Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Miljön för kvarvarande språk på institutionen för Språk och Litteraturer försvagas för varje språk som försvinner från institutionen, skriver debattörerna.

Fler språk riskerar försvinna från universitetet

Nedmonteringen av språkundervisningen vid Göteborgs universitet fortsätter. Nu riskerar de klassiska språken och ryskan att läggas ned, skriver Mikael Johansson, forskare i grekiska, och Karin W Tikkanen, forskare i latin.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Torsdagen den 25 april kommer Humanistiska fakultetsstyrelsen ännu en gång att diskutera de klassiska språkens (grekiska och latin) och ryskans fortlevnad vid Göteborgs universitet.

För de klassiska språken förordar fakultetsledningen antingen en total nedläggning (”inställning av undervisningen”) eller en flytt till Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori (FLOV), där språken skall utgöra en del av programmet Liberal Arts (LA).

Ingen hänsyn tas

Ansvarig för detta program är fakultetens vicedekan, samma person som har startat programmet LA och har starka intressen inom detta program. Att språken hellre ser sig själva som en del av den befintliga språkvetenskapliga miljön på Institutionen för språk och litteraturer (SPL) tar man ingen hänsyn till.

Vilken funktion de klassiska språken skulle fylla inom LA bör vidare diskuteras, framförallt eftersom vicedekanen själv yttrat att språken aldrig har spelat en huvudroll på programmet och att det heller aldrig har varit intentionen – varken i utvecklingsarbete eller i genomförande.

Man bör alltså fråga sig till vilken språkfördelaktig miljö de klassiska språken kommer med detta förslag. Av förslaget att döma verkar också svårigheterna med att finansiera de klassiska språkens fortlevnad vara som bortblåsta vid en flytt till FLOV.

Mycket märklig hållning

Om ett beslut om flytt fattas, skulle detta innebära att fakulteten avsatte en miljon kronor årligen för ämnenas fortlevnad, något som skulle vara fullt möjligt att göra även med språkens nuvarande placering. Om de klassiska språken däremot inte slits loss ur sin naturliga hemmamiljö inom SPL ser fakultetsledningen inga ekonomiska möjligheter för fakulteten att bibehålla dem. En mycket märklig hållning.

För ryskans del är situationen nästintill lika absurd. Antingen skall ämnet läggas ned helt (”inställd undervisning”) eller så skall det långsamt strypas ihjäl genom ett minskat uppdrag och hot om nedläggning om två år i stället. Det ämnena verkligen skulle behöva är arbetsro.

Samma gamla visa

Humanistiska fakulteten befinner sig alltså återigen i en situation där framtiden för en stor del av de för ett universitet så viktiga språken skall beslutas. Det är inte länge sedan man gjorde sig av med nederländskan, italienskan och en rad andra viktiga språk, och nu står man alltså här igen, med samma gamla visa, med en åsnas envishet, och påstår att ämnena inte är vetenskapligt relevanta.

Mot dem står en enad språkinstitution, en stor del av den humanistiska fakulteten och dessutom en stor del av bildnings- och kultursverige.

Återigen får fakultetsstyrelsen ta ställning till ett hastigt genomarbetat förslag, som inte har behandlats på sedvanligt sätt i förberedande instanser, uppenbarligen av ledningens rädsla för motstånd.

Det börjar bli dags för fakultetsledningen att lyssna in vad de anställda säger. Och kanske främst vad sunt förnuft säger. Språk är viktigt och utgör en väsentlig del av det vi i dag kallar humaniora. Det är dags för fakultetsledningen att inse det de flesta av oss andra redan vet.

Mikael Johansson

forskare i grekiska, Göteborgs universitet

Karin W Tikkanen

forskare i latin, Göteborgs universitet