Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Uppropet där nästan hundra akademiker vid svenska universitet vill stoppa sverigedemokrater från att föreläsa på Göteborgs universitet främjar inte ett akademiskt förhållningssätt. Det är politisk aktivism, en önskan att bestämma hur verkligheten ska se ut snarare än att undersöka hur den faktiskt är beskaffad, skriver debattörerna. Bild: Per Groth/TT

Farligt att utesluta oliktänkande från universitetsvärlden

Om forskning och utbildning ska blomstra vid universiteten måste uppfattningar och argument få framföras och granskas även om någon finner dem anstötliga. Undertecknarna av uppropet mot ett seminarium om sverigedemokratisk mediestrategi har missförstått vad akademisk verksamhet går ut på, skriver bland andra Jens Allwood, professor vid Göteborgs universitet.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ska universitetet vara en plats där studenter och lärare utökar sin kunskap om världen och fördjupar sin förståelse genom att uttrycka, lyssna till och värdera olika argument och ståndpunkter? Eller ska lärosätena hellre fungera som ideologiskt homogena säkerhetszoner till skydd för de anställda och studenter som vill slippa konfrontationen med obehagliga åsikter på arbets- och studieplatsen?

Svaret borde vara givet: Vi kan bara förstå verkligheten om vi ser den sådan som den är, inte sådan som vi tycker att den borde vara, och vi lär oss mest av att diskutera med människor som inte redan tycker som vi. Men denna grundsyn tycks inte delas av de akademiska kollegor som nyligen undertecknade ett upprop mot att institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet bland företrädare för riksdagspartierna också har bjudit in sverigedemokraten Richard Jomshof till sin seminarieserie.

En verklighetsfrånvänd handling

För uppropets undertecknare verkar det inte spela någon roll att seminarieserien i första hand vänder sig till studenter som efter avslutad utbildning ska kunna arbeta med medie- och kommunikationsfrågor ute i den vanliga världen, den värld där Sverigedemokraterna åtnjuter åtminstone var sjätte svensk väljares förtroende, alldeles oavsett vad vi som lärare vid universitet och högskolor anser om partiet.

Det verkar inte heller spela någon roll att föreläsningarna är insatta i ett kritiskt sammanhang där frågor och invändningar välkomnas

Det verkar inte heller spela någon roll att föreläsningarna är insatta i ett kritiskt sammanhang där frågor och invändningar välkomnas. Det enda som spelar roll tycks vara att skydda studenter, lärare och allmänhet från att komma i kontakt med en politisk förtroendevald vars åsikter man djupt ogillar och därför motarbetar med varje medel.

Detta är inte ett akademiskt förhållningssätt. Det är politisk aktivism, en önskan att bestämma hur verkligheten ska se ut snarare än att undersöka hur den faktiskt är beskaffad. Vi tror visserligen inte alls att en majoritet av universitetslärarna i Sverige har samma svårigheter att hålla isär sina personliga politiska preferenser och sin professionella roll som undertecknarna av uppropet, men vi ser en risk att allmänheten tror att den aktivistiska hållningen dominerar lärosätena i dag.

Det i sin tur undergräver förtroendet för universitet och högskolor som fria och sanningssökande institutioner, värda de stora investeringar av offentliga medel som alla skattebetalare bidrar till. Inte minst riskerar de humanistiska och samhällsvetenskapliga grenarna av universitetet att få rykte om sig att inte vara mer än kostsamma kulisser för ideologiproduktion och politiska påverkansoperationer. Det stämmer överlag inte, men upprop som syftar till att tysta röster som har ”fel” bidrar mer än något annat till den bilden.

Välkänt från USA

Fenomenet att vissa studenter och lärare vill stoppa misshagliga åsikter från att framföras har hittills inte varit så utbrett i Sverige, men är välkänt internationellt, inte minst i USA där den politiska polariseringen tyvärr även genomsyrar stora delar av universitetsvärlden. En tilltagande ideologisk renlärighetsiver hotar det öppna ifrågasättandet, åsiktsmångfalden och den konstruktiva oenigheten vid lärosätena.

En tilltagande ideologisk renlärighetsiver hotar det öppna ifrågasättandet, åsiktsmångfalden och den konstruktiva oenigheten vid lärosätena

För att slå vakt om dessa akademiska kärnvärden bildades för fyra år sedan organisationen Heterodox Academy. Den har snabbt vuxit till över 3 000 medlemmar och uppmärksammas nu även i Sverige, där redan ett tjugotal forskare har anslutit sig. Medlemmarna har vitt skilda politiska uppfattningar från höger till vänster, men förenas i det gemensamma erkännandet av att mångfalden i åsikter som konfronteras med varandra är en tillgång i forsknings- och utbildningssammanhang, inte ett problem.

Fall inte för frestelsen

I den andan vill vi uppmana våra kollegor och studenter att inte falla för frestelsen att göra universitetet till en ekokammare där de egna ståndpunkterna enbart bekräftas och reproduceras i en evig harmoni utan störande missljud från världen utanför. Släpp rädslan för vad som kan hända när andra röster än de vanliga letar sig in i våra föreläsningssalar. Våga tro på den styrka som ligger i att lyssna till och kritiskt pröva varje uppfattning och argument.

Jens Allwood, professor vid institutionen för tillämpad informationsteknologi, Göteborgs universitet

Claes Andersson, docent och senior forskare vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola

Tobias Hägerland, docent och universitetslektor vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet

Jens Stilhoff Sörensen, docent och universitetslektor vid institutionen för globala studier, Göteborgs universitet

Filippo Valguarnera, docent och universitetslektor vid juridiska institutionen, Göteborgs universitet