Slutreplik
8/2 Domstolarna måste följa praxis
5/2 Domstolarnas daltande med grovt kriminella måste få ett slut
Nils Wentz, före detta kammarrättspresident, och Erik Haglund före detta universitetslektor i juridik skriver i en replik att domstolarna måste följa tidigare praxis. Därför är det lagstiftning som krävs och därmed politikernas ansvar vilka påföljderna blir vid olika brott.
Svaret uppskattas. Ett av problemen i sammanhanget är just att domstolarna varit så slutna och ovilliga att diskutera hur deras bedömningar går till. Genom standardfraser som ”Vi följer bara lagen” har domstolarna kunnat smita ut genom bakdörren och allmänhetens frustration och upprördhet lämnas obesvarad.
Förändrade värderingar
Enligt Wentz och Haglund har domstolarna inget annat val än att följa sin praxis eftersom något annat skulle bli rättsosäkert. På ett generellt plan stämmer det naturligtvis. Vad de dock bortser ifrån är att världen inte är statisk. Samhället utvecklas, tekniska innovationer ger nya möjligheter och våra värderingar förändras över tid. Ett tydligt exempel på det är mobiltelefonernas intåg, vilket påverkat uppfattningen om vad vi anser utgör kränkningar och övergrepp.
I fallen med paketuthämtningen och omkörningen handlar det också om ett förändrat samhälle, om än indirekt. Skälet till att vi upplever domstolarnas beslut så orimliga i dessa fall beror på att vi i bakhuvudet vet hur extremt farlig den organiserade brottsligheten är. När dödsskjutningar och sprängningar inträffar var och varannan dag är det fruktansvärt att bli förföljd och vapenhotad på det sättet. Denna nya verklighet, den större otryggheten för invånarna, behöver domstolarna förhålla sig till.
Om domstolarna däremot bara agerar passivt, utan hänsyn till hur den omgivande verkligheten förändras, så fullgör de inte sitt ansvar
Därför måste domstolarna ha modet och förmågan att göra självständiga bedömningar och i vissa fall utmana praxis. Dessa bedömningar kan sedan alltid överklagas upp högre instans för att få en ordentlig prövning. Om domstolarna däremot bara agerar passivt, utan hänsyn till hur den omgivande verkligheten förändras, så fullgör de inte sitt ansvar.
Domstolarna är den institution som i ett civiliserat samhälle avgör tvister mellan invånarna och som genom sina domar beskriver vad som är rätt och fel. Allmänheten förväntar sig att de får en rättvis prövning av det som hänt, här och nu, och inte ett referat av vad lagstiftaren tyckte för åtskilliga decennier sedan. Domarna ska dessutom enligt den konstitutionella maktdelningsläran utgöra en balans mot den politiska makten och därför inte bara nicka och verkställa politikens idéer, utan agera självständigt för folkets bästa.
Detta viktiga uppdrag kan bara fungera om domstolarna agerar i samspel med det omgivande samhället. Ett inneslutet rättsväsende som bara gör som tidigare riskerar att förlora det allra viktigaste - sitt förtroende.
Daniel Claesson, liberal debattör