Bror Rexed blev något av symbol för reformen. Som ny chef för medicinalstyrelsen meddelade han den 3 juli 1967 att alla på myndigheten hädanefter skulle säga du till varandra, hög som låg, yngre som äldre. Förändringen gick fort, och nu säger i stort sett alla du till varandra.
Det fanns ett rationellt argument för reformen. Det gamla titelbruket var krångligt och osmidigt. Det fanns också ett jämlikhetsargument. Det gamla mönstret var hierarkiskt: titel uppåt, men han eller efternamn neråt.
Därutöver fanns det ett förtrolighetsargument, det kändes kamratligare och vänskapligare med du-tilltal. Inte för alla, men för många.
Ungefär samtidigt hade vi en hej-reform. Det vardagliga hej började ersätta god morgon, god dag och god kväll. Nu är hej närmast allenarådande. Också detta kunde upplevas som ökad förtrolighet.
Och till detta har kan vi lägga en förnamnsreform. Det blir vanligare att presentera sig med enbart förnamn i stället för både för- och efternamn.
När man ringer till ett företags kundtjänst, möts man ofta av ”Kundtjänst. Du talar med Sofia”.
När en grupp studenter ombeds skriva sitt namn på en lapp synlig för övriga, nöjer sig en majoritet med förnamnet. Mönstret är att unga kvinnliga studenter är mest förnamnsbenägna. Manligt kön och högre ålder ökar andelen efternamn.
När Marcus Oscarsson analyserar svensk politik i TV 4, refererar han till Magdalena, Ulf, Jimmie och andra partiledare med förnamn. Mats Knutsson på SVT använder både för- och efternamn.
I en debatt mellan politiska ungdomsförbund användes generellt förnamn om olika partiordförande.
En gång hette det att man ”lade bort titlarna” när man kom överens om att säga du till varandra. På många håll fanns det ritualer för detta. I dag lägger vi snabbt bort efternamnen, och det sker helt utan ritualer. Jag har aldrig hört någon säga ”vi kan väl vara förnamn med varandra”.
Jag funderar ofta på om jag ska avsluta ett svarsmejl med förnamn eller hela namnet. Det avgörande är hur mejlet jag fått var skrivet. Ju personligare, desto troligare undertecknar jag med enbart förnamnet.
Vi skiljer oss åt i vad vi uppfattar som lämplig förtrolighet. Äldre dröjer lite längre innan de går över till förnamnstilltal.
Fenomenet är inte nytt. Kulturminister Bengt Göransson talade vid en språkkonferens 1985. På tal om vardagligt och offentligt citerade han sin gamle far: ”Jag kräver att få svar från nämnden, inte från någon jävla Berit”. Förnamn i ett formellt ärende irriterade honom.
Vi skiljer oss åt i hur vi hanterar för- och efternamn både i tilltal och omtal. Vi försöker hitta lämplig nivå på formalitet, vardaglighet och personligt tilltal.
Här spelar förnamnsreformen en central roll.