Nyligen gick lärare och annan skolpersonal under parollen lärarmarschen för att protestera mot nedskärningar i skolan. Tack vare att Tankesmedjan Balans har granskat de flesta av Sveriges skolbudgetar har Skolsverige fått kunskap om vad det är som sker. Deras granskning visar att de flesta granskade kommunerna skär ner i skolan genom att de lägger in krav på effektiviseringar. Nu går det inte att bli mer effektiva. Rektorer får budgetramar så strama att de inte har möjlighet att ge lärare i fritidshem de förutsättningar att planera, genomföra och följa upp undervisningen som de behöver.
När rektorer berättar det för sina chefer får de ofta svaret att det är rektors uppgift att lösa. Situationen i fritidshemmen är katastrofal efter år av nedprioriteringar. Nedskärningar i skolan har blivit samma sak som stora nedskärningar i fritidshemmet. Andelen behöriga lärare i fritidshemmen sjunker år för år och andelen helt utan utbildning ökar. Det finns exempel på lärare som är behöriga att undervisa på fritidshemmet väljer att arbeta som ämneslärare i stället eftersom det är bättre förutsättningar.
Vi får mer att göra, staten lägger på mer ansvar, mer dokumentation och fler mål som vi ska uppnå medan kommunerna skjuter till allt mindre resurser
Elevgrupperna har aldrig varit så stora som de är nu. På vissa håll är det över 90 elever per grupp och det säger sig självt att det inte går att bedriva kvalitativ undervisning under de förutsättningarna. När rektor blir tillsagd att ordna en budget i balans är det nära till hands att börja skära ner i den verksamhet som varken har timplan eller kunskapskrav som ska uppnås. Vi menar att ingen rektor ska behöva ställas inför valet om en budget i balans eller en pedagogisk verksamhet i balans. Ingen rektor vill skära ner i fritidshemmen men de ges inget val om de ska redovisa en budget i balans.
När vi läser platsannonser ser vi en tendens att grundskolelärare med inriktning fritidshem som söks ska tjänstgöra med båda dubbla och till och med trippla uppdrag vilket ofta får till följd att tid till att planera för sitt uppdrag på fritidshemmet, följa upp och utveckla verksamheten där inte räcker till.
Gapet mellan de krav som ställs och de resurser vi får tilldelade måste slutas
Många tjänster innebär både undervisning i ett praktiskt ämne, ansvar för rastverksamheten och undervisning på fritidshemmet. Vi menar att fritidshemmets stora problem är att gapet mellan krav och resurser växer. Vi får mer att göra, staten lägger på mer ansvar, mer dokumentation och fler mål som vi ska uppnå medan kommunerna skjuter till allt mindre resurser. Det gör att fritidshemmets personal blir sjuka av stress.
Gapet mellan de krav som ställs och de resurser vi får tilldelade måste slutas. Vi menar att det finns två alternativ nu om vi på allvar menar att vi vill ha fritidshem där lärarna har goda förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Antingen skjuter kommunerna till de resurser som krävs för att uppfylla de krav staten ställer på fritidshemmets verksamhet, eller så minskar vi kraven så att det blir balans mellan krav och resurser. Vi vill inte minska kraven på fritidshemmen men det blir automatiskt konsekvensen om vi inte får de resurser verksamheten kräver.
Vi menar att de höga sjuktalen bland lärare i fritidshem står i direkt relation till gapet mellan krav och resurser. Situationen som råder nu på Sveriges fritidshem är djupt ovärdig och det borde vara högsta prioritet att lösa för Sveriges alla politiker.
Avslutningsvis vill vi fråga Sveriges politiker, tror ni att någon kommer vilja arbeta som lärare i fritidshem i framtiden under rådande förutsättningar? Det tror inte vi.
Linnea Lindquist
initiativtagare till Skolledarupproret och rektor
Anki Hedberg
fritidspedagog
Jonas Pettersson
lärare i fritidshem
Olof Jonsson
lärare i fritidshem