En städerska från Nicaragua som greps utanför Magdalena Anderssons bostad saknade uppehållstillstånd. Hon utvisades, utan att ha fått all lön betalad. Bolagets vd däremot friades av rätten och bolaget fick bara betala en mindre avgift. Nu är hon tillbaka i Sverige för att kräva in sin uteblivna lön, men bara för att en mindre fackförening engagerat sig i hennes fall.
För arbetare som exploateras i Sverige är det svårt att få rätt mot sin arbetsgivare, utan facket i ryggen. För arbetsgivaren är det nästan riskfritt att exploatera. Sedan 2018 finns visserligen brottsrubriceringen människoexploatering i svensk lagstiftning. Tanken är att det ska gå att åtala i fall som inte når upp till kriterierna för människohandel, men som är allvarligare än låga löner. Men lagen har lett till försvinnande få fällande domar.
Ofattbart låga löner
Räddningsmissionen möter de här fallen i verkligheten och i rapporten ”Exploatering av arbetskraft i Sverige” har vi samlat vittnesmål om hur arbetslivet också kan se ut. De berättar för oss om ofattbart låga löner, lön som inte betalas, farlig arbetsmiljö, undermåligt boende till ockerhyra och arbetsgivare som inte betalar in sociala avgifter. Kreativiteten i att exploatera utsatta människor är stor och exploateringen sker i alla branscher. Enligt Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som tillsats av regeringen, är antalet personer som befinner sig i riskzonen för att exploateras i arbetslivet i Sverige över 244 000.
Vi ser också hur svårt det är för den som exploateras att få rätt. Föreställ dig själv att du arbetar i ett främmande land, inte kan språket och definitivt inte hur det juridiska systemet fungerar. Och att du är beroende av samma arbetsgivare som inte betalar dig din lön, för boende och uppehållstillstånd.
Med andra ord, i Sverige får offer för arbetsexploatering inget rättsligt stöd och har ingen praktisk möjlighet att få utebliven lön, om de inte är fackligt anslutna
Europarådets expertgrupp mot människohandel och exploatering, GRETA, har uppmärksammat det här och i ett brev till Sveriges regering skriver de att de är ” oroade över den nästan fullständiga avsaknaden av fällande domar i fall av människohandel där syftet är exploatering av arbetskraft eller människohandel av barn.”
I sitt svar skriver regeringen att ”Offer för människohandel kan föra civilrättsliga talan om obetalda löner och sociala avgifter baserat på arbetsrätten”
Med andra ord, i Sverige får offer för arbetsexploatering inget rättsligt stöd och har ingen praktisk möjlighet att få utebliven lön, om de inte är fackligt anslutna. Det är migrantarbetare sällan, och bara några mindre fackföreningar tar sig an papperslösa, eller nya medlemmar utan karenstid.
Fruktansvärda konsekvenser
De allra svagaste i vårt samhälle exploateras och står i praktiken rättslösa. Utöver de fruktansvärda konsekvenserna för enskilda människor så snedvrider det också konkurrensen och urholkar legitimiteten för den svenska modellen. Därför presenterar vi här, och i rapporten ett antal förslag på hur exploatering av människor och lättare att få upprättelse.
Lär av grannländerna. Sverige ligger sist av de nordiska länderna i arbetet mot exploatering. Det finns goda exempel att ta efter: De finska skyddsombuden, som får undersöka att rätt lön betalas ut, den danska fonden för exploaterad arbetskraft och svarta listan över exploaterande företag.
Gör undanhållandet av lön till stöld. En annan åtgärd är den norska begreppet lönestöld. Det innebär att det inte bara är ett avtalsbrott att hålla inne med löner, det är stöld och faller under allmänt åtal. En sådan lag skulle drastiskt öka möjligheten för exploaterad arbetskraft att få lön som stulits från dem, och sannolikt öka anmälningsbenägenheten.
Använd beställarmakten. Oslo kommun utnyttjar positionen som upphandlare för att bekämpa arbetslivskriminalitet. I Oslomodellen ingår att all arbetskraft måste vara registrerad, löner motsvarande kollektivavtalsnivå och att det bara i undantagsfall får vara flera underleverantörsled. Om svenska kommuner införde liknande regler skulle det skydda arbetare även i Sverige.
För in brottsofferperspektivet. I arbetet mot arbetslivskriminalitet i Sverige ser vi att de drabbades perspektiv saknas. Myndigheterna måste få tydliga direktiv att uppmärksamma offer och möjliga offer för människoexploatering och erbjuda dem stöd, även om de inte deltar aktivt i utredningen.
Civilsamhället är viktigt men facket är till för sina medlemmar och där ingår inte rollen som polis. Idéburna organisationer kan snabbt ställa om för att hjälpa utsatta men kan inte driva omfattande rättsliga processer. För att vända en negativ utveckling, ge människor tillgång till sina rättigheter och möjligheten till ett värdigt liv behöver hela samhällsapparaten ta ansvar.
Daniel Åman, projektledare Räddningsmissionen