I LSS, lagen som reglerar den personliga assistansen, så framgår det tydligt att jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet ska främjas. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Lägg gärna det på minnet: leva som andra. Även FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utgår från självbestämmande samt inkludering i samhället.
Men allt har skjutits på framtiden, senaste budet är januari 2019. Den 1 november 2018 har 1 711 personer förlorat assistansen.
I oktober 2015 började människor med omfattande funktionsnedsättningar förlora sin personliga assistans. Alla, utom enstaka individer i den för tiden aktuella regeringen, kunde se tydliga samband med att man uttalat krav på minskade kostnader för assistans och att folk med oförändrade behov blev av med sin assistans.
Ett år senare inleddes en utredning om assistans som skulle vara klar oktober 2018. Men allt har skjutits på framtiden, senaste budet är januari 2019. Den 1 november 2018 har 1 711 personer förlorat assistansen.
Just innan valet 2018 så tog debatten om den personliga assistansen fart. På TV kunde vi se inslag om personer som nu levde i ångest och förtvivlan över hur livet blivit utan assistans. Ut i blåsten sträcktes politikerhand efter politikerhand. Snart hade majoriteten av alla partier deklarerat att de ville se en stärkt personlig assistans och att människor med funktionsnedsättning visst är värda ett liv som andra.
Valdagen kom och gick. Så följde en tid av tystnad, det är tydligen något problem med att komma överens om nästa statsminister. Utredningens due date sköts på framtiden och huvuden stoppades ner i sanden igen. Politikerna verkar stå kvar i denna undvikande position, för reaktionerna på innehållet i utredningen, som nu har läckt, har varit få.
Ett av förslagen från utredningen är att alla som har personlig assistans även fortsatt ska redogöra för alla sina så kallade grundläggande behov minut för minut. Det innebär alltså att vi även i fortsättningen kommer att få berätta hur lång tid det tar att bli torkad i baken.
Ett av förslagen från utredningen är att alla som har personlig assistans även fortsatt ska redogöra för alla sina så kallade grundläggande behov minut för minut. Det innebär alltså att vi även i fortsättningen kommer att få berätta hur lång tid det tar att bli torkad i baken. Hur som helst. Utöver tid för grundläggande behov så har man kommit fram till att det vore lämpligt om alla som har personlig assistans automatiskt tilldelas en schablon på 15 timmar i veckan för andra personliga behov. Andra personliga behov är enligt Försäkringskassan ”dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter”.
Statistiska Centralbyrån gjorde 2010 en undersökning om tidsanvändningen som Försäkringskassan gluttat på. I denna framgår att svenskar i snitt lägger cirka fyra timmar per dag på hemarbete. Cirka fem timmar per dygn ägnar man sig åt olika former av fritidsaktiviteter. Fyra plus fem är nio, och nio timmar gånger sju dagar i veckan är 63.
På Försäkringskassan kommer man fram till följande slutsats som ska gälla dem som är berättigade personlig assistans:
”Två timmar per dag i genomsnitt framstår som rimligt.”
Jag kliar mig i huvudet. Nu blev det plötsligt svårt att förstå!? Så alla andra lägger uppemot 63 timmar på sådant som jag nu ska få 15 timmar på mig att göra. Vad hände med ”leva som andra”?
Jag är ingen domedagsprofet men betänk att enligt Försäkringskassan är inte ens att äta och andas obestridliga behov.
Den som har behov av ytterligare stöd för specifika aktiviteter (lite oklart vad som avses) ska enligt utredningen ha rätt till detta. Alla vi som någon gång ansökt om mer personlig assistans vet att svaret mest sannolikt kommer att bli ”nej”. Jag är ingen domedagsprofet men betänk att enligt Försäkringskassan är inte ens att äta och andas obestridliga behov.
Det kan vara så att utredningen innehåller klargöranden som vi inte fått ta del av genom läckan. Kanske öppnas oändliga möjligheter när utredningen väl finns att läsa i sin helhet. Tillåt mig att tvivla …
Vad vore då acceptabelt? Ja, det skulle väl vara att var och en får den assistans som den behöver till de behov som den definierar. Där har vi kärnan till att leva som andra! En schablonmodell fungerar ju inte eftersom behoven är olika. Hela LSS bygger på individuella behov och personligt utformat stöd. Det ska inte vara på nåder som en skicklig förhandlare lyckas prångla ut de timmar som behövs.
Det är otjänligt att leva med stressen över vad som ska hända med ens liv när utredningen är klar, när den nya regeringen sitter på plats. Måste hunden säljas ty promenaderna tar för mycket tid? Behöver jag flytta in på ett boende då enskilda beviljade minuter personlig assistans inte lägger pusslet som är livet?
Det är klart jag är besviken på människosynen. Vi förutsätts ha lägre förväntningar på livet. Faktum är att utredningen håller helt fel kurs från start.
Det är klart jag är besviken på människosynen. Vi förutsätts ha lägre förväntningar på livet. Faktum är att utredningen håller helt fel kurs från start. Den enda rimliga målsättningen borde vara att klargöra varför jämlikhet och full delaktighet i samhället inte har uppnåtts ännu.
I dag den 3 december är det den internationella funktionshinderdagen. Det lär som vanligt vara en jävligt kall dag, men de senaste åren har det varit kyligare än någonsin. Vi som kan samlas på Järntorget klockan 16-17.30 för att visa vårt motstånd mot att vi fråntas våra rättigheter att leva som andra. Kom och visa ditt stöd.
Anders Westgerd
verksamhetsledare på GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living