Får inte muslimer arbeta med mänskliga rättigheter i Sverige?

Kan muslimer, och i synnerhet muslimska kvinnor, engagera sig i frågor som rör mänskliga- och civila rättigheter? Under det två decenniers långa ”kriget mot terrorn” har muslimers engagemang i dessa frågor oftast förvanskats till “stöd för terrorism” och även som konspirerande med en dold agenda för att bygga ett “islamistiskt kalifat”.

Just den typen av falsk anklagelse riktades mot doktoranden Maimuna Abdullahi och människorättsaktivisten Fatima Doubakil under 2018. Den dåvarande kommunstyrelseordförande Ann-Sofie Hermansson bedrev en smutskastningskampanj mot dem, baserad på deras kritik av terrorlagstiftningens underminerande inverkan på rättsstaten och muslimers civila rättigheter. Både Abdullahi och Doubakil kunde ha förvisats till den stora skara människor som har extremiststämplats av inflytelserika aktörer. De valde i stället att stämma Hermansson för förtal. Därför är denna rättsprocess, först i tingsrätten, och nu i Hovrätten för Västra Sverige, av principiell vikt.

Varnade tidigt

Doubakil och Abdullahi varnade redan 2014 för risken att muslimer demoniseras av terrorismlagstiftningen. 2018 utpekade Hermansson både Doubakil och Abdullahi som “extremister” som “försvarat terrorister” på sin personliga blogg. Hermansson uppfattade muslimers arbete för mänskliga och civila rättigheter som ett säkerhetshot – och både hon och Göteborgs stad tog till odemokratisk detaljstyrning av kulturinstitutioner för att hindra dem att uppträda offentligt. Justitieombudsmannen fastställde 2021 att Hermanssons och stadens agerande var oförenligt med grundlagen.

Hermanssons falska anklagelser har inte enbart legitimerat attacker mot Doubakil och Abdullahi, utan även allvarligt skadat deras sociala anseende, deras arbete och deras personliga säkerhet. Hennes agerande signalerade också att yttrandefrihet är något hon reserverar för sitt eget skikt och för andra antimuslimska strömningar.

Det är viktigt att Hermansson hålls ansvarig för vad hon som offentlig person och makthavare förmedlat muntligt och skriftligt i offentligheten till skada för enskilda privatpersoner. Genom att negativt särbehandla religiösa minoriteter har hon och Göteborgs stad underminerat demokratin.

Friande dom

I tingsrätten gavs Hermansson 2020 en friande dom. Enligt rätten skulle hon enbart betraktas som en privatperson som spridit privata åsikter, trots att hon då hade Göteborgs mäktigaste politiska position. Ironiskt nog upphöjde samtidigt domen Abdullahi och Doubakil till offentliga personer. Hermansson betraktades alltså som privatperson i fråga om rättsligt ansvar, medan Abdullahi och Doubakil betraktades som offentliga personer i fråga om rättsligt skydd. Den märkliga rockaden visar hur starkt villkorad rättssäkerheten är för muslimer. Vi är mycket förvånade över att inte fler röster höjts över denna uppenbara rättsskandal.

Tolkningen som tingsrätten tillämpade är unik, och bäddar för lagtolkningar som kan försvaga civilsamhället då successiva inskränkningar redan drabbar till exempel mötes- och föreningsfrihet för muslimer – med attentat mot moskéer och föreningslokaler, nekande bidrag till aktiviteter och inträde till kulturprogram. Här är Sverige inte unikt, utan följer samma politiska utveckling som den övriga västvärlden.

Kommer Sverige att kunna vara ett land där muslimer, i synnerhet kvinnor, har rätt att delta i det offentliga samtalet på egna villkor – till exempel med rätt att arbeta för civila och mänskliga rättigheter utan att bli demoniserade och förtalade? Kan de skyddas av lagen? Eller kommer dessa typer av lagtolkningar, där muslimer ses som ”hot” att normaliseras?

Vi hoppas på en rättvis dom – en som tryggar förutsättningarna för Fatima Doubakils och Maimuna Abdullahis fortsatta arbete.

Resultatet av hovrättsprocessen kommer att ge svar på dessa och andra liknande frågor. Vi hoppas på en rättvis dom – en som tryggar förutsättningarna för Fatima Doubakils och Maimuna Abdullahis fortsatta arbete med att försvara demokrati och mänskliga rättigheter.

Adrián Groglopo, universitetslektor, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet

Ylva Habel, affilierad forskare i medievetenskap, Uppsala universitet

Lena Sawyer, docent, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet

Juan Velásquez Atehortúa, docent i genusvetenskap, Göteborgs universitet

Zahra Bayati, universitetslektor, Göteborg universitet

Signe Bremer Gagnesjö, fil dr i etnologi, Lunds universitet

Ulrika Dahl, professor vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet

Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete, Linköpings universitet

Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, Stockholms universitet

Fataneh Farahani, docent i etnologi, Stockholm universitet

Marcus Herz, docent i socialt arbete, Göteborgs universitet

Stefan Jonsson, professor i etnicitet, REMESO, Linköpings universitet

Masoud Kamali, professor i sociologi och socialt arbete, Incare Sweden AB Research

Jasmine Kelekay, doktorand, University of California, Santa Barbara

Shahram Khosravi, professor, Stockholms universitet

Jenny Kronman, doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet

René León-Rosales, forskare, Mångkulturellt centrum och Stockholms universitet

Carina Listerborn, professor i stadsplanering, Malmö universitet

Patricia Lorenzoni, forskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet

Edda Manga, forskningsledare, Mångkulturellt centrum

Katarina Mattsson, docent, Södertörns högskola

Maria Clara Medina, MR-forskare, Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet

Irene Molina, professor i kulturgeografi, Uppsala universitet

Diana Mulinari, Professor vid Genusvetenskapliga inst., Lunds universitet

Paula Mulinari, docent, Malmö universitet

Anders Neergaard, professor vid REMESO, Linköpings universitet

Leandro Schclarek Mulinari, universitetslektor i kriminologi, Stockholms universitet

Irina Schmitt, universitetslektor i genusvetenskap, Lunds universitet

Nicholas Smith, universitetslektor i filosofi, Södertörns högskola

Nazem Tahvilzadeh, universitetslektor, Malmö universitet

Julia Willén, doktorand och adjunkt, REMESO, Linköpings universitet

Hanna Wikström, docent, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet