Äldreomsorgen präglas av underbemanning och otrygga anställningar. Under lång tid har äldreomsorgen underfinansierats, vilket har lett till en ökad stress där tiden för den äldres omsorg alltför ofta inte räcker till. Hetsig minutjakt, dåliga arbetsvillkor och låga löner är anställdas vardag. Trots detta har den nya regeringen ihop med Sverigedemokraterna lyckats hitta sätt att ytterligare underfinansiera äldreomsorgen.
På många håll i landet väntar nu nedskärningar i äldreomsorgen eftersom regeringen och Sverigedemokraterna ger kommunerna för lite pengar. När allt blir dyrare blir även äldreomsorgen det och det självklara borde då vara att staten skjuter till de medel som saknas. Men i stället för att ge äldreomsorgen det den behöver, valde regeringen och Sverigedemokraterna att prioritera enorma skattesänkningar för de som tjänar över 50 000 kronor i månaden. Om inget görs kommer det att få stora konsekvenser för en redan hårt pressad äldreomsorg.
Låg bemanning
I en rad nya rapporter som granskat coronapandemins påverkan på äldreomsorgen konstateras att låg bemanning och en hög andel tidsbegränsade anställningsformer utgjorde ett problem för samtliga äldreboenden under pandemin. Privatiseringarna inom äldreomsorgen har resulterat i fler timvikarier, lägre bemanning, och högre personalomsättning. Men det konstateras också att förödande lite har förändrats efter pandemin trots det akuta behovet av strukturell förändring.
Det enda Sverigedemokraterna och regeringen har gjort inom äldreomsorgen är att tillsätta en utredning om språkkrav. Ett verkningslöst förslag med innebörden att ställa äldreomsorgens personal mot varandra. Samtidigt lade Sverigedemokraterna och regeringen ned den nya nationella utbildningssatsningen ”äldreomsorgslyftet” som delvis kunde användas för att höja den språkliga kompetensen. Det visar på deras faktiska ovilja att öka språkkunskaperna bland anställda.
Det är nödvändigt för att höja undersköterskeyrkets status och stärka kompetensen
Att en global pandemi som skördade miljontals liv inte har lett till en total omvärdering för hur vi ser på vår välfärd, som under lång tid har nedmonterats och privatiserats, säger något om vår politiska samtid. Har vi redan lyckats glömma vad som hände i den svenska äldreomsorgen under coronapandemin?
Larmen från personalen själv talar sitt tydliga språk. I en undersökning från Kommunal säger en majoritet av de anställda att de inte vill vara kvar inom yrket om tre år på grund av att de upplever att arbetet är för fysiskt och psykiskt påfrestande. Det går att förstå i ljuset av ny statistik från SKR som visar att omkring en femtedel av de anställda inom äldreomsorgen har en timanställning – trots Coronakommissionens kritik mot anställningsformen.
Samtidigt finns vissa ljusglimtar. Ett förslag från förra mandatperioden om att undersköterska ska bli en skyddad yrkestitel blir snart verklighet. Det är nödvändigt för att höja undersköterskeyrkets status och stärka kompetensen. Men mycket mer behövs.
Värdiga livsvillkor
Ökad personaltäthet och utbildning är en förutsättning för att personalens omsorgsarbete ska skapa värdiga livsvillkor för alla äldre. Bemanningen måste planeras utifrån de stora pensionsavgångar som är att vänta. De generella statsbidragen måste därför förstärkas rejält för att möjliggöra en ökad personaltäthet bland undersköterskor och vårdbiträden.
Utöver den helt nödvändiga finansieringen av äldreomsorgen föreslår Vänsterpartiet:
– Inför nationella bemanningsriktlinjer för personaltäthet med heltid som norm och avskaffad allmän visstidsanställning.
– Förläng utbildningssatsningen äldreomsorgslyftet.
– Säkerställ att alla över 85 år erbjuds insatsen särskilt boende.
– Säkerställ att äldreomsorgen anställer timanställda med utbildning, utöver de permanenta arbetskraftsbehoven.
– Inför krav på specialistutbildning i geriatrik för de läkare som arbetar inom äldreomsorgen.
– Säkerställ en fast och namngiven läkarkontakt knuten till varje verksamhet och en sjuksköterska på varje särskilt boende dygnet runt under veckans alla dagar.
– Avskaffa karensavdraget. Den som råkar bli sjuk ska inte behöva välja mellan att straffas ekonomiskt eller att gå till jobbet sjuk och utgöra en risk för arbetskamrater och äldre.
Karin Rågsjö (V), vårdpolitisk talesperson