Den psykiska ohälsan i samhället är omfattande och börjar nu lyftas i fler och fler sammanhang. Nyligen blev regeringens utredning för god och nära vård SOU 2018:39 offentlig. Där framkom flertalet brister vad det gäller vård och behandling av människor med psykisk ohälsa. Förhoppningen finns nu från många läger att regeringen ska ge riktlinjer som förbättrar och utökar vården för personer med psykisk ohälsa.
En fråga av yttersta vikt i detta sammanhang är vårdgivarnas kompetens att behandla psykiatriska diagnoser. Vem har kompetens att göra vad? Vilka behandlingar fungerar? Vem ska utföra vilka uppgifter för att ge goda resultat?
Många utanför branschen kan bli förvirrade av vem som gör vad vid behandling av psykisk ohälsa. Vad skillnaden mellan en psykoterapeut, psykolog, psykiater och kurator? Det är inte så konstigt att människor i allmänhet inte känner till skillnaderna och där har vi i yrkeskåren ett stort ansvar att informera om respektive roller/kompetenser.
Kunskapsluckor inom landstingen
Vad som är mer oroväckande är att man även inom branschen, alltså inom landsting/region, verkar ha bristande kunskaper kring vad till exempel en legitimerad psykoterapeut eller en legitimerad psykolog innebär. Detta har lett till att de krav som VG-region ställer på vårdcentraler som utförare av första linjens psykiatri, minskar tillgången på dem som har längst vidareutbildning samt är specialiserade på psykoterapeutisk behandling, nämligen leg psykoterapeuter. I krav- och kvalitetsboken som alla vårdgivare i regionen måste följa, finns nämligen krav på att tillhandahålla vård från leg psykolog, men inte leg psykoterapeut.
Vad är då problemet med detta?
De krav som VG-region ställer på vårdcentraler som utförare av första linjens psykiatri minskar tillgången på dem som har längst vidareutbildning samt är specialiserade på psykoterapeutisk behandling, nämligen leg psykoterapeuter.
En psykolog har en bred grundutbildning inom psykologiområdet. I denna ingår också en grundläggande psykoterapiutbildning. Psykologen har också kompetens i att utreda intellektuella funktionsnedsättningar, autism och neuropsykiatriska diagnoser. Det senare är ett uppdrag som ligger inom specialistpsykiatrin, inte inom primärvården.
En psykoterapeut har en akademisk grundutbildning i ett människovårdande yrke (som kan vara psykolog, läkare, socionom, beteendevetare eller annat akademiskt vårdyrke som kräver minst 3 års studier), därefter en grundläggande psykoterapiutbildning (på 1,5 till 2 år där man jämsides med utbildningen kontinuerligt arbetar med patienter i psykoterapi). Därefter krävs arbete i minst 2 år med psykoterapeutiska arbetsuppgifter för att bli antagen och kunna genomföra en specialistutbildning i psykoterapi, där den blivande psykoterapeuten både utbildar sig inom psykoterapeutiska metoder samt psykiatrisk diagnostik (längden på denna utbildning är 3 år, där man jämsides kontinuerligt arbetar med patienter i psykoterapi).
En psykoterapeut är alltså specialist på psykoterapeutisk behandling, medan en psykolog är grundutbildad inom detta område.
En psykoterapeut är alltså specialist på psykoterapeutisk behandling, medan en psykolog är grundutbildad inom detta område. Den totala längden på psykoterapeutens utbildning (inräknat kvalificeringstid i arbete med psykoterapeutiska uppgifter) är cirka 10 år.
Psykoterapi vanligaste behandlingen
Vårdcentralens huvuduppdrag kring hantering av psykisk ohälsa handlar om behandling (givetvis efter att diagnos ställts). Behandlingen som ska ges när det gäller diagnostiserad psykisk ohälsa är i de flesta fall psykoterapi. I socialstyrelsens riktlinjer finns specificerat vilka behandlingsval som ska göras, utifrån aktuell forskning. Här är psykoterapeutisk behandling förstahandsvalet för många psykiatriska tillstånd, ibland i kombination med psykofarmaka.
Varför kräver då inte VG-region genom Krav- och kvalitetsboken att vårdcentralerna ska tillhandahålla vård från den yrkesgrupp som är specialistutbildade inom psykoterapi, men däremot från annan yrkesgrupp? Dessa krav påverkar vården av psykisk ohälsa inom regionen och minskar antalet psykoterapeuter som anställs och anlitas. Kraven leder alltså till minskad tillgång på specialistutbildad personal inom det område där det behövs mer insatser och kvalificerade insatser. Kraven har rent konkret lett till att vårdcentraler i inom VG-region som anlitar en leg psykoterapeut för psykoterapeutiska uppgifter ifrågasätts i varför de ej anlitat en leg psykolog för att genomföra psykoterapin.
Detta behöver ses över omgående! Varje dag ställs nya patienter på kö till psykoterapi inom vårdenheter som saknar tillgång till specialiserad personal, på grund av snedvridning i kravlinjer inom VG-region.
Anders Klingström
ordförande Psykoterapeutföreningen SSR, leg psykoterapeut PDT samt barn- och ungdomsinriktning, socionom
Helena Fröjmark
leg psykoterapeut KBT-inriktning, fil kand psykologi/beteendevetare, Alingsås KBT (uppdrag inom VG-regionen)
Henrik Kok
leg psykoterapeut KBT-inriktning, leg fysioterapeut, Styrsö vårdcentral
Ann-Sofi Hammerlid
leg psykoterapeut, socionom, Ungas psykiska hälsa, pilotprojekt inom VG-region
Ingela Kihlberg Enskog
leg psykoterapeut, socionom, handledare i psykosocialt arbete
Marie Johansson
vårdcentralschef, Närhälsan Styrsö
Shiva Arianik
leg psykoterapeut KBT-inriktning, socionom, KBT Järntorget, Göteborg (uppdrag inom VG-region)
Ulrika Geinäs Andersson
leg psykoterapeut, beteendevetare, Bollebygds vårdcentral