Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Har du kolleger eller kollegor?

Skriver du att du har kolleger eller kollegor? Eller nöjer du dig med arbetskamrater eller jobbarkompisar? skriver GP:s språkexpert Lars-Gunnar Andersson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ordet kollega uppfattas av många som lite formellare och märkvärdigare än arbetskamrat eller jobbarkompis. En välgrundad gissning är att arbetskamrat och jobbarkompis är vanligast i en verkstad, medan kollega dominerar på en universitetsinstitution. Ordet kollega har vuxit fram inom ämbetsverken.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men om man nu har mer än en kollega, vad blir det i pluralis? I den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL, 2015) står det ”kollegor el. kolleger”. I den näst senaste upplagan (2006) står det ”kolleger el. kollegor”. Ordningsföljden i SAOL är betydelsebärande; det första alternativet är det vanligaste, lämpligaste eller mest norm-enliga.

Nu står alltså or-ändelsen först, tidigare stod er-ändelsen först. I upplagan från 1950 anges enbart kolleger, och så var det även i tidigare upplagor. Argumentet för att förorda kolleger var att den formen ligger närmare den latinska pluralen kollegæ.

Det har ofta setts som ett tecken på bildning att böja latinska och grekiska lånord efter latinskt och grekiskt mönster. En av mina läroverkslärare talade om schemata och temata efter grekiskt mönster. Det lät mycket märkligt i våra tonårsöron. Riktigt seglivade har de latinska pluraländelserna varit i ord som centrum och forum, alltså centra och fora. I dagens SAOL förordas ett centrum, flera centrum; ett forum, flera forum. Ingen ändelse, med andra ord. Det är ju så vi normalt behandlar ett-ord som slutar på konsonant: ett ord, flera ord.

En intressant sak är hur fint det har varit med latinsk och grekisk pluralböjning, och hur tveksamt det ansetts med engelsk plural som i gangsters, containers och dumpers. Utländskt är bildat, men bara om det är latinskt eller grekiskt.

Den som vill, och rätt många vill, kan betrakta kollegor som det mindre bildade alternativet: de som kan, de skriver kolleger.

Den normala pluraländelsen för svenska en-ord som slutar på a är ju annars -or: mammor, pappor, gator, lyktor och så vidare. Lånord ansluter sig smidigt till detta mönster: pizza-pizzor, playa-playor. Så skriver vi. Talspråket, däremot, har för det mesta uttal med -er: mammer, papper, gater och lykter.

Så vad ska vi kalla dem vi har bredvid oss i arbetet? Här kommer några möjligheter från det vardagliga till det mer formella, och kanske lite märkvärdiga: jobbarkompisararbetskamraterkollegorkolleger.

Du väljer själv var du ska lägga dig på skalan. Det klokaste är att göra som sina …

Lars-Gunnar Andersson

professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.

Mejla din språkfråga till:

[email protected]