Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Problemet med januaripartiernas åtgärderna är att de bara tar sikte på hedersproblematikens mest extrema uttryck, men faktum är att fysiskt våld och förtryck väldigt sällan faktiskt behöver användas för att upprätthålla hederskulturen. I de flesta situationer används mycket mer subtila metoder för att kontrollera familjemedlemmar och begränsa deras frihet och sociala umgänge. Vanligast sker det genom psykiskt våld i form av begränsningar, ryktesspridning, kontroll, hot och trakasserier, skriver debattörerna.  Bild: Stina Stjernkvist / TT
Problemet med januaripartiernas åtgärderna är att de bara tar sikte på hedersproblematikens mest extrema uttryck, men faktum är att fysiskt våld och förtryck väldigt sällan faktiskt behöver användas för att upprätthålla hederskulturen. I de flesta situationer används mycket mer subtila metoder för att kontrollera familjemedlemmar och begränsa deras frihet och sociala umgänge. Vanligast sker det genom psykiskt våld i form av begränsningar, ryktesspridning, kontroll, hot och trakasserier, skriver debattörerna. Bild: Stina Stjernkvist / TT

Hederskultur är en bortglömd HBTQ-fråga

Många HBTQ-personer i Sverige lever under hederskultur och normer som hindrar dem från att leva öppet. Januaripartiernas åtgärder för att bekämpa hedersnormerna är långt ifrån tillräckliga, skriver John Norell, Fria Moderata studentförbundet och Kim Nilsson Öppna Moderater.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den första juli infördes strängare straff för hedersrelaterade brott. Det är i sig positivt för att markera att den typ av handlingar inte är önskvärda i vårt moderna samhälle. Den som dock tror att det kommer ta itu med problemen med hederskultur och förtryck misstar sig. Ambitionen är god men tilltagen inte tillräckliga. Straffen för hedersrelaterade våldsbrott bör skärpas så pass att utländska medborgare med uppehållstillstånd som begår dessa brott i högre grad utvisas. Inte heller bör man ha några stora förhoppningar på att den nationella strategi mot våld mot barn som inbegriper hedersrelaterat våld och förtryck som Januaripartierna kommit överens om kommer ge någon verklig effekt.

Behövs sällan våld

Problemet med januaripartiernas åtgärderna är att de bara tar sikte på hedersproblematikens mest extrema uttryck, men faktum är att fysiskt våld och förtryck väldigt sällan faktiskt behöver användas för att upprätthålla hederskulturen. I de flesta situationer används mycket mer subtila metoder för att kontrollera familjemedlemmar och begränsa deras frihet och sociala umgänge. Vanligast sker det genom psykiskt våld i form av begränsningar, ryktesspridning, kontroll, hot och trakasserier. Det som behövs är en fungerande integration där vi lyckas bryta kulturell slutenhet för att öppna upp för möjligheter till social mobilitet så att individen får ett oberoende från sin familj.

De lever i en kultur där allt annat än heterosexuella relationer är otänkbart. Det mest förbjudna. En anledning till deras särskilda utsatthet är att de inte faller in i stereotypen för vem som är offer för hedersrelaterat förtryck.

Nationalekonomen Thomas Sowell tillsammans med många andra forskare har länge pratat om att en väl fungerande rättsstat och en marknadsekonomi där människor knyts samman över kulturella gränser är bästa sättet att motverka hedersnormer. Som det ser ut nu så har staten sått förhållanden som utgjort grogrund för hedersnormer att rota sig fast i samhället. Stor invandring, noll rörlighet på bostadsmarknaden (hyresregleringar), höga lägstalöner (stor facklig makt) och höga försörjningsstöd som inte uppmuntrar människor till att skaffa jobb. Allt detta göder en inneslutenhet och kollektivism där individen glöms bort och reduceras till en icke självständig del av familjen, och därmed också föremål för kontroll av densamma.

Det mest förbjudna

HBTQ-personer är särskilt sårbara för hedersrelaterat våld och förtryck. Det är en av slutsatserna från en forskningsrapport från Örebro universitet där hedersrelaterat våld studerats och som publicerades 2019. Nu under årets pridefirande vill vi uppmärksamma att det i dag finns många som inte kan vara öppna med sin sexualitet och som kontrolleras av sina familjer och släkter genom starkt psykiskt våld. De lever i en kultur där allt annat än heterosexuella relationer är otänkbart. Det mest förbjudna. En anledning till deras särskilda utsatthet är att de inte faller in i stereotypen för vem som är offer för hedersrelaterat förtryck. Ovan nämnda studie visar att äldre kvinnor, män, pojkar och HBTQ-personer upplever att de inte blir trodda eller lyssnade på i mötet med myndighetspersoner.

Att bryta upp med sin familj och sin sociala kontext är otroligt svårt. Att leva under hedersförtryck med hög grad av ekonomisk, politisk, religiös, social och kulturell slutenhet är att befinna sig i en stark beroendeställning. Att ta steget ut ur garderoben innebär konverteringsterapi, tvångsgifte och hot och våld och mot livet vilket gör att få vågar berätta. Att myndighetssverige därtill inte tror på deras upplevelser när de väl vågar öppna upp sig för en lärare, kurator eller socialtjänstarbetare är minst sagt ett svek från samhället.

För känsligt att lyfta

Tyvärr är det en fråga som varit alltför känslig för många partier till vänster att lyfta. Det är inte heller en fråga som RFSL driver, av rädsla eller av feghet. Om vi tycker att individens rätt till sin sexualitet är något som alla i Sverige bör få åtnjuta så behöver vi inse att hederskulturer och normer är ett problem.

Om vi är allvarliga med hedersproblematiken måste vi genast se till att skapa ökade möjligheter att göra såväl klass- som kulturresor för alla som lever i hederskulturer och för HBTQ-personer i synnerhet. Då måste den samlade vänstern erkänna hederskulturer som ett allvarligt problem och en viktig HBTQ-fråga. Och vi måste sluta hitta på lösningar på konsekvenserna av hederskulturen och istället fokusera på att bygga bort själva företeelsen.

John Norell, Fria Moderata studentförbundet

Kim Nilsson, Öppna Moderater