Lena Sommestad (S) fokuserar på relativ barnfattigdom – ett mått som minskar om de rikare också blir fattigare. Det var det som hände under 90-talskrisen. När hela Sverige gick in i lågkonjunktur och hög arbetslöshet, minskade den relativa barnfattigdomen. Om Kamprads och Rausings familjer flyttar till Sverige leder det till att den relativa barnfattigdomen ökar. Med Sommestads mått är barnfattigdomen högre i Tyskland än i Turkiet.
Jobb är en väg ur fattigdom. Socialdemokraterna har röstat emot flera förslag för fler jobb och mer i plånboken, och som minskar den absoluta barnfattigdomen, till exempel jobbskatteavdrag, rut, förslag som underlättar företagandet och sänkt arbetsgivaravgift. Förslag som i sin tur ger ökade skatteintäkter och säkrar förskola, försörjningsstöd och socialförsäkringar. Allt detta har Sommestads parti motverkat och därmed motverkat att minska den absoluta barnfattigdomen.
Många av de mest fattiga familjerna lever i ett långvarigt beroende ekonomiska bistånd (socialbidrag). Jobbskatteavdraget är bra för det ger människor med låga inkomster mer i plånboken. Vi vill att de under en period får behålla delar av socialbidraget.
Vi tror att det dessutom behövs riktade insatser. 40 procent av barnen i familjer med låg inkomst levde i familjer med tre eller fler barn, för att motverka detta har regeringen höjt flerbarnstillägget.
40 procent av de fattiga barnen lever med en ensamstående förälder. Vi förslår ett extra barnbidrag för att underlätta för dessa familjer.
Politik för jobb och mer pengar i plånboken motverkar fattigdom. Inte som Sommestad och (S); en politik som motverkar rikedom.
Anders W Jonsson (C)
riksdagsledamot och ordförande i Centerpartiets välfärdsgrupp