Replik
Svenska värderingar, 13/7
Statsvetaren Marie Demker varnar på GP Debatt för att svenska politiker leker med elden. Under Almedalsveckan talade partiledare om svenska värderingar som aldrig förr, och Demkers varning gäller specifikt idéarvet om nation, auktoritet och tradition. Men olyckligtvis bidrar Demker själv till värderingsoredan. Hennes recept är en berättelse, ett sammanhållande kitt som svarar på frågorna om varifrån vi kom, varför vi är här och vart vi är på väg, men om innehållet i den berättelsen ska vi tydligen rösta. Värderingar är subjektiva och politiken bestämmer vilka värden som ska prioriteras, skriver Demker. Men ska värden verkligen väljas av Sveriges riksdag?
Sekularisering, värderingsförskjutningar och olika kulturmöten gör det allt mer angeläget att förstå varandra och komma överens. Är det över huvud taget möjligt? Ja, det finns en möjlig väg, som prövats och förfinats av den etiska och politiska filosofin från Jerusalem, Aten och Rom. Vägen stavas naturrätt och den utgår från vad som kännetecknar människans existens oavsett kultur, ålder eller kön. Utifrån naturrätten kan vi komma fram till en gemensam etisk grund för de utmanande samhällsprojekt all mänsklig samvaro innebär. Vägen har redan beträtts av FN, Europarådet, EU och en rad enskilda stater. Det är nämligen naturrätten som ligger till grund för deklarationer, konventioner och kataloger om mänskliga rättigheter.
Viktig här är distinktionen mellan värderingar och värden. Värderingar är, som Demker skriver, individuella och föränderliga, men hon bortser från universella värden, som följer av människans natur.
Praktiska konsekvenser
Under normala omständigheter vill vi människor en rad grundläggande saker. Vi vill leva. Vi vill vara friska. Vi människor vill mötas med respekt. Vi vill värderas högt. Vi vill inte utsättas för lögn och bedrägeri. Vi vill vara fria och vinna kunskap om allt mellan himmel och jord. Vi vill uppleva kärlek, glädje och nöje. Även när Mohamed Lahouaiej-Bouhlel massakrerar medmänniskor längs strandpromenaden i Nice och visar förakt för universella mänskliga värden, bekräftas de av hans fega illdåd och av vår avsky mot det.
När värden som liv, hälsa, sanning och kunskap erkänns vara universella, det vill säga, för alla människor och inte godtyckliga, är steget inte långt att inse att värdena också för med sig praktiska konsekvenser. Liv, hälsa, sanning är någonting positivt och gott i sig. Således är de värden som bör främjas. Ur dessa värden kan sedan grundläggande mänskliga rättigheter härledas. Det är en kunskap som hjälper oss att förverkliga värdena – med Thomas av Aquinos ord; att göra det goda och undvika det onda. Utifrån dessa värden bedömer vi gällande lagstiftning i ett land. En lag bryter mot naturrätten, när den går mot rätten till liv, hälsa, frihet, sanning, kunskap et cetera. De grundläggande värdena är således rättsöverordnade moraliska principer.
Rättigheter och skyldigheter
Det finns en etikens treenighet. Den utgörs av värden, rättigheter och skyldigheter. Värdena ligger till grund för rättigheter och skyldigheter. Detta är tydligt i FN:s deklaration och Europarådets konvention om mänskliga fri- och rättigheter. En rättighet innebär ett rättmätigt anspråk att få förverkliga ett värde. Det handlar om rätten att få leva, att bemötas med respekt, att få ta del av en ren miljö, att få ta del av sanning, få tillägna sig kunskap och uppleva kärlek.
En skyldighet påtalar ett ansvar för värdena och även andras rättigheter till dem. Det kan gälla att respektera liv och andras människovärde, att värna miljön, att hålla sig till sanningen, att tillägna sig kunskap och att möjliggöra det för andra. Rättigheter och skyldigheter balanserar varandra. Anspråk på rättigheter får inte äventyra andras rättigheter. Skyldigheterna och rättigheterna leder till en rättvisebalans människor emellan. Ett brott mot denna balans är ett brott mot naturrätten.
Kunskap att hämta
Värdenihilism är den tydligaste motpolen. Den erkänner inga värden. Relativism intar en mellanposition, eftersom etisk kunskap hävdas vara möjlig men relativ och bestämd av sin kultur. Utilitarismen ger inte vägledning om karaktär och riktiga handlingar i sig, utan kalkylerar enbart effekterna. Den absurda konsekvensen av en sådan etik är att handlingar som till exempel dödsstraff och tortyr bedöms olika. De är fel ibland och rätt ibland.
Naturrätten visar att det finns kunskap att hämta inom etiken. Etik är inte ytterst en fråga om subjektiva känslor och hållningar utan går tillbaka på förhållanden om rätt och fel . Dessa förhållanden ska vi ta hänsyn till när vi bygger vår samhällsgemenskap och därför är det bra när våra partiledare börjar tala mer om vilka värden det är som bygger ett gott samhälle. Genom att tala om universella värden, och hur de omfattar alla, blir debatten vare sig exkluderande eller godtycklig. På så sätt kan naturrätten ge det sammanhållande etiska kitt Sverige, Europa och världen nu behöver.
Per Landgren
fil dr i idé- och lärdomshistoria, ersättare i Kristdemokraternas partistyrelse och tidigare riksdagsledamot för Kristdemokraterna