FN:s klimatkonferenser, COP, har nu hållits i 30 år sedan toppmötet i Rio 1992 då FN:s klimatkonvention antogs. Oljestaden Dubai är värd för den 28:e konferensen. Trots alla dessa möten, och allt tydligare varningar från forskningen om hur allvarliga konsekvenserna kan bli, så fortsätter utsläppen att öka.
Naturen ger oss alltmer kännbara signaler. I år har torka, bränder, översvämningar, orkaner och rekordhöga temperaturer drabbat många länder. 2023 riskerar bli det första år då medeltemperaturen överskrids med 1,5 grader jämfört med förindustriell tid.
Parisavtalet från 2015 sågs som en stor framgång, då i stort sett alla länder ställde sig bakom målet att den globala uppvärmningen ska hållas långt under 2 grader och sträva efter att begränsa den till 1,5 grader. Varför ger klimatkonferenserna då inte tillräckliga resultat?
Inte bindande
Ländernas åtaganden - Nationally Determined Contributions (NDC) – är hittills inte alls tillräckliga. Samma problem gäller nämligen för Parisavtalet som för de efterföljande COP-mötena; åtagandena är inte bindande och det saknas konsekvenser för de som inte fullföljer dem.
Sverige är tyvärr inget undantag. Enligt forskningsstudier innebär åtagandena i Parisavtalet för Sveriges del att klimatneutralitet ska uppnås senast 2035 vilket kräver en årlig utsläppsminskning på minst 12 procent räknat från 1 januari 2022.
Målet i det svenska klimatramverket är att nettonoll-utsläpp ska nås 2045. Eftersom den nuvarande regeringen verkar ointresserad av att ens nå de etappmål som ramverket sätter, så är det troligt att den nuvarande klimatpolitiken motsvarar, uppräknad till global nivå, en temperaturökning på 3 till 4 grader. Det är nivåer som skulle göra stora delar av vår planet obeboelig.
Vi kan omöjligen låta företagen inom fossilindustrin, hälften är statsägda, planera för en fortsatt ökad utvinning om Parisavtalets mål ska nås
Det krävs alltså en ordentlig skärpning av såväl den svenska som den internationella klimatpolitiken. Vi kan omöjligen låta företagen inom fossilindustrin, hälften är statsägda, planera för en fortsatt ökad utvinning om Parisavtalets mål ska nås.
För att vända utvecklingen krävs att länderna gör bindande åtaganden förknippade med konsekvenser om de inte följs. Vi tror att en sådan ambitionshöjning kan vara möjlig nu när klimatkrisen börjar få så uppenbara och storskaliga konsekvenser för såväl människor som ekosystemen på jorden.
Ett förslag om en avvecklingsplan för växthusgaser där ländernas åtaganden är förknippad med kännbara konsekvenser har därför överlämnats till Sveriges förhandlingsdelegation inför COP28. Förslaget innehåller ett antal grundpelare.
– Utgångspunkten för avvecklingsplanen bör vara de koldioxidbudgetar respektive land har att förhålla sig till enligt Parisavtalet. Det ger en rättvis fördelning av utsläppsutrymmet med hänsyn till ländernas historiska utsläpp.
– En avvecklingsplan tas fram för befintlig utvinning av kol, olja och gas, där avvecklingen kopplas tidsmässigt till respektive lands koldioxidbudget i de länder där utvinning sker. Dock ska all utvinning upphöra senast 2040, vilket sätter en tidsgräns även för länder med stor återstående koldioxidbudget. Inspiration kan hämtas från kampanjen för ett internationellt fördrag för avveckling av fossil energiutvinning. Det finns förslag på hur oljebolagens mångåriga övervinster kan bistå med avvecklings- och omställningskostnader.
Betala avgift
– Ett omedelbart stopp för exploatering av eller sökande efter nya fyndigheter av fossila bränslen bör fastslås.
– De nationella åtagandena antas framtagna utifrån respektive lands koldioxidbudget. Om ett lands utsläpp överskrider landets åtagande i en årlig uppföljning, får landet betala en avgift per överskriden enhet CO2. Motsvarande bör gälla för överskriden utvinning av fossila energislag, där överskridandet kan omräknas till de utsläpp det orsakar.
– Ett särskilt FN-organ bör ansvara för uppföljning och årliga uppdateringar av koldioxidbudgetar och ländernas åtaganden. Avgifterna som kommer in, läggs i en fond för omställning i länder i globala Syd. De ska däremot inte användas till ”loss and damage”- insatser, eftersom dessa avser åtgärder för redan gjorda utsläpp och därför ska betalas av de länder som historiskt orsakat utsläppen.
Vårt förslag innebär ett förändrat mind set i det internationella klimatarbetet. Det utgår från Parisavtalet, med tilläggen att ländernas åtaganden måste få konsekvenser om de inte uppfylls, samt en tydlig avvecklingsplan för utvinningen och exploateringen av fossila energislag.
Vi uppmanar den svenska delegationen till COP28 att föra förslaget vidare tillsammans med övriga länder inom EU.
Torbjörn Vennström, ordförande Klimatriksdagen
Cecilia Emanuelsson, styrelseledamot Klimatriksdagen
Roger Bydler, styrelseledamot Klimatriksdagen