Många har problem med att forma bokstäver för hand, meningsbyggnad, fasta uttryck, prepositioner och så vidare. Det skrivna ordet liknar alltmer ett andraspråk för ett ökande antal, ett språk som de själva vet att de inte fullt behärskar. Det är ett stort svek från skolans sida.
De flesta av dessa ungdomar har gemensamt att de inte skrivit så mycket för hand i låg- och mellanstadiet. Trots att vi har tappra lärare som kämpar med att lära elever bokstäver och ord för hand, så sker det inte sällan i en för liten skala. Eleverna har inte givits tillräckligt med tid för att automatisera sitt skrivande, de har inte fått (som vi fick) oceaner av tid att sitta i lugn och ro och forma ”G g” eller ”M m”. De har inte gång på gång för hand skrivit små berättelser och fått tillbaka dem rättade med en gullig kommentar från en lärare. Arbete med digitala enheter ska nämligen också få plats, enligt läroplanen från förskola och framåt. Så de har lagt tid på att klippa och klistra på datorn, tryckt sina fingrar på tangenter utan att känna avtrycket bokstäver gör, hur olika bokstäver känns olika i handen, ser olika ut på raden och på pappret. Onekligen har det digitala en viktig roll i modern skola, men det har givits alltför stort utrymme, trots studier som visar att digitalt skrivande och läsande inte gynnar kunskapsinhämtning. Lärare larmar på alla stadier om elevers och studenters bristande kunskaper och förmågor. Ingen tycks lyssna.
Komma ihåg
I processen att erövra kunskap och ett skriftspråk är handskriftens roll obestridlig. Handkirurg och professor emeritus Göran Lundborg förklarar i sin bok “Handen i den digitala världen” (2019) hur handskrift skapar ”minnesavtryck” i hjärnan som hjälper oss att komma ihåg det vi skrivit ned, graveringar som saknas när vi skriver digitalt. Genom handens arbete skapas minnesbilder av bokstävers utseende och ords stavning, väsentligt när vi lär oss skriva och något som behöver nötas in genom övning. Handskrift finns med i läroplanen i svenska för låg- och mellanstadiet, och ingår också i betygskriterierna för lågstadiet, medan det saknas helt i högstadiet. Handskrift bör skrivas in också i högstadiets läroplan och Skolverket måste betona dess viktiga roll för alla stadier av grundskolan och samtliga teoretiska ämnen.
Det finns högstadieskolor som helt överger penna och papper till förmån för det digitala. Att skriva digitalt saknar inte fördelar. För elever med grova motoriska svårigheter skapas möjlighet att överhuvudtaget producera text. Många ungdomar föredrar också digitalt skrivande. Oftast är de ovana vid att skriva för hand och känner ibland inte till korrekt sätt att hålla pennan, så det gör ont. Dessutom tycker flertalet elever att det är positivt att det går så fort att skriva digitalt. Orden ramlar ur dem. Allt skrivande kräver dock eftertanke och det tycks frekvent saknas när de knattrar fram sina texter. Det blir pladdrigt, tankegångar saknar stuns och de skriver längre texter än de orkar korrekturläsa. I många fall korrigeras vissa av deras språkliga misstag automatiskt och de uppmärksammas aldrig. Problemen eleverna har att skriva försvinner inte med hjälp av det digitala. De förstärks.
Med pennan i handen saktar världen ner, bokstäver och ord framställs ett efter ett på pappret och eleverna ges möjlighet att äga sitt skrivande på ett helt annat sätt än de gör när de studsar sina fingrar över stumma tangenter
Skolans värld behöver tvärtom vara en långsam värld. Med pennan i handen saktar världen ner, bokstäver och ord framställs ett efter ett på pappret och eleverna ges möjlighet att äga sitt skrivande på ett helt annat sätt än de gör när de studsar sina fingrar över stumma tangenter. Texten blir fysiskt din: ditt papper, dina ord, din handstil, dina tankar. Det är detta våra elever behöver mer av och inte bara i ämnet svenska. När eleverna för hand antecknar eller sammanfattar information om rymden, antika Rom eller realismen så blir kunskaperna deras. De äger dem. Kan ta på dem. Gymnasielärare och skoldebattör Filippa Mannerheim uttrycker det fint i sin bok “Konsten att undervisa” (2021): “Tanken flyger i stunden men när vi lyckas fånga in den och hålla den kvar, genom att plita ned den, har vi möjlighet att granska, utforska, vässa och bygga vidare på den” (s. 62). Skrivande för hand utvecklar tänkandet.
Förändring snart
Digitaliseringens baksidor diskuteras idag flitigt och jag spår att vi kommer se en förändring snart. Den kan komma snabbare om du som är förälder i skolan hjälper till. På föräldramöten, öppna hus och utvecklingssamtal, lyft den här frågan. Fråga rektorn hur skolan arbetar med handskrift. Förklara att ni önskar att anteckningsböcker i papper och fysiska läroböcker ska användas, att ni inte vill att era barn ska sitta framför skärm hela dagarna. Jag tror nämligen det finns en missuppfattning hos skolledningar runtom i Sverige att föräldrar vill se en digital skolvärld för sina barn. Jag tror att de har väldigt, väldigt fel.
Martin Flodkvist Hjort, högstadielärare i svenska och engelska