Låt årsdagen av Rana Plaza inte bara bli en dag att minnas – utan också en dag som manar till handling, skriver debattörerna.
Låt årsdagen av Rana Plaza inte bara bli en dag att minnas – utan också en dag som manar till handling, skriver debattörerna. Bild: Ismail Ferdous

Hållbart mode är också att sömmerskor kan leva på sin lön

Det är nu tio år sedan Rana Plaza-kollapsen i Bangladesh – den dödligaste olyckan i modeindustrins historia. Även om säkerheten på textilfabrikerna har förbättrats sedan dess är arbetsförhållandena fortfarande svåra och de flesta anställda kan inte leva på sina löner. Nu behövs en skarp EU-lag som tvingar företag att ta ansvar för att människorna som syr våra kläder får en levnadslön.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Den 24 april 2013 kollapsade åttavåningsbyggnaden Rana Plaza i Bangladesh. Dagen innan hade de anställda på textilfabrikerna blivit medvetna om sprickor i byggnaden och många tvekade därför inför att gå in till arbetet. Ändå satte de sig vid sina symaskiner, av rädsla att förlora sina löner. Samma morgon rasade taket ner och 1 134 människor miste livet, över 2 500 skadades.

Olyckan blev en världsnyhet och bara veckor efter kollapsen trädde det så kallade ackordet i kraft – ett juridiskt bindande avtal som innebar att internationella modeföretag förband sig att bidra till att finansiera arbetsmiljöförbättringar och att lokala fackföreningar fick rätt till insyn i skyddsinspektioner. Modellen har varit framgångsrik och lett till avsevärda förbättringar av säkerheten på textilfabrikerna i landet. Tidigare i år ingicks också ett liknande avtal i Pakistan.

ANNONS

Men trots betydande framgångar när det gäller säkerhet har modebranschen fortfarande omfattande och allvarliga människorättsrisker att hantera. Dagens modeindustri sysselsätter över 60 miljoner människor i Asien, varav de flesta inte tjänar en levnadslön. Trots reallöneökningar i flera asiatiska länder de senaste decennierna, har många fortfarande inte råd att äta sig mätta, betala för sjukvård eller låta sina barn gå i skolan. Minimilönerna i exempelvis Indien och Bangladesh ligger på knappt hälften av en lön som det går att leva på.

Hållbarhet bortom materialval

Respekten för fackliga rättigheter är dessutom oroväckande låg i flera av de stora textilexporterande länderna. Exempelvis räknas Bangladesh som ett av de tio farligaste länderna i världen för fackligt aktiva, enligt den internationella fackliga samarbetsorganisationen ITUC. I samband med demonstrationer för höjda löner som hållits i landet har både deltagare och fackligt aktiva blivit av med sina arbeten.

Sverige nämns ofta som ett föregångsland inom hållbart mode. Den förra regeringen hade också som målsättning att Sverige ska bli ”världsledande i hållbar modeproduktion och konsumtion”. Men om det ska bli möjligt räcker det inte att bara främja cirkulär konsumtion och miljömässigt hållbara materialval. För att kunna tala om en verkligt hållbar modebransch måste också alla människor i produktionskedjan få sina mänskliga rättigheter respekterade, inklusive en lön det går att leva på.

ANNONS

Förändra modeindustrin

Just nu pågår det hittills största medborgarinitiativet inom EU för att människorna som syr våra kläder ska få en levnadslön. Det är en historisk möjlighet för oss som köper kläder att bidra till förändring i branschen. Om initiativet får en miljon underskrifter måste EU-kommissionen utreda frågan om lagkrav på företag att se till att textilanställda får en lön det går att leva på.

Den lag som är på gång inom EU för företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö kan också spela en viktig roll för att förändra modeindustrin. Men då krävs en skarp lagstiftning som klargör att företag måste ta ansvar och respektera mänskliga rättigheter och miljö genom hela värdekedjan. Rent konkret handlar det exempelvis om att företag måste se över sina ohållbara affärsmodeller och betala levnadslöner.

För att kunna tala om en verkligt hållbar modebransch måste också alla människor i produktionskedjan få sina mänskliga rättigheter respekterade

Låt årsdagen av Rana Plaza inte bara bli en dag att minnas – utan också en dag som manar till handling. Modekonsumenter som vill se schystare villkor för dem som syr våra kläder kan skriva på namninsamlingen för levnadslöner i modebranschen. Företag kan använda sig av tredjepartscertifieringar som jobbar för bättre inkomster och skriva på befintliga avtal för förbättrad säkerhet på fabrikerna. Regeringen och svenska EU-parlamentariker kan arbeta för en lagstiftning som utkräver företag på ansvar och bidrar till den reform som modebranschen så väl behöver.

ANNONS

Amira Malik Miller, policyansvarig Fairtrade Sverige

Ulrika Urey, kanslichef Fair Action

Alice Blondel, kanslichef Swedwatch

Evelina Danielsson Valladares, country coordinator Fashion Revolution Sweden

LÄS MER:Rättegång om dödlig fabrikskollaps återupptas

LÄS MER:Textilindustrin har alltid varit smutsig

LÄS MER:Fackledaren: ”Protesterande fabriksarbetare torteras i Belarus”

ANNONS