EU:s Kina-strategi från 2019 identifierade landet som en partner, konkurrent och systemrival. Denna beskrivning underlättar inte förståelsen för hur europeiska aktörer ska förhålla sig till Kina. Det som gör Kina speciellt är att det är en stormakt som skiljer sig betydligt åt från västerländska demokratiska marknadsekonomier. Kina har sedan Xi Jinping tog över presidentskapet även rört sig mot att bli ännu mer auktoritärt och effektivt tystat oliktänkande inom landet. Vidare har Peking övergett doktrinen att hålla en låg profil i utrikespolitiska frågor, vilket tydligt märkts med de senaste årens vargkrigardiplomati.
I Hongkong försvann ett relativt öppet politiskt system över en natt, i Sydkinesiska havet annekterar Kina områden i strid mot internationell rätt, och en invasion av Taiwan är ett ökande hot. Länder som ifrågasätter Kinas agerande straffas med tullar och sanktioner. Samtidigt är Kina en viktig exportmarknad för Sverige och EU och bidrar med stor andel nödvändiga insatsvaror.
Driva på reformer
Hur ska vi förhålla oss till ett mer självsäkert och auktoritärt Kina som samtidigt förväntas vara världens största ekonomi inom några år? Det finns ett antal punkter som är viktiga för att den gemensamma EU-strategin ska ha effekt och få Kina att agera på ett regelbaserat sätt.
För det första bör världshandelsorganisationen (WTO) vitaliseras. En stor källa till europeiska länders konflikt med Kina är att landet inte lever upp till andemeningen i WTO om att konkurrera på lika villkor. Subventioner och dolda handelshinder gynnar kinesiska företag på bekostnad av utländska företag. Att handskas med denna problematik sker lämpligast genom multilaterala organisationer. Det kommer vara viktigt för EU att driva på reformer i WTO anpassade för ett globalt handelslandskap som ser helt annorlunda ut än när Kina tillträdde som medlem 2001.
För det andra bör EU arbeta för en stärkt konkurrensförmåga. Europeisk välfärd beror främst på vad vi själva gör för att öka produktivitet och företagande och mindre på vad som händer i Kina. Det är en trösterik tanke då många länder i EU har ett bra klimat för företagande. Dock går det inte att förlita sig för mycket på gamla meriter. På några områden krävs stora förbättringar. I Sverige gäller det till exempel energiförsörjning och utbildningskvalitet. Det kan också inge en gnagande oro att en stor del av världens investeringar i artificiell intelligens (AI) sker i Kina, detta kan komma att få stor ekonomisk betydelse. En europeisk satsning med forskningsfinansiering och utbildningsinsatser inom AI är igång men bör påskyndas.
Det kan också inge en gnagande oro att en stor del av världens investeringar i artificiell intelligens (AI) sker i Kina, detta kan komma att få stor ekonomisk betydelse
För det tredje bör de transatlantiska förbindelserna stärkas. Dessa försämrades kraftigt under president Trump. Situationen har dock förändrats med Ukrainakriget vilket kan förenkla ett samarbete mellan EU och USA även när det gäller Kina. Detta gäller särskilt inom områden som handel, FoU, klimat, säkerhet, och global hälsa. Det finns dock ett par ovissheter. Det amerikanska presidentvalet 2024 kan mycket väl leda till att Trump återigen blir vald. USA har också använt starka handelshinder för att begränsa Kinas inflytande.
För det fjärde är det viktigt att fortsätta fördjupa dialogen kring gemensamma ståndpunkter i EU gentemot Kina och förstärka kunskapen om förhållanden i landet. Ett problem för en gemensam Kinastrategi är att EU-länder har olika synsätt på hur man bäst förhåller sig. I Europa har kinesiska investeringar skapat ett visst inflytande, särskilt i Öst- och sydöstra Europa. Dock tyder mycket på att synen på Kina förändras även där, vilket inte minst Litauens öppning mot Taiwan och följande konflikt med Kina vittnar om.
Skäl till optimism
Det finns skäl att vara optimistisk till att EU:s Kinastrategi kan stärkas av den nyvunna vitalitet som det tragiska Ukrainakriget har fört med sig. Det vore betydelsefullt då Kina är och kommer att förbli en stormakt. För Europa gäller det att hitta sätt som värnar våra samhällen och borgar för ett fredligt och förhoppningsvis mer ansvarstagande Kina. Hur väl vi lyckas i denna ambition kommer att definiera världen under de närmsta decennierna.
Tommy Shih, seniorrådgivare, Nationellt Kunskapscentrum om Kina
Fredrik Sjöholm, professor och vd, Institutet för Näringslivsforskning