I Sverige trodde vi länge att korruption inte är ett problem. Man har utgått från att våra tjänstemän och politiker sköter sig. Därför saknar vi ordentliga regler om lobbyism och intressekonflikter. Europarådets antikorruptionsgrupp GRECO har uppmanat Sverige att skärpa lagarna.
Utredningen om övergångsrestriktioner SOU2023:45 har flera bra förslag. Myndighetschefer och vissa tjänstemän ska inte längre få byta sida hur som helst. Avgångna generaldirektörer som vill jobba för ett privat företag inom 6 månader ska anmäla det till karensnämnden, som kan besluta att de inte får arbeta med vissa arbetsuppgifter eller påbörja anställningen innan övergångstiden är slut. Syftet är att minska risken för att kunskaper används på ett sätt som kostar staten pengar, ger företaget orättvisa fördelar, eller undergräver förtroendet för samhället.
Regler för politiker
Reglerna ska också kunna tillämpas på höga chefer i kommunerna, vilket minskar risken för nya skandaler som Muteborg. Men det räcker inte med att skärpa reglerna för tjänstemän. Vi behöver också regler för politikerna. Lobbyismen snedvrider politiken till förmån för starka ekonomiska intressen. Gång på gång ser vi hur politiker byter sida. Problemet är särskilt tydligt när det gäller friskolor och frågan om vinster i välfärden.
I dag är det möjligt att vara kommunpolitiker och samtidigt arbeta som lobbyist för hemliga kunder. Men kan gå från att vara skolborgarråd till att sitta i styrelsen för en friskolekoncern. En riksdagsledamot kan förhandla en viktig lag och direkt börja jobba som lobbyist för den industri man nyss reglerat. Det finns en uppenbar risk för jäv och intressekonflikter.
Granskningsinstitutet Klägget är en del av den partipolitiskt oberoende folkrörelsen Skiftet, och vi granskar de demokratiska problemen med lobbyism. I vårt remissvar konstaterar vi att utredningens förslag inte går långt nog. Idag har vi bara övergångsregler för ministrar och statssekreterare, och endast för 12 månader. I Norge och Tyskland finns övergångsregler på upp till 18 månader för politiker. I Storbritannien får en minister inte bli lobbyist på två år. I Kanada har man en femårsregel.
Det vore ju till exempel uppenbart olämpligt om en ordförande för Västtrafik skulle gå över till ett trafikföretag.
En övergångstid på sex månader minskar säkert risken för att före detta chefers kunskaper leder till onödigt dyra upphandlingar, men det löser inte problemet att företag köper politiskt inflytande.
Lobbyismen är inte bara ett problem i Stockholm. Lobbybranschen är även aktiv i städer som Göteborg. Granskningsinstitutet Klägget föreslår att kommunpolitiker inte ska få ha hemliga uppdragsgivare, och att det införs övergångsregler för kommunalråd och vissa tunga uppdrag. Det vore ju till exempel uppenbart olämpligt om en ordförande för Västtrafik skulle gå över till ett trafikföretag.
Utredningen anser att det ska vara frivilligt för kommuner om de vill tillämpa övergångsregler. Det ligger något i att små kommuner som Grästorp inte har samma problem som Göteborg, men det är orimligt att höga chefer i stora städer kan gå direkt till företag som deltar i kommunal upphandling.
Yrkesmässig lobbying
Vi vill också ha övergångsregler för riksdagsledamöter. Men framförallt så borde Sverige ta inspiration av Kanada och förbjuda toppolitiker från att ägna sig åt yrkesmässig lobbying med hemliga uppdragsgivare under fem år.
Det är inte bra när det framstår som att politiker är till salu. Av nu levande före detta statsministrar så är det bara Ingvar Carlsson som inte har blivit lobbyist. Persson blev lobbyist på JKL, Reinfeldt lobbar genom bolagsstyrelser. Och Löfven är anställd på den stora vapenlobbyistfirman Rud Pedersen.
Lobbyismen undergräver förtroendet för demokratin. Det är särskilt ett problem när ledande politiker börjar arbeta som “PA-konsulter” med hemliga uppdragsgivare. När människor är öppna med vad de står för och vilka intressen de arbetar för så har vi en transparens och en självreglering. Den saknas när lobbyisterna har hemliga arbetsgivare.
Vi behöver jämna ut spelplanen mellan de som har goda argument och de som har råd att anställa en massa lobbyister. Det är hög tid att även Sverige reglerar lobbyismen.
Max Andersson, chefredaktör för Klägget - granskningsinstitut för demokratin