I dagarna lade Moderaterna, Kristdemokraterna och Demokraterna i Göteborg ett gemensamt yrkande i kommunstyrelsen gällande droger i skolmiljön. De yrkar på att skolor ska ”vidta åtgärder” för en drogfri skola, och det som de specifikt lyfter fram är en ökad användning av narkotikahundar. Det är ett slag i luften.
Visst kan det vara ett hyfsat effektivt sätt att få bort knarket ur just skolbyggnaden - vet man att en hund kommer hitta ens olagliga substanser i skåpet eller på skoltoan tar man nog bort dem därifrån illa kvickt. Men då hamnar drogerna någon annanstans i stället - med stor sannolikhet hemma eller på fritidsgården. Skolan blir ren, men det faktiska problemet kvarstår. Man tar inte på något sätt itu med de faktorer som orsakar droganvändningen, och inte heller skyddar man på riktigt barn från att ta skada av den. Snarare hamnar problemet utanför vuxnas och samhällets uppsyn, medan ungarna glider ännu närmare de kriminella gängen.
Fungerar inte
Att köra på med den klassiska ”hårda tag”-politiken vi har i Sverige fungerar inte - den har bara gett oss Västvärldens tredje högsta narkotikadödlighet. Visionen om att skapa ett narkotikafritt samhälle genom den restriktiva nolltolerans-strategi som man utvecklade på 80-talet har utan tvekan misslyckats.
Det måste till en rejäl förändring i samhällets syn på droger om vi ska få bukt med problemen de orsakar. Ingen politiker värd sitt salt kan titta på de senaste 40 årens kriminalisering och säga att den har fungerat. Vi måste våga se framåt och på den forskning som faktiskt finns. Den forskningen talar sitt tydliga språk: hårdare tag är inte rätt väg att gå. Ändå väljer man att sätta på sig skygglappar och blunda för de narkotikarelaterade problem som präglar vår stad. Man blundar för alla de som drabbas av gängvåldet och man blundar för alla de som fastnar i missbruk. I stället för en hjälpande hand så agerar man likt en stor känga som sparkar på de som redan ligger ner.
Fler droghundar kommer i praktiken göra våra skolor till visitationszoner, och leda till integritetskränkningar och diskriminering mot oskyldiga ungdomar bara för att de tillhör en viss grupp
Precis som med alla andra “preventiva” polisåtgärder så finns en överhängande risk att de missbrukas. Fler droghundar kommer i praktiken göra våra skolor till visitationszoner, och leda till integritetskränkningar och diskriminering mot oskyldiga ungdomar bara för att de tillhör en viss grupp. Att redan från barnsben ha statens misstankar mot sig bara för att man uppfyller vissa stereotypa krav kommer ytterligare spä på de problem som redan idag finns med utanförskap, misstro och parallellsamhällen. Det förslag som M, KD och D presenterar kommer inte att sänka temperaturen ett dugg när det kommer till samhällets narkotikaproblem. De häller snarare tändvätska på elden och signalerar, med all önskvärd tydlighet, att är du ung så är du en risk, och har du hamnat i missbruk eller andra drogrelaterade svårigheter så är du farlig och inte förtjänt av varken hjälp eller respekt.
För att lägga om kursen måste vi först inse att varken gatan, skolorna eller hemmen någonsin kommer bli fria från narkotika. Det kommer alltid att finnas människor som använder det oavsett hur dödligt och olagligt det är - det är i dag ett tydligt faktum att brukandet av droger ökar i Sverige. Vi måste få till ett system som står på offrets sida, som underlättar vård och som möjliggör större kontroll över drogmarknaden från den lagliga sidan av samhället.
Möta en läkare
Ett steg i den riktningen är att avkriminalisera eget narkotikabruk. Det skulle ge fler som är fast i ett missbruk möjligheten att ta sig ur i vetskapen att de kommer få möta en läkare och inte en åklagare när de söker hjälp. Det krävs också ordentliga tag för ungas psykiska hälsa, och en ekonomisk politik som möjliggör för fler ungdomar att komma i arbete och för fler föräldrar att ge sina barn en trygg uppväxt. Kort sagt, ska användningen av droger minska, måste anledningarna att ta dem minska. Att det finns brist på pälsdjur i skolkorridoren är inte en sådan.
De tre partierna menar i bakgrunden till sitt yrkande att förslaget “skickar en tydlig signal från politiken som säger nej till droger i stadens skolor”. Men är varken lagboken, läroplanen eller dödligheten tillräckligt för att minska farlig droganvändning, kommer inte ännu en tillsägelse från politiken vara det heller. Göteborgs ungdomar förtjänar rättvis och effektiv drog- och kriminalpolitik, inte verkningslös signalpolitik.
Olle Andersson, CUF
Viktor Skogsberg, CUF
Paris Nilsson, CUF