Regionerna erbjuder i dag fertilitetsbehandling till ofrivilligt barnlösa par och ensamstående kvinnor. De flesta som söker assisterad befruktning är heterosexuella par som försökt att få barn på traditionellt vis under lång tid. Paret kan då erbjudas sex inseminationsförsök eller tre IVF-försök med egna eller donerade könsceller för att uppnå en graviditet. För par och ensamstående kvinnor som behöver donerade könsceller är kötiden ofta mycket lång och den är ojämlik i landet, i Västra Götaland är kötiden så långt som tre år. Mycket kan hända med kvinnans fertilitet under dessa år. Vi menar att kötiderna skyndsamt måste kortas. I Danmark och på vissa privata kliniker där man betalar för behandlingen själv finns det ingen eller kort kö.
Flytta ihop
Lagen ändrades 2016 till att, utöver par, även ge ensamstående kvinnor rätt till fertilitetsbehandling. Vi menar dock att lagen missade att inkludera lesbiska kvinnor. Om ett lesbiskt par bor isär har de båda rätt till fertilitetsbehandling för varsin graviditet som ensamstående. När två kvinnor i en samkönad relation går från att vara särbos till att flytta ihop förlorar en av kvinnorna rätten att uppleva en graviditet och bli biologisk förälder. Är det dessutom så att en av dem har barn från en tidigare relation, då kvalificerar de sig över huvud taget inte för behandling eftersom de inte klassas som ett barnlöst par. Och den barnlösa kvinnan går miste om rätten att bli inte bara biologisk utan även juridisk förälder.
I dag tvingas allt för många lesbiska par välja mellan att bo tillsammans och då berövas rätten till fertilitetsbehandling eller bo isär under den flera år långa processen. Klinikernas krav säger att man ska ha varit ett par i minst två år innan man får börja köa. För de som väljer att bo isär så att båda kan få fertilitetsbehandling blir konsekvensen att barnen får en juridisk mamma vardera, fast det är två som vill bli deras föräldrar. Barnen behöver då adopteras genom närståendeadoption istället för att från början ha haft två juridiska föräldrar. Det är inte rimligt.
I dag tvingas allt för många lesbiska par välja mellan att bo tillsammans och då berövas rätten till fertilitetsbehandling eller bo isär under den flera år långa processen
För den som betalar själv för fertilitetsbehandling är kostnaden för tre IVF-försök med donerade spermier över 100 000 kronor. Givetvis är det långt ifrån alla kvinnor som har råd att betala dessa kostnader.
Det är dags att förbättra vården vid barnlöshet. IVF-resan måste bli enklare, snabbare och mer jämlik i landet. Framförallt måste alla kvinnor som vill och kan ges rätten att uppleva en graviditet - oavsett deras sexualitet. Det är hög tid att lagstiftningen slutar diskriminera barnlösa lesbiska.
Cecilia Elving, Ordförande Liberala Kvinnor
Carl Otto Engberg, Ordförande HBT-liberaler