Regeringen publicerade förra veckan tilläggsdirektiv till en utredning om att stärka återvändandearbetet. En del i utredningen handlar om att utreda en informationsplikt för myndighetspersoner som kommer i kontakt med personer som vistas utan giltigt uppehållstillstånd i Sverige. Det innebär att myndighetspersonal, såsom skol- och sjukvårdspersonal samt medarbetare inom socialtjänsten, skulle tvingas ange människor som de egentligen har i uppgift att hjälpa och stötta.
Förslaget har sedan det presenterades i Tidöavtalet fått omfattande kritik. En informationsplikt för exempelvis skol- och vårdpersonal samt socialtjänstens medarbetare skulle strida mot FN:s barnkonvention, men även många professioners yrkesetik. Vi motsätter oss att regeringen i Sverige nu överväger att införa en lag som hotar grundläggande mänskliga rättigheter och gör vårt land mer otryggt för barn. Vi är därför starkt kritiska till en informationsplikt, i synnerhet för skolor, vårdinstanser och socialtjänsten.
Rätt till utbildning
Enligt barnkonventionen, som numera är svensk lag, har alla barn oberoende juridisk status och en ovillkorlig rätt till utbildning enligt artikel 28. FN:s barnrättskommitté har också tydliggjort att stater ska se till att det i praktiken är vattentäta skott mellan utbildningsinrättningar och migrationsmyndigheter. Elevers uppgifter får inte lämnas ut och verkställande av migrationsbeslut på eller nära skolors områden bör förbjudas då detta begränsar eller omintetgör rätten till utbildning.
Vi möter olika barn och vuxna i våra verksamheter och redan innan förslagen presenterades har debatten lett till utbredd oro bland såväl barn som bland olika yrkesgrupper. En informationsplikt för skolor skulle leda till att vissa barn inte vågar gå till skolan, av rädsla för att bli anmälda och utvisade. Vilket i sin tur riskerar att beröva barnet dess rätt till utbildning i praktiken. Det skulle skapa större utsatthet och föra barnen ännu längre bort från samhället. Den otrygghet som redan finns hos dessa barn skulle ytterligare förstärkas.
Om människor riskerar att anmälas när de söker vård är risken stor att de undviker att söka vård över huvud taget
Det samma gäller rätten till bästa möjliga hälso- och sjukvård enligt artikel 24 i barnkonventionen. Om människor riskerar att anmälas när de söker vård är risken stor att de undviker att söka vård över huvud taget. Detta kan leda till att barn i praktiken nekas rätten till hälso- och sjukvård. När det inte längre är tryggt att söka vård kommer förvärrade tillstånd och onödigt lidande bland barn att vara ett faktum.
Även i förhållande till barns rätt till skydd enligt artikel 19 skulle en informationsplikt för socialtjänsten kunna få förödande konsekvenser. Socialtjänstens uppdrag är att hjälpa och ge stöd till utsatta barn och familjer - inte att ange dem. Risken är överhängande att de som är behov av stöd, exempelvis våldsutsatta barn och kvinnor, inte skulle våga söka hjälp eller anmäla missförhållanden.
Svår situation
Detta skulle inte bara skapa ett större lidande för dessa människor, men även öka avståndet till myndigheterna. Utöver de barn som drabbas skulle det även sätta många yrkesgrupper i en svår situation, då de skulle behöva agera i strid med sin yrkesetik och sitt uppdrag - att anmäla oro om ett barn far illa. Vem anmäler sin oro om det samtidigt finns risk att utsätta barnet och dess familj för ytterligare fara?
Den typ av informationsplikt som nu ska utredas borde aldrig ha presenterats. När regeringen ändå väljer att gå vidare med förslaget vill vi vara tydliga med att undantag från informationsplikten noga måste utredas och analyseras. Sverige går en oroande utveckling till mötes om lagar likt den föreslagna antas. Vi ser en försvagad barnrätt och ett urholkat samhällsskydd för de barn som redan lever under utsatta livsförhållanden. Barnkonventionen är svensk lag och nu är det hög tid att leva upp till det.
Maria Frisk, Sverigechef Rädda Barnen
Warda Abdalla, Ordförande Rädda Barnens ungdomsförbund
Jonas Wihlstrand, Generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner
Lotta Sylwander, chef för program och påverkan Unicef Sverige
Helén Ottoson Lovén, Generalsekreterare Svenska kyrkan
Elias Fjellander, Förbundsordförande RFSL Ungdom
Elin Wernquist, Generalsekreterare Barnrättsbyrån
Anna Johansson, Generalsekreterare Amnesty International Sverige
Terje Holmgren, Ordförande FARR
Binaji Marouf, Kommunikations- och påverkanschef BRIS
John Stauffer, Chefsjurist och biträdande exekutiv chef, Civil Rights Defenders
Elaine Lindblom, Verksamhetschef Sociala Missionen
Veronica Magnusson, Ordförande Vision
Heike Erkers, Ordförande Akademikerförbundet SSR
George Joseph, Generalsekreterare Caritas Sverige
Mia Göransdotter Hammar, Ordförande Riksföreningen för skolsköterskor
Lasse Svensson, Kyrkoledare Equmeniakyrkan