I GP den 26 september skrevs en artikel om dumpning av muddermassor i Göteborgs skärgård. Det är med förfäran vi läser om hur Göteborgs hamn och Sjöfartsverket vill dumpa hundratusentals ton giftigt mudderavfall i en djuphåla utanför Vinga. Göteborgs hamn ska muddras för att få plats med större lastfartyg för att möta efterfrågan från omvärlden. Om hamnen muddras måste massorna tas om hand. I sedimenten som ska dumpas utanför Vinga finns dock giftigt avfall som bland annat tributyltenn och kvicksilver, från äldre tiders miljösynder. Det är väl dokumenterat att dessa ämnen ackumuleras i näringskedjan och skapar stora problem.
Flera problem
När muddermassorna ska dumpas till havs måste också problemet med ”rätt sediment på rätt plats” lösas, utan att massorna som dumpas läcker under processen och sprids till områden dit det inte får spridas. Sprider de sig utanför området riskerar de att grumla vattnet och åsamka skada på miljön och de organismer som lever där. I GP:s artikel påpekas att metoden med att dumpa massor till havs fungerade bra för 20 år sedan, när hamnen sist muddrades. Det är också en billig metod och det vore dyrare att sanera massorna på land och på så sätt göra dem ofarliga.
Dock har mycket ändrats på 20 år. Inte minst vår syn på vår gemensamma miljö och insikten om hur viktigt ett friskt hav är för vår välfärd. Vi saknar tillförlitliga metoder i denna process för att säkerställa att sediment och gifter inte sprider sig till omgivningarna. I närhet till hamnen och dumpningsområdet finns naturreservat, Natura 2000-område, ålgräsängar, blåmusselbankar och fågelskyddsområden. Känsliga miljöer som längs hela Bohuskusten är under hård press.
Känslig miljö
Ålgräsängarna reglerar vårt klimat genom att ta upp stora mängder koldioxid, de är barnkammare för mängder av arter och de stabiliserar bottnar. Det är allmänt känt hur känsliga ängarna och musselbankarna är för störningar som till exempel grumlat vatten. Dumpningen av dessa giftiga muddermassor skulle påverka de miljöer som vi förknippar med göteborgsk skärgård, och som skänker nöje, arbetstillfällen och ekosystemstjänster åt tusentals människor årligen. År 2021 sitter vi med icke uppnådda miljömål i knät, vi borde därför göra allt för att skydda denna gemensamma miljö. Detta inkluderar miljömässigt tillfredsställande metoder vid muddring av hamnar.
Havets välmående och resiliens är vårt gemensamma ansvar, vi måste agera därefter.
För att klara de miljömässiga utmaningar vi alla står inför borde denna typ av ingrepp i naturen lämnas bakom oss. Framtiden ligger i stället i miljöbalkens första kapitel och första paragraf, där vi bygger ett hållbart samhälle med insikt om naturens skyddsvärde och vårt ansvar om att förvalta den väl. Havets välmående och resiliens är vårt gemensamma ansvar, vi måste agera därefter.
Linda Gustafsson, Naturskyddsföreningens Havsnätverk Väst Göteborg
Christina Ivarsson, skärgårdsbo
Divers Against Ghost Nets