Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hanna Bergwall, juridikstudent.
Hanna Bergwall, juridikstudent.

Fördomsfri rättsskipning kräver utbildning

Det har gått mer än tio år sedan problemet med diskriminering i rättsprocessen uppmärksammades. Trots det ekar Sveriges juristutbildningar tomma av den utbildning Brå förordar, skriver juridikstudent Hanna Bergwall.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

2008 konstaterade Brå, brottsförebyggande rådet, att personer med invandrarbakgrund utsätts för strukturell diskriminering i varje steg i rättsprocessen. Det tar sig bland annat uttryck i att de åtalades i större utsträckning än personer med svensk bakgrund. Dessutom fälls de oftare och får hårdare straff. Det här kallar inte jag att vara lika inför lagen, en grundläggande princip för en demokrati. Och det gör inte Brå heller. I sin rapport från 2008 menar man att det krävs en rad åtgärder för råda bot på diskrimineringen, däribland utbildning av rättsväsendets olika aktörer.

I dag är det 2019. Det har alltså gått mer än tio år sedan problemet med diskriminering i rättsprocessen uppmärksammades.

I dag är det 2019. Det har alltså gått mer än tio år sedan problemet med diskriminering i rättsprocessen uppmärksammades. Jurister innehar en central roll inom rättsväsendet. Trots det ekar Sveriges juristutbildningar tomma av den utbildning som Brå förordar. Efter sex terminer på juristprogrammet på Stockholms universitet har vi inte fått lära oss ett enda skvatt om varken diskriminering, fördomar och hur man undviker dessa. Och att döma av studieordningen kommer det inte heller komma.

Är det inte märkligt att en utbildning vars högsta mål är att skapa jurister som fattar vad rättssäkerhet är har valt att totalt ignorera det största hotet för att uppnå detta? Nämligen diskriminering.

Är det inte märkligt att en utbildning vars högsta mål är att skapa jurister som fattar vad rättssäkerhet är och som har kläm på första kapitlet nionde paragrafen regeringsformen (som anger att alla ska vara lika inför lagen), har valt att totalt ignorera det största hotet för att uppnå detta? Nämligen diskriminering. Och så vitt jag kan se, är det ingen annan av landets juristutbildningar som ägnar frågan någon särskild uppmärksamhet.

Jurister, domare, åklagare, och alla andra människor inom rättsväsendet, är just människor. Med alla brister som det innebär. Att tro att vi skulle kunna ställa oss över de rådande fördomarna i samhället, utan rätt verktyg, är både naivt och arrogant.

För att rättssäkerhet och allas likhet inför lagen inte enbart ska utgöra tomma ord, behöver juristkåren aktivt arbeta för att lära sig om fördomar och hur undviker att falla ditt på dem, och då menar jag inte ett 45 minuters seminarium i halvåret!

Dessutom borde det vara en självklarhet för landets juristutbildningar, där jurister och i förlängningen rättsväsendet skapas, att vilja utbilda professionella jurister som på riktigt efterlever svensk grundlag. Universiteten har haft över tio år på sig att införa undervisning i antidiskriminering. Nu är tiden ute.

Hanna Bergwall

juridikstudent