Att en del av dem som lever med hedersrelaterat våld och förtryck känner rädsla inför skolloven har troligen de flesta hört talas om. Det är då som många riskerar att föras utomlands och utsättas för barn- och/eller tvångsäktenskap. 18-årsgränsen för giftermål kringgås: Det är nämligen inte den legala registreringen av äktenskapet som räknas i de här sammanhangen, utan den religiösa ceremonin och avtalet mellan de inblandade familjerna.
Flickorna tystas
Men en grupp som det inte talas mycket om är till numerären mycket större: de flickor, som av andra skäl än oro för tvångsäktenskap, hellre skulle gå i skolan än tvingas ha jullov. I skolan får de en stunds dagligt andrum från hedersförtrycket, medan tillvaron i hemmet präglas av minutiös övervakning och orimliga mängder hushållsarbete.
Tillvaron i hemmet präglas av minutiös övervakning och orimliga mängder hushållsarbete.
I hederskulturen finns föga förståelse för den enskildes behov och önskemål. Längst ner på stegen står flickorna. Deras människovärde består i det värde på äktenskapsmarknaden som de kan utgöra för släkten och klanen. I den rollen måste de vara dugliga i hemmet och naturligtvis ha ett obefläckat kyskhetsrykte. Dessa unga hemslavinnor, vars antal i Sverige räknas i 100 000-tal, måste tillbringa all sin ”fritid” med att tränas till föredömliga hustrur. Att gå på bio eller kafé, träffa kompisar eller göra något annat som är normalt för de flesta unga kan de bara drömma om.
Den stora majoriteten av de flickor som lever under hederskulturens terrorvälde fogar sig. För om man riskerar grov misshandel för ett biobesök avstår man troligen. Om en kväll hos en kompis kan medföra dödshot låter man hellre bli. Dessa tystade flickors ungdom förrinner i husarrest.
Alla har ett ansvar
Inför årets jullov driver Göteborgs stad en berömvärd kampanj mot både äktenskapsresor och det dagliga hedersförtrycket, där man uppmanar alla som kommer i kontakt med hedersutsatta ungdomar att orosanmäla till socialtjänsten. Där har vi alla ett ansvar. Ett land som vill vara en humanitär stormakt får inte blunda när de mest skyddslösa egna medborgarna far illa. FN-konventionerna vimlar av formuleringar som inte rimmar med hedersförtrycket. Barn har till exempel rätt till ett privatliv och alla människor har rätt till fritid.
Barn har till exempel rätt till ett privatliv och alla människor har rätt till fritid
När man googlar på vem man ska skänka en tanke i jul ser man att det är hemlösa, fattiga och barn till alkoholister som folk ömmar för. Inget fel i det – men man bör även ägna de hedersförtryckta hemslavinnorna en tanke. Det är det nämligen alldeles för få som gör.
Mikael Thörnqvist, journalist och författare, medlem i Riksorganisationen GAPF