Den senaste veckan har den så kallade “snippadomen” väckt starka reaktioner runt om i landet. Ilskan över att en man friats från brottet våldtäkt mot barn, endast på grund av att rätten var osäkra på vad flickan menade med ordet hon använde för att beskriva sitt kön är både befogad och nödvändig. Att domarna medvetet valt att plocka isär ett barns berättelse och därefter valt att fria mannen genom att ifrågasätta flickans ord är oacceptabelt. Ordet snippa är dessutom det ord barn lärt sig att använda sedan många år tillbaka. Hovrättens agerande i detta fall är en kränkning av barns rättigheter och det strider även mot barnkonventionen.
Ordet “snippa” har funnits i Svenska Akademiens ordlista sedan 2006. Den historiska avsaknaden av ett etablerat och vedertaget namn på flickors kön har bidragit till osynliggörande och skambeläggande av flickors kroppar. Innan “snippa” var etablerat fick flickor finna sig i att en mängd olika namn för deras kön användes såsom; framstjärt, springa, fiffi, muffen, kissimurran, puppan, musen, där nere, mellan benen, snäckan, kisshålet eller i värsta fall… inget namn alls.
Gjorde allt rätt
Flickan gjorde allt rätt utifrån vad som i vanliga fall efterfrågas för att få till en fällande dom. Hon berättade för sin mamma direkt efter att det hade hänt. Hon berättade för skolpersonal. Hon höll sig till samma berättelse hela tiden i alla förhör och beskrev att mannens fingrar hade varit “inuti snippan”. Till och med “typ rätt långt in”. Trots detta har alltså domarna valt att förbise flickans rätt till upprättelse, endast på grund av att de hakat upp sig på vad flickan kan ha menat med ett vedertaget ord.
Den här domen bör givetvis prövas av Högsta domstolen för att detta enskilda fall måste rättas till samt att vi kan få ett prejudikat för hur barns utsagor ska värderas. Det stora problemet är dock inte vad fyra domare anser om ordet snippa, utan den undermåliga kunskapsnivå inom rättsväsendet som ens gör det möjligt att sådana här domar kan förekomma. Det är det vi framförallt måste fokusera på framåt för att säkerställa att detta inte händer igen.
Ökad kunskap möjliggör objektiva bedömningar och minskar risken för att fler barn ska bli svikna av rättssystemet
I åratal har vi dragits med uttalanden, från personer som helt saknar kunskap, om brottsoffers reaktioner på sexualbrott, rättsprocesser som inte tar hänsyn till barns rätt och orimligt många friande våldtäktsdomar där motiveringarna bestått av märkliga antaganden och flyktiga formuleringar. Det måste vara nog nu. Snippadomen är inte ett första unikt fall - det är tvärtom sista droppen!
Därför kräver vi att domstolarna och hela rättsväsendet genomgår ett omfattande kunskapslyft rörande sexualbrott, barnperspektiv och konsekvenser för utsatta. Vi vill se att en nationell utbildning införs både på polis-, socionom-, samt juristutbildningen samt hos de redan verksamma juristerna, domarna, åklagarna, polisanställda och även för nämndemännen.
Svikna av rättssystemet
Utbildningen bör innefatta offerpsykologi, barnpsykologi kopplat till sexualbrott och våld, psykologiska effekter av sexuella övergrepp, ungas utsatthet online och offline samt vikten av tidiga utredningsåtgärder och korrekta förhör. Ökad kunskap möjliggör objektiva bedömningar och minskar risken för att fler barn ska bli svikna av rättssystemet.
Avslutningsvis vill vi vända oss till er, ansvariga politiker med frågan:
När ska vi ha en rättssäkerhet som även gäller för de som blir utsatta för sexualbrott - och inte bara skyddar förövarna?
Vi uppmanar också alla till att skriva på det upprop som kräver ett barnsäkert rättssystem #snippaorättvisan.
Linnéa Claeson, jurist
Elaine Eksvärd, grundare TreSkaBliNoll
Saga Brodersen, kommunikatör TreSkaBliNoll
Olga Persson, ordförande Unizon
Ida Östensson, generalsekreterare Child10
Nina Rung, barnrättsexpert
Cecilia Bödker Pedersen, generalsekreterare Storasyster
Demet Ergun, ordförande Fatta!