EU:s politiska ledning tycks dock vara medveten om det allvarliga läget och har nu beslutat om en European Chip Act. Beslutet innebär att cirka 500 miljarder kronor ska satsas fram till 2030. Det kan låta bra. USA redan beslutat göra en satsning av samma storleksordning. Kan då EU:s stora satsning European Chip Act trots allt göra Europa återigen till en av de ledande inom mikroelektronik, telekom och artificiell intelligens, det vill säga informationsteknologi i stort? Vi tvivlar på detta.
Det finns en rad skillnader mellan EU och USA inom forskning och industriell utveckling som riskerar reducera effekterna av EU:s stora satsning. Den första är att medan USA som en federation av delstater genomför sin satsning ”överstatligt” i förhållande till delstaterna arbetar EU mellanstatligt. Det innebär att Chip Act inom EU är uppbyggt av ett relativt litet antal satsningar inom EU och ett stort antal satsningar inom medlemsländerna. Det gör det svårt att koncentrera satsningarna.
Nära relationer
En annan skillnad är att de tre drivkrafter som är viktiga i detta sammanhang, forskningen, näringslivet och politiken (inklusive den offentliga förvaltningen) står i olika relationer sinsemellan i USA och Europa. I USA är universiteten i stor utsträckning oberoende av politiken men har nära relationer till näringslivet. Inom EU är huvuddelen av universiteten statliga enheter med stort beroende av politiken medan relationen mellan universitet och näringsliv ofta är alltför svag. Den ömsesidiga förståelsen är svag och det hämmar samarbetet.
För att genomföra ett program som European Chip Act så att det får verksamma resultat krävs en samordnad planering och samtidigt stor flexibilitet i ledningen av programmet. Vi rör oss här i ett tekniskt-vetenskapligt-industriellt område som utvecklas starkt, snabbt och globalt. Ingen kan ensam överblicka området och förutspå exakt vart utvecklingen kommer att leda.
Den snabba utvecklingen belyses av hur det amerikanska företaget Nvidia verksamt i fältet nu utvecklas med 130 procents ökning av aktiekursen på ett år. EU måste nu arbeta mer effektivt, flexibelt, koncentrerat och överstatligt än man är van vid. Arbetet får inte begränsas till enbart forskning. Målen för projekten måste vara att få säker tillgång inom EU till mikroelektronikprodukter av högsta prestanda. Detta kräver att arbetet bedrivs i ett mycket tätare och mera förtroendefullt samarbete mellan forskningen och näringslivet än i nuvarande ramprogram inom EU. De främsta experterna inom såväl forskning och teknik som inom affärsutveckling måste delta på allvar. Detta gäller inte minst företagen.
EU måste nu arbeta mer effektivt, flexibelt, koncentrerat och överstatligt än man är van vid
Totalt, inklusive företagen, investeras det i USA fem gånger så mycket och i Kina två gånger så mycket som i Europa enligt en artikel i Financial Times den 26 februari i år.
Ramprogram inom EU leds ytterst av politiker och tjänstemän. Här råder en ”byråkratikultur” präglad av långsiktiga planer och uppföljning mot stela kontrakt. Uppföljning mot önskad industriell utveckling saknas i stort sett. Om tekniskt-industriella program som European Chip Act ska kunna nå de mål som avses, det vill säga en kraftig upprustning av Europas tekniskt- industriella konkurrenskraft så måste planer, kontrakt och uppföljning avspegla detta.
Det betyder att politiker och tjänstemän som beslutar om och hanterar dessa program måste besitta en betydligt större kompetens när det gäller vetenskap och näringsliv än vad nu är fallet. Politikers och tjänstemäns nuvarande beroende av råd från lobbyister måste ersättas av täta och förtroendefulla kontakter med kunniga personer från oberoende organisationer.
EU måste nu arbeta mer effektivt, flexibelt, koncentrerat och överstatligt än man är van vid
Det är EU-val inom kort. Detta är ett unikt tillfälle för oss väljare att påverka den allvarliga situationen för EU. Ställ frågor till kandidaterna och andra företrädare för de politiska partierna som till exempel: Hur klarar EU ett leveransstopp för mikroelektronik i händelse av kris eller krig? Blir genomförandet av EU Chip Act effektivt? Klarar vi den viktiga AI-utvecklingen utan egen tillverkning av de kraftfullaste chipen? Har EU i sina led politiker och tjänstemän med tillräcklig teknisk-industriell kompetens?
Genom att ställa frågor av detta slag kan vi väljare sätta den viktiga frågan om EU:s tekniskt-industriella konkurrenskraft i fred och vår beredskap för konflikt och krig i fokus. Samtidigt får vi en uppfattning om kandidaternas kompetens inom området och kan således lägga vår röst på politiker med den kompetens som behövs för att återföra EU till dess tidigare industriella topplacering. Alternativet är att ”framtiden riskerar bli något som händer någon annanstans. I Europa syns den nästan bara i backspegeln” som Mattias Svensson uttryckte det i Svenska Dagbladet.
Thomas Johannesson, professor i konstruktionsmaterial Lunds tekniska högskola
Hermann Grimeiss, professor emeritus fasta tillståndets fysik Lunds tekniska högskola