Replik
till Linda Burenius och Jennie Wiederholm 29/6
Burenius och Wiederholm skriver om kostnader för riktat stöd till kärnkraften och kritiserar kravet om att ”100% förnyelsebart” ska skrivas om till ”100% fossilfritt” i energiöverenskommelsen. Men hela resonemanget faller på sina egna grundpremisser. Burenius/Wiederholm skriver att hushållen/industrin kommer att få betala för omställningen. Det är sant, oavsett vilken energimix vi får i framtiden. Men de utelämnar kostnader för systemtjänster och anpassning av elnätet till 100 % förnybart, istället för att se hela kontexten. I ett PM från Energikommissionen redovisas dessutom att produktionskostnaderna för ny kärnkraft och ny vindkraft ligger på samma nivå . I själva verket blir 100 % fossilfritt avsevärt billigare än 100 % förnybart . Att man insinuerar istället för att tydliggöra detta indikerar att man försöker vilseleda läsarna, vilket man även gör med svenska folkets inställning till kärnkraft. En nyligen, 23 juni 2019, presenterad undersökning från Novus visar att 71 % av svenska folket är positiva till kärnkraften .
Ett fossilfritt elsystem med kärnkraften inkluderad är billigare och bättre för miljön än ett elsystem baserat på 100% förnyelsebart . Detta understödjs också av IEA och NEA som når samma slutsats i en omfattande publikation .
Den huvudsakliga anledningen till detta är att kärnkraft är så kallad baskraft och därför kan planera sin produktion. Vind- och solkraft däremot kräver överutbyggnad, reservkraft eller energilagring i mycket stor skala, vilket skapar systemkostnader som dock inte vind- och solkraften själva belastas för. Således blir produktionskostnaderna låga – fast elpriserna i själva verket höjs, vilket är något som kan observeras i Danmark och Tyskland som har Europas högsta elpriser.
Burenius och Wiederholms jämförelse blir ännu mer missvisande eftersom man pratar om ny kärnkraft. Ny kärnkraft är absolut ett alternativ för Sverige, men i dagsläget är det framför allt fortsatt drift av existerande verk som är aktuellt – och där är kostnaderna betydligt lägre.
Allt detta pekar på att man valt sina siffror med omsorg – förutom kring just miljöaspekten, för där hänvisar man enbart till ”det övergripande förnybarhetsmålet” och utsläppsminskningar som förnybar elproduktion skulle ge. Problemet är att förnyelsebar elproduktion inte är bättre än kärnkraft om man ser till klimatet – det blir ingen märkbar utsläppsminskning av att ersätta kärnkraft med vindkraft . Och eftersom både Tyskland och Danmark också satsat på vindkraft är kärnkraften bättre lämpad att tränga undan fossilkraft i utlandet, eftersom den kan fortsätta leverera när vindkraften inte räcker till. Och ser man till miljöaspekter så kräver kärnkraften mindre areal och mindre mängd material, och förvånande nog orsakar kärnkraften mindre mängd radioaktiva utsläpp än både vind- och solkraften till följd av att de senare nyttjar sällsynta jordartsmetaller, vilkas brytning kan ha mycket stor påverkan på miljön.
Tendensen för vindkraften i Sverige är att vi nått taket för dess kapacitet .
Burenius och Wiederholms debattinlägg framstår således som inte bara felaktigt utan rent vilseledande – raka motsatsen till den vetenskapsbaserade diskussion som den svenska energidebatten behöver.
Niclas Olsson
systemutvecklare och kärnkraftsförespråkare
Michael Klein
ingenjör kärnteknik och storskalig energiproduktion
Torsten Dilot
specialist nuclear power, competence area manager energy