eller är det starka samhällsdebattörer som oroas från sina trygga bostäder långt ifrån problemets centrum?
Det pratas ju också mycket om skärpta straff. Behövs det verkligen? Allt som oftast används inte den straffskala som anges i Brottsbalken, utan att praxis, är i underkant.
Meningsfull sysselsättning
Jag och mina kollegor har förstås fler tankar och funderingar. Men min tid börjar lida mot sitt slut. Men jag vill ändå avrunda med att sparka in en öppen dörr. Det är klart att polisiära och juridiska åtgärder långt ifrån löser de problem vi har. Låt oss också prata om fritidspedagoger som punktmarkerar barn och ungdomar i riskzonen, meningsfull sysselsättning åt marginaliserade föräldrar och mycket annat.
Ett stort tack för att du kom. Det uppskattade jag verkligen. Och skulle du någon gång lyckas samla dina politiska motståndare i riksdagen till ett möte. Där målet är en slags kraftsamling där gamla bråk och oförätter tillfälligt läggs på hyllan. Då är det bara att slå en signal så kommer jag och några kollegor gärna upp och bidrar med våra små pusselbitar.
Kenny Adersjö, utredare polisen Nordost