Läget för världens ekosystem är akut. Förra måndagen antog parterna inom Konventionen för biologisk mångfald ett nytt ramverk, ett “Parisavtal för naturen” i Montreal. I ramverket slås fast att den biologiska mångfalden är “grundläggande för människans välbefinnande och en hälsosam planet samt ekonomiskt välstånd för alla människor. Vi är beroende av den för mat, medicin, energi, ren luft och rent vatten, säkerhet mot naturkatastrofer samt rekreation och kulturell inspiration, och den stöder alla levande system på jorden” men trots pågående insatser försämras den i hela världen i en takt som saknar motstycke i mänsklighetens historia. Bland annat hotas i genomsnitt cirka 25 procent av arterna i bedömda djur- och växtgrupper - motsvarande cirka 1 miljon arter - av utrotning, många inom några årtionden, om inte åtgärder vidtas.
Avsevärt skarpare
Ramverket är ambitiöst, parterna har enats om att stoppa utrotningen av djur och växter och skydda 30 procent av jordens yta till 2030. Men är det möjligt att nå målen? Redan 2011 enades alla länder om att till 2020 stoppa förlusten av biologisk mångfald i de så kallade Aichimålen, som nu uppgraderats i Montreal. Men inget av dessa mål har uppnåtts: de var frivilliga snarare än lagligt bindande och de saknade stöd av ett finansiellt paket. Det nya ramverket är inte heller lagligt bindande men innehåller viss finansiering. Målen är dock avsevärt skarpare och det är bara sju år till de ska ha nåtts.
Därför behövs nu stödjande juridik i form av bindande lagstiftning på högsta internationella nivå. Storskalig miljöförstöring - ekocid - ska vara ett brott, så att de högsta beslutsfattarna kan hållas personligt ansvariga. Syftet är först och främst förebyggande: att avvärja allvarlig förstörelse innan den sker. Ett av det nya ramverkets mål är att fasa ut subventioner som skadar naturen. Om ekocid var ett internationellt brott skulle sådana subventioner bli obekväma och utfasningen skulle bli mer förutsägbar, effektiv och gälla alla.
Regeringen kan gå i täten för att inkludera ekocid som ett brott inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag
Efter 50 år av internationellt samarbete på miljöområdet saknas fortfarande en internationellt erkänd brottsbestämmelse som kan skydda det viktigaste vi har: en frisk, levande natur. Här har Sverige, som efter nyår tar över klubban som ordförandeland i EU, ett unikt tillfälle att visa ledarskap. Regeringen kan gå i täten för att inkludera ekocid som ett brott inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Det är en enkel åtgärd med stora positiva effekter. Det skulle innebära att storskalig miljöförstöring blir ett brott inom samma ramverk som folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och aggressionsbrott. Därmed skulle det internationella samfundet kunna utkräva ansvar av individer som genom sina beslut förstör förutsättningarna för oss alla. Antalet personer som fattar sådana beslut är litet. Skadorna de orsakar är stora.
Frågan om att skapa en ny, bindande och internationell lag diskuteras inom ett flertal stater världen över och har redan väckts inom EU. Så sent som i oktober rekommenderade utskottet för rättsliga frågor att inkludera ekocid i EU:s nya miljöbrottsdirektiv, och två andra utskott har sedan dess röstat till stöd för förslaget. Regeringen framhäver behovet av globalt samarbete för miljön. Här finns ett unikt tillfälle: ta täten inom internationell miljörätt genom att föreslå ekocid som nytt internationellt brott. Det skulle bidra väsentligt till det globala skyddet för den biologiska mångfalden.
Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet
Glenn Bark, lektor i malmgeologi, Luleå tekniska universitet, medlem i forskarnätverket Researchers Desk
Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys på KTH
Karin Gerhardt, forskare i odlad biologisk mångfald, Centrum för biologisk mångfald, Sveriges Lantbruksuniversitet.
KG Hammar, ärkebiskop emeritus
Nina Macpherson, ordförande Ecocide Law Alliance
Kristín Vala Ragnarsdóttir, professor i hållbarhetsvetenskap, Islands universitet
Eleanor Sharpston, KC; Generaladvokat vid EU-domstolen 2006-2020.
Alasdair Skelton, professor i geokemi och petrologi vid Stockholms universitet, ordförande i forskarnätverket Researchers’ Desk
Pella Thiel, Sakkunnig i FN:s Harmony with Nature Programme
Michael Wernstedt, ordförande End Ecocide Sverige