Det är något som inte stämmer i diskussionen om den pågående pandemin. De analyser som gjorts av hur man kan förutspå förloppet och som fått stort genomslag, till exempel i rapporten från Imperial College i London som fick den brittiska regeringen att svänga och ta till mycket starka restriktioner, bygger på matematiska simuleringsmodeller. Liknande analyser har också presenterats i Sverige av ett antal forskare vilka legat till grund för kritik regeringens och Folkhälsomyndighetens strategival när det gällt att begränsa effekterna av epidemin i Sverige.
Resultatet av dessa analyser kan liknas vid att man räknar med att de många svåra sjukdomsfall som följer av Coronaviruset skall spridas jämt över länderna likt en gigantisk bombmatta vilket skulle resultera i ett mycket stort antal dödsfall, för Storbritanniens del närmare en kvarts miljon vilket omräknat till svenska förhållanden skulle betyda omkring 45 000 dödsfall.
Stora regionala skillnader
Den matematiska logiken i dessa modeller ger vad jag kunnat se inte någon möjlighet för att det kan uppstå stora regionala variationer inom ett land. Men detta är vad som nu förefaller inträffa i land efter land. Till exempel så har den italienska regionen Kampanien 35 döda per miljon invånare, Toscana 92 och det hårdast drabbade Lombardiet 948 döda per miljon invånare. Siffrorna beräknade från tillgängliga data den 7 april.
I Sverige har vi också stora regionala skillnader där Skåne har 12 döda per miljon invånare, Västra Götaland 15 och Stockholm 159.
Lombardiet, där storstaden Milano ligger, har alltså tio gånger så många avlidna i förhållande till sin folkmängd än vad det närbelägna Toscana har. Än märkligare är att Lombardiet har drygt tjugofem gånger så höga dödstal som Lazio där Rom är beläget.
Ingen dramatisk ökning
Fram till reserestriktionerna infördes och då smittan spreds för fullt i Milano gick det 36 snabbtåg om dagen mellan Milano och Rom. Alltså borde viruset ha haft synnerligen goda möjligheter att anlända och börja sprida sjukdom och död för fullt i Rom, men så förefaller inte ha skett.
Antalet resande mellan Milano och Rom har rimligen överstigit antalet resande mellan de italienska skidorterna och Sverige minst tusenfalt. Ser vi till antalet avlidna i de jämförda italienska regionerna så kan man inte se någon dramatisk ökning av den karaktär som liknar de matematiska bombmattemodellerna.
Min inte helt obetydliga kunskap om förhållanden i de olika delarna av Italien ger vid handen att befolkningen i Rom och Neapel inte skulle vara mer lyhörda när det gäller att lyda centralregeringens restriktioner än Milanoborna. Snarast tvärtom.
När ansvariga läkare för denna slags sjukvård i Göteborg uttalar sig om att de räknar med samma utveckling som den i Stockholm så har de intet stöd i dessa nu tillgängliga siffror
Situationen vad gäller regional variation i Sverige för denna farsot är inte lika dramatisk som den i Italien men likväl mycket påtaglig. Avlidna i förhållande till folkmängden i Stockholmsregionen är mer än tio gånger högre än för Västra Götalands- och Skåneregionen. Det är också i Stockholm som vi ser en ökning, inte i Göteborg eller Malmö. När ansvariga läkare för denna slags sjukvård i Göteborg uttalar sig om att de räknar med samma utveckling som den i Stockholm så har de intet stöd i dessa nu tillgängliga siffror. Det kan knappast heller vara en tidsfaktor där denna mycket dramatiska skillnad kan förklaras av att Stockholm ligger före i tiden. Det första dödsfallet i Stockholm sker den 11 mars och i Västra Götaland bara tre dagar senare. De första registrerade smittbärarna förekommer ungefär samtidigt i båda regionerna.
Jag är förvisso inte smittskyddsexpert och har därför inget att tillägga om ifall de åtgärder som vidtas i Sverige och som skiljer sig från andra jämförbara länder är de rätta. Debattens vågor om detta har som bekant gått heta men båda sidor ignorerar de mycket omfattande regionala variationer som jag här pekat på.
Jag har emellertid ägnat en stor del ett min forskning till att göra jämförande analyser av länder och regioner för att söka efter förklaringar till de skillnader som existerar, också när det gäller folkhälsa.
Hitta förklaringar
Vad jag vill lyfta fram är att det inte kan vara rätt att som nu sker helt bortse från dessa anmärkningsvärt stora regionala variationer när man skall försöka hitta förklaringar till smittspridningens logik och med hjälp av dessa komma fram till verkningsfulla åtgärder. Det är för mig synnerligen överraskande att jag trots ett idogt sökande inte lyckats hitta någon expert på smittskyddsområdet som intresserat sig för detta. Man kan naturligtvis aldrig vara säker, men det förefaller som om vi nu är så långt in i denna epidemi att sannolikheten för att de omfattande regionala skillnaderna skulle försvinna är liten. Utvecklingen i Kina pekar tydligt i denna riktning.
Den politiska debatten blir också skev när man bara jämför länder. Det är förvisso sant att Italien är svårt drabbat, men det är bara för vissa delar av landet som detta gäller. Skall man försöka sig på någon slags liknelse så verkar det som om detta virus mera har karaktären av en grävling än en gigantisk svärm av bålgetingar. Åtgärderna för att få bukt med besvärliga skadedjur som dessa måste som bekant vara av tämligen olika karaktär.
Bo Rothstein professor i statsvetenskap