Många kommuner och fastighetsägare vill bygga mer yteffektivt, av både miljö- och klimatskäl och för att sänka byggkostnader, men de bromsas av föråldrade lagar visar vår forskning. Det behövs en översyn av parkeringslagstiftningen – något som också får stöd av många kandidater till årets riksdagsval.
Trots att många bilister tycker att parkeringsavgifterna är höga så täcker de ändå inte kostnaderna för parkering, när markvärden och anläggning räknas med. För fastighetsaktörerna leder detta till dyrare bostadsbyggande. För hyresgästerna blir det färre bostäder och högre hyror.
En vanlig orsak är att p-avgiften på gatan är så låg att den konkurrerar ut den parkering på tomtmark eller i parkeringsanläggningar som fastighetsägaren är skyldig att anlägga enligt planbeslut. Därmed blir det också svårare att frigöra gatumark till stadsliv, uteserveringar och cykelbanor. Så länge boendeparkering på gatan är subventionerad är det också svårt att genomföra nya bostadsprojekt med lågt antal parkeringsplatser och marknadsmässiga parkeringskostnader.
Påverkar val av färdmedel
Tillgång och kostnad för parkering påverkar såväl bilinnehav, körsträckor som val av färdmedel. Ändå används inte parkering i tillräcklig utsträckning som ett klimatpolitiskt styrmedel. Av Västra Götalands 49 kommuner har till exempel endast 12 kommuner en klimatstyrande parkeringsplan.
Det är viktigt att en klimatanpassad parkeringspolitik samspelar med väl fungerande kollektivtrafik och andra mobilitetstjänster som bilpooler. Antalet parkeringsplatser vid nybyggnation kan också sänkas om boende erbjuds mobilitetstjänster som utökad kollektivtrafik, fler cykelparkeringar, bilpool, lån av transportcyklar och mottagning för hemleveranser av varor.
IVL Svenska Miljöinstitutet, Chalmers och Klimatkommunerna har analyserat dagens parkeringslagstiftning. Vi ser hur den 60 år gamla avgiftslagen kräver omfattande utredningar gata för gata, när det vore mer funktionellt att se över parkeringssituationen i ett helt område. Den begränsar också möjligheten att styra parkering med avgifter, vilket är mer användarvänligt än dagens förbudsregler.
Den bromsar också angeläget bostadsbyggande och försämrar den gemensamma stadsmiljön
Vår forskningsstudie visar alltså att dagens nationella lagstiftning, skriven 1957, kan vara ett hinder för den kommun som vill utveckla en klimatstyrande parkeringspolitik. Den bromsar också angeläget bostadsbyggande och försämrar den gemensamma stadsmiljön.
Det tycker också en majoritet av de riksdagskandidater som svarat på en enkät som IVL Svenska Miljöinstitutet skickade ut innan sommaren. På frågan: ”anser du att kommuner ska få bättre lagliga möjligheter att införa miljö- och klimatstyrande parkeringsavgifter” svarar 57 procent ja, av de 276 riksdagsledamöter som besvarade enkäten. 21 procent är negativa medan drygt 20 procent är tveksamma eller inte vet. Förslaget har starkt stöd från ledamöter tillhörande Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men även från ledamöter tillhörande Liberalerna och Centerpartiet. Resultatet visar att det borde finnas möjligheter att hitta en riksdagsmajoritet för att ändra i lagarna.
Det finns alltså skäl att modernisera avgiftslagen, framför allt för att göra arbetet med den smidigare. Vi föreslår att den ersätts med en helt ny lag som beskriver kommunens rätt att ta ut parkeringsavgifter. En sådan lag skulle också kunna ge kommunerna stöd att prioritera till exempel parkering för bilpooler. Den skulle också tillåta en mer miljöstyrande avgiftssättning, som går i linje med kommunens målsättningar. Detta efterfrågas av flera kommuner och kommunorganisationer.
Dagens föråldrade parkeringsregler utgör i praktiken ofta en miljöskadlig subvention som därtill försvårar ett angeläget bostadsbyggande och skapar oattraktiva stadsmiljöer. En modern parkeringspolitik i medelstora och större städer, där det är lätt att ge tillgång till kollektivtrafik och annan mobilitet, blir istället till nytta för både klimatet och städers bostadsutveckling. En ökad klimatstyrning på parkering i städer kan också minska behovet av andra styrmedel som till exempel bränsleskatter. Därmed kan den bidra till en mer rättvis klimatomställning mellan stad och landsbygd.
Anders Roth, mobilitetsexpert, IVL Svenska Miljöinstitutet
Frances Sprei, mobilitetsforskare och docent, Chalmers
Maria Ivansson, verksamhetsledare, Klimatkommunerna
Fredrik Holm, mobilitetskonsult