Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Charlie Weimers (SD), kandidat till Europaparlamentet och Nadia Murad, kristen yazidier som flydde från IS terror.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Förföljelse av kristna i islams namn måste få ett slut

Mönstret är tydligt. Det pågår en global förföljelse av kristna i islams namn och den måste få ett slut. EU måste solidarisera sig med världens förföljda kristna samtidigt som kampen mot islamisk extremism görs till en utrikespolitisk huvudprioritet, skriver Charlie Weimers (SD).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

"Påskfirare”. ”Troende”. ”Tillbedjare”. ”Religiös minoritet”. Det är inte bara Barack Obama och Hillary Clinton som uppvisat knivskarp precision i utelämnandet av trostillhörigheten hos offren för terrorattacken på påskdagen. När Centerpartiets Annie Lööf, Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Miljöpartiets Isabella Lövin kommenterade händelsen lyste nämligen två ord med sin frånvaro: kristna och islamism.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

En tillfällighet? Knappast. Exemplen på oviljan att kalla saker och ting vid sitt rätta namn är därtill för många.

2011 fick EU:s utrikesrepresentant, socialdemokraten Catherine Ashton, hård kritik för sitt utelämnande av offrens kristna tro i ett EU-uttalande efter ett jihadistiskt bomb- attentat mot en koptisk kyrka i Egypten.

När kristdemokraten Lars Adaktusson i januari 2014 uppmärksammade att kristna är världens mest förföljda religiösa grupp och tillstod att islamismen var en stor källa till förföljelsen, anklagades han av Peter Weiderud, ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, för ”korstågstänkande”.

De socialdemokratiska och liberala grupperna ville stoppa initiativet med hänvisning till att kristna specifikt nämndes i texten.

Våren 2014 ville högergrupperna i Europaparlamentet belysa den ökande globala religiösa förföljelsen i ett betänkande. De socialdemokratiska och liberala grupperna ville stoppa initiativet med hänvisning till att kristna specifikt nämndes i texten.

Jag har arbetat med utrikespolitik i Europaparlamentet under fyra års tid. Bland mina kollegor är det allmän kännedom att vi konservativa måste erbjuda socialdemokrater något i utbyte för att de ska stödja uttalanden med fokus på förföljda kristna.

För att uppmärksamma förföljelsen mot kristna fick vi lov att acceptera socialdemokratiska eller gröna förslag i utbyte. Kompromisser är naturligt, men jag kan inte minnas ett enda exempel på ett vänsterinitiativ i ämnet.

Den 4 februari 2016 beslutade Europaparlamentet att beteckna Islamiska statens illdåd mot yazider och kristna som folkrättens värsta brott: folkmord. Jag var med och skrev utkastet till den text som antogs, och fick uppleva hur den socialdemokratiska gruppen krävde att varken ”kristna” eller ”folkmord” skulle finnas med i rubriken för resolutionen. Resultatet blev en kompromiss: ”IS/Daesh systematiska massmord på religiösa minoriteter”. Dessbättre kom vissa ledamöters förhoppningar på skam när en majoritet av parlamentets ledamöter föredrog klarspråk.

För vår utrikesminister Margot Wallström (S) tog det ända till 2018 för att i likhet med Europaparlamentet och många andra ta begreppet ”folkmord” i sin mun.

Men för vår utrikesminister Margot Wallström (S) tog det ända till 2018 för att i likhet med Europaparlamentet, Vita Huset, brittiska parlamentet och många andra ta begreppet ”folkmord” i sin mun. Dessförinnan hade hennes parti tillsammans med en majoritet i Sveriges riksdag röstat nej till svenskt erkännande av folkmordet. Under tiden fortsatte Irak och Syrien att tömmas på kristna.

Mot bakgrund av detta så är det föga förvånande att många reagerade när statsminister Stefan Löfven kallade till presskonferens efter den bestialiska terrorattacken mot muslimer på Nya Zeeland, men stannade vid ett uttalande på Facebook efter den lika bestialiska attacken på Sri Lanka.

Annie Lööf (C) slår ifrån sig med att konspirationsteoretiker ”har julafton”. Men vad är det som gör att reaktionerna blir så starka? I Centerpartiets fall kan partiets riksdagsnej till erkännande av Islamiska statens folkmord ha bidragit.

Men ilskan är också ett uppror mot den postkoloniala diskurs där kristna aldrig kan vara offer och muslimer aldrig kan vara förövare. Den är en utmaning mot de politiska ledare som undviker att tala om kristna offer för islamistisk förföljelse av rädsla för att ge islamkritiker rätt. Den bygger på en förväntan att politisk islam behandlas som alla andra ideologier med maktanspråk.

Jag har personligen under de senaste fem åren träffat många offer för förföljelsen av kristna.

Jag har personligen under de senaste fem åren träffat många offer för förföljelsen av kristna: flickorna som blev av med sitt hem när IS drog fram i norra Irak; munken som våldtogs och torterades av islamister i Syrien; prästen som fick tänderna utdragna av Al Qaida; flickvännen som undrade om hon någonsin skulle orka älska igen efter att ha förlorat pojkvännen i en bussbomb mot kristna studenter i Bagdad. Och pappan i Beirut som inte orkade berätta för sin son om hur terrorgruppen tog mammans liv.

Samtidigt har rapporterna från andra delar av världen strömmat in: det kristna paret som brändes till döds i Pakistan utifrån blotta anklagelsen om att ha vanhelgat koranen; lekplatsen i en kristen stad i Pakistan där 60 personer sprängdes till döds; islamister som med massdemonstrationer lyckades avsätta en kristen borgmästare i Indonesiens huvudstad Jakarta; konvertiter från islam till kristendom som hotas till livet i vårt eget Sverige; den åldrige franske prästen som fick halsen avskuren vid altaret.

Mönstret är tydligt. Det pågår en global förföljelse av kristna i islams namn och den måste få ett slut.

Mönstret är tydligt. Det pågår en global förföljelse av kristna i islams namn och den måste få ett slut. EU måste solidarisera sig med världens förföljda kristna samtidigt som kampen mot islamisk extremism görs till en utrikespolitisk huvudprioritet. Europas politiska ledare borde därtill klargöra att den ideologi som ligger bakom de globala förföljelserna av kristna inte har någon plats i vår del av världen. Det är dags att tala klarspråk.

Kan vi vara överens om det, Stefan Löfven och Annie Lööf?

Charlie Weimers (SD)

kandidat till Europaparlamentet