Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/T

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Digitalisering löser järnvägsknuten

Tågresenärerna i Sverige drabbas av fler problem än de ska behöva utstå. I järnvägssektorn ser vi många förklaringar till dagens situation, men sedan länge är vi också redo att bidra med lösningar som ger effekt, skriver bland andra Lars Schyllander, Strukton Rail.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Världen står inför sin svåraste klimatutmaning hittills och i Sverige är det transporterna som står för de största utsläppen. Samtidigt som allt fler vill åka tåg av klimatskäl visar en ny Sifo-undersökning att tågresenärerna fortfarande har lågt förtroende för järnvägen. Nästan hälften, 46 procent, väljer ibland bilen eller flyget av rädsla för tågförseningar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Trots att punktligheten är relativt hög i Sverige drabbas resenärerna av fler problem än de ska behöva utstå. Många frågar sig varför problemen är så svårlösta? De senaste 20 åren har trafiken ökat med 50 procent och det har blivit trångt på spåren. Trängseln påverkar punktligheten och infrastrukturen, som bitvis har slitits hårt av tung trafik, klimatförändringar och eftersatt underhåll. Att järnvägen just nu är extra utsatt för stopp och förseningar beror även på att banarbeten som borde ha genomförts under längre tid nu slutförs på ett fåtal år. I järnvägssektorn ser vi många förklaringar till dagens situation, men sedan länge är vi också redo att bidra med lösningar som ger effekt.

Tidigare har det saknats metoder att bedöma järnvägens standard, men nu finns mätteknik, sensorer och digitala analysmetoder som indikerar när det är dags för underhåll.

När järnvägstrafiken ökar måste underhållet bli effektivare för att frigöra spårkapacitet så att tågen kan bli punktligare. I dagsläget utförs besiktning och underhåll oftast med traditionella manuella metoder, vilket tar tid. Tekniska delar byts ut enligt en tidplan som inte tar hänsyn till om de har tillräcklig slitningsgrad för att ersättas med nya. Det innebär att spårledningar, växlar och kontaktledningar kan bytas ut för tidigt eller, som verkligheten ofta ser ut, så pass sent att de hinner gå sönder och orsaka problem i trafiken. Den här underhållsmodellen är fyrkantig och oekonomisk både för samhället och för skattebetalarna. Det har blivit dags att lämna fyrkantigheten bakom oss.

Tidigare har det saknats metoder att bedöma järnvägens standard, men nu finns mätteknik, sensorer och digitala analysmetoder som indikerar när det är dags för underhåll. Den digitala tekniken möjliggör insatser som kan planeras i god tid och utföras i servicefönster som stör trafiken så lite som möjligt – långt innan det uppstår fel. Att metoden inte används trots att den finns beror främst på att smart teknik är dyr på kort sikt. Det kostar att utveckla och använda den, vilket inte passar in i dagens upphandlingar som vinns av anbud med lägst pris. Billigast pris gör att kortsiktiga lösningar gynnas framför mer avancerade och långsiktiga metoder som skulle kunna frigöra kapacitet, lyfta kvaliteten och förlänga järnvägens livslängd.

För att kunna använda moderna arbetsmetoder behöver kostnaderna för järnvägsunderhåll bedömas på ett nytt sätt. Tiden är förbi när enbart prislappen styrde våra val. Idag har vi kunskap som tvingar oss till nya ställningstaganden vare sig vi väljer ägg i mataffären eller planerar infrastruktur för framtiden. Ansvarsfulla beslut om järnvägsunderhållet tar hänsyn till hur mycket material som används, järnvägens kvalitet och hur mycket trafikstopp tågresenärerna ska stå för i form av förlorad arbets- och kvalitetstid. Genom att öppna för nya planeringsmetoder kan järnvägen istället få en optimerad livscykel. Den kan bli mer hållbar för samhällsekonomin och stödja en nödvändig minskning av koldioxidutsläppen.

Vi tar tillfället och uppmanar riksdagspartierna att lyfta blicken bortom nästa mandatperiod. Partierna behöver enas i kampen mot klockan – den tickar mot en klimatkris som inte har utrymme för politisk oenighet kring transportsystemets utveckling.

Medan många andra branscher är långt framme i sin digitalisering befinner sig järnvägen fortfarande i starten. Sneglar vi mot omvärlden finns en rad exempel på länder som kommit mycket längre i sin utveckling av järnvägsunderhållet. Sedan några år har regeringen ett mål om att Sverige ska vara i framkant vad gäller att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Men den målsättningen har inte slagit rot i järnvägssektorn. Under valår tänds visserligen intresset för järnväg eftersom det är en angelägen fråga för många. 2019 är dock ett mellanår.

Vi tar tillfället och uppmanar riksdagspartierna att lyfta blicken bortom nästa mandatperiod. Partierna behöver enas i kampen mot klockan – den tickar mot en klimatkris som inte har utrymme för politisk oenighet kring transportsystemets utveckling. Vår uppmaning är att partierna enas om en gemensam inriktning kring järnvägens digitala utveckling. Enigheten är viktig om vi ska bygga ett långsiktigt hållbart järnvägssystem.

Ge också Trafikverket uppdraget att utveckla järnvägen med innovativa lösningar som kan säkra järnvägens standard. Uppdraget behöver leda till en ny upphandlingsmetod, där kvalitet och innovation kan bedömas tillsammans med priset. Sverige behöver ett innovativt järnvägsunderhåll som inte hämmas av reapriser och kortsiktiga beslut.

Låt oss hjälpas åt att ge semesterfirare, arbetspendlare och transportörer en järnväg de kan lita på. Låt innovationer och digitalisering ta plats på spåren.

Lars Schyllander

tf vd Strukton Rail

Björn Westerberg

vd Tågoperatörerna

Susanne Andersson

Branschansvarig Föreningen Sveriges Järnvägsentreprenörer

Crister Fritzson

vd SJ

Catharina Elmsäter-Svärd

vd Sveriges Byggindustrier