Det pågår ett åsiktskrig i hundvärlden

Det pågår ett åsiktskrig i hundvärlden. I korthet innebär det att ena sidan anser att man aldrig ska stoppa eller fostra sin hund. Eller ens säga nej till sin hund. De får ofta stort gehör vilket är begripligt. Vem vill inte vara snäll mot sin hund? Fostra sin hund med positiva och mjuka metoder? Vem tycker om att behöva sätta gränser? Vi förstår att retoriken går hem för den som inte har någon fördjupad kunskap i hur hundar fungerar. Men det är en mycket förenklad sanning som presenteras och verkligheten är mer komplicerad än så. Att vara ”snäll” är inte alltid snällt.

99 procent överens

I dag är de flesta som yrkesmässigt håller på med hundträning överens om att 99 procent av hundträning ska bestå av pedagogiska, positiva metoder med godis eller annan belöning för att visa hunden hur den ska bete sig. Konflikten i hundvärlden gäller den där sista procenten. När vi behöver vara tydliga gentemot hunden och sätta en gräns. Och det är vid de tillfällena – få men viktiga – hundägare som sätter en gräns, ofta framställs som elaka.

Det som låter bra i teorin fungerar inte alltid så bra i verkliga livet. Vilken hund väljer alltid köttbullar framför att jaga, slåss eller rusa fram till lockande människor och hundar? Att enbart belöna rätt beteende kan fungera på mjuka hundar utan starka drifter. Men de som har en tuffare hund eller hund med hög energinivå kan i vissa situationer behöva visa hunden att ett nej är ett nej och inte ett kanske.

En relation ska självklart bygga på förtroende, uppmuntran och belöningar som visar hunden hur den ska bete sig. En stor del av umgänget består av kel, mys och att sova nära. Hundar behöver också dagligen få arbeta för sin mat genom att samspela med sin ägare.

Finns gränser

Men om hunden blir en fara, för sig själv eller sin omgivning, måste man sätta stopp. Tyvärr får allt för många hundar betala med sitt liv för att deras ägare inte inser detta. Strikt hundägaransvar innebär att man är ansvarig för sin hunds beteende oavsett omständigheter. Därför är det viktigt att alla hundägare läser på och skaffar sig kunskap om hundars språk, behov och beteenden. Har man inte kunskap så är det lätt att förmänskliga hunden och skapa olika ursäkter som: ”Min hund blev rädd, den ville bara leka” eller ”den är reaktiv”.

Vart tog det sunda förnuftet vägen? Om ditt lekande barn plötsligt slår till en kompis så avleder du väl inte barnet med en godisbit?

Vart tog det sunda förnuftet vägen? Om ditt lekande barn plötsligt slår till en kompis så avleder du väl inte barnet med en godisbit? Nej! Du stoppar barnet, kärleksfullt men bestämt. Och även om barnet protesterar och du i stunden inte är så populär så är det för barnets bästa.

Hundar och människor är naturligtvis olika och som hundägare kan man behöva vara både tydlig och envis. Att försöka tala en hund till rätta som om den vore en människa, fungerar inte. I stället behöver vi prata till hunden på ett sätt som den förstår. Hundar är väldigt fysiska och kommunicerar med sin blick och kroppsspråk. I hundarnas värld är det naturligt med kroppskontakt och viktigt att respektera signaler. Därför är det inte ett dugg konstigt att man tar i sin hund. Det är dock viktigt att läsa av att hunden tar emot ett budskap. Fortsätter den med sitt beteende efter en tillsägelse så förstår eller respekterar hunden inte ditt budskap.

Inte djurplågeri

Att ta i hunden för att stoppa den är inte djurplågeri. Att avbryta en hund som biter sin ägare är inte elakt. Det kanske måste göras för att i ett nästa steg få en möjlighet att belöna rätt beteende.

En hund som tillåts att dra i koppel blir stressad och får ont i kroppen, oavsett om den bär en nosgrimma, anti-dragsele, sele eller ett vadderat halsband. Många hundar blir frustrerade av att ständigt bli hindrade av kopplet. Frustration leder till aggression. En frustrerad hund har lättare för att göra utfall mot till exempel hundar, människor, bilar eller hästar. En hund som tillåts göra utfall blir stressad och otrygg.

Ibland blir resultatet än värre. Och det är de hundarna vi läser vi om i tidningen. Hundar som biter ihjäl andra hundar, hundar som attackerar barn eller vuxna, hundar som är aggressiva och gör utfall. I de allra flesta fall hade det inte behövt vara så. Om hunden hade fått rätt vägledning från början, innan beteendet hann befästas. Tyvärr är det alltid hunden som betalar priset för hundägarens okunskap. Ofta genom att må väldigt dåligt eller med sitt liv.

Hunden kan inte veta vad vi förväntar oss av den. Alltså får vi visa den tydligt och kärleksfullt och återigen, till 99 procent, med belöningar.

Hunden kan inte veta vad vi förväntar oss av den. Alltså får vi visa den tydligt och kärleksfullt och återigen, till 99 procent, med belöningar. Och för de som behöver det, sätter vi ibland en gräns. Då får vi trygga, harmoniska och välfungerande hundar.

Nina Roegner, instruktör, författare

Ulf Uddman, vd Svenska Kennelklubben

Barbro Börjesson, hundexpert i SVT, instruktör, författare

Anita Axelsson, instruktör, författare, domare

Git Jering, instruktör, författare

Kerstin Eklund, domare, landslagsledare

Elisabet Browaldh, jurist, instruktör