Skolinspektionen publicerade nyligen en rapport där man under tio år granskat över 28 skolor med långtgående låga resultat. Fem av dessa finns i Göteborg. Med låga resultat menas skolor där en hög andel av eleverna inte har nått godkända betyg i alla ämnen. Det är en deprimerande och sorglig läsning - men inte särskilt oväntad om man har arbetat på en av dessa skolor. Ögnar man snabbt igenom rapporten kan man dra följande slutsatser:
Rektorerna på dessa skolor får inte tillräckligt med stöd och resurser från huvudmannen, i detta fall Göteborgs stad.
Göteborgs stad har känt till problemen med dessa skolor, men inte gjort tillräckligt för att vända på den negativa trenden.
Göteborgs stad har bristande kunskaper i hur man ska vända på utvecklingen.
Socioekonomiskt utsatta områden
En av de skolor som nämns i rapporten är min gamla arbetsplats, Vättleskolan i Angered. De andra ligger i de så kallade socioekonomiskt utsatta områdena. Det är Bergsjön, Hammarkullen och Gårdsten. Dessa skolor är så kallade frånvalsskolor. Det är inga skolor som man söker till. Det är skolor som man söker sig bort från. Och det är skolor som man råkar hamna på i brist på annat eller i väntan på att man kommer in på en annan skola. Tyvärr kan inte alla föräldrar söka sig bort från dessa skolor, som i dagligt tal betecknas som “dåliga skolor”, då antalet platser är begränsade hos stadens skolor. Några få lyckas ta sig vidare. Resten tvingas stanna och riskerar att inte få en god och fullvärdig utbildning.
En sak som dessa fem skolor har gemensamt är att samtliga tog emot väldigt många nyanlända barn under flyktingkrisen 2015. Vättleskolan tog emot över 100 barn som flydde från kriget i Syrien, en stor andel var också ensamkommande. Det innebar att en fjärdedel av skolans elever det året räknades som nyanlända. Situationen var ohållbar för oss som då arbetade där. Vi kunde omöjligt integrera de nyanlända barnen med de ordinarie klasserna. I stället fick man köra på en nödlösning där man satte samtliga flyktingbarn och nyanlända i en och samma klass. Hur resultaten såg ut det året, och kommande år, kan ni själva lista ut.
Kraftiga nedskärningar
Förutom tre rektorsbyten och sex biträdande rektorsbyten hann Vättleskolan med kraftiga nedskärningar under mina år på skolan. 2019 fick vi beskedet att personalstyrkan skulle skäras ned från 53 till 35. Orsaken till nedskärningen var att skolan helt enkelt hade kostat för mycket. Att nedskärningen pågick mitt under ett brinnande gängkrig var oviktigt för förvaltningen. Rektorerna fick helt enkelt sätta sig ned och gå igenom listan på vilka som fick stanna och vilka som fick gå.
Vi har fått gå på fortbildningar, workshops, föreläsningar och annat trams för att diversifiera, utvidga eller utveckla vår undervisning.
Man har inte lyssnat på oss lärare när vi, tillsammans med lärarfacken sagt ifrån och larmat om det som händer. I stället har vi blivit beskyllda för att vara inkompetenta och dåliga. Vi har fått gå på fortbildningar, workshops, föreläsningar och annat trams för att diversifiera, utvidga eller utveckla vår undervisning. Ingen hänsyn har tagits till det tuffa elevunderlag som finns i förortens skolor. Otaliga värdefulla timmar har gått åt till att prata om hur vi ska göra för att vända trenden, men aldrig har vi fått tillräckligt med tid eller resurser för att hinna med vårt faktiska uppdrag: undervisning. Man har lagt på oss mer undervisningtimmar, ökat arbetsbördan och gjort vår arbetsbelastning tyngre samt ökat kraven på dokumentation.
Nedskärningarna det året kändes, det kan jag lova. Vi som var kvar fick skynda oss lite mer, spara in på toalettbesöken, halsa ner kaffet i korridoren på väg till nästa lektion, minska på rasterna (fast vi inte borde) och samtidigt ha dåligt samvete när vi var lediga. Inte undra på att gängkriminaliteten växer och frodas i Göteborgs förorter. Det blir så när skolan inte får tillräckligt med resurser för att fånga upp de svagaste och oroligaste individerna.
Skolan. Den instans som vi alla tycker är så oerhört viktig. Skolan som ibland kan vara skillnaden mellan utbildning och obildning, skillnaden mellan arbete och arbetslöshet, skillnaden mellan integration och utanförskap. Skillnaden mellan liv och död. Och personalen i Göteborgs förortsskolor gör absolut skillnad. Det kan jag lova er. Men man gör det på bekostnad av sin egen hälsa. Det ska inte vara så. Jag vägrar låta det vara så.
De som bor i förorterna har inte råd att vänta. Vi som arbetar i skolorna har inte råd att vänta.
Göteborgs stad har låtit förfallet pågå alltför länge nu och man har väntat för länge med att rikta extra insatser mot de skolor som behöver det. De som bor i förorterna har inte råd att vänta. Vi som arbetar i skolorna har inte råd att vänta. Och framför allt barnen, de som går i skolorna, har inte råd att vänta.
HP Tran, lärare i Göteborg
LÄS MER:Skolorna i Göteborg med låga resultat – ”Kommunen gör för lite”
LÄS MER:Politikerna måste lyssna på oss som arbetar i skolan