Det finns en falsk motsättning i svensk politik. Den om invandringen kontra satsningar på välfärden och integrationen. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har inneburit en hårdare ton och mer restriktiv migrationspolitik från alla partier. Det som är beklämmande är att i denna uppbyggda verklighetsbeskrivning av Sverige råder det stora brister på integrations- och jämlikhetssatsningar som ger verkliga resultat. De som drabbas hårdast är barnen.
Sorglig debatt
I SVT:s partiledardebatt var det sorgligt att se hur många som ville ta äran av att ha sett till att så få som möjligt med asylskäl har sökt sig till Sverige. Det råder stor brist på en humanitär röst som sätter människan i centrum och som står pall när många andra vill skapa en konfliktlinje mellan svenska medborgare och invandrare. Konfliktlinjen kommer alltid gå mellan de som har och de som inte har. Mellan de som äger och inte äger - mellan marknadsintressen och människors behov.
En alltmer marknadsanpassad välfärd försämrade förutsättningarna att uppnå större jämlikhet. Detta blev en marknadsliberal fälla för alla nyanlända. Sakta demonterades deras möjligheter att tillgodogöra sig sin rätt att komma in i det svenska samhället.
Integrationen fungerar inte om SFI-utbildningar inte får tillräckliga resurser, om socialtjänsten drabbas av nedskärningar, om skolan fortsätter vara marknadsutsatt eller om föreningslivet chans att skapa en meningsfull fritid för barn och unga försvinner. Flera partier motsätter sig idén om jämlikhet. Det är en verklig motsättning oavsett hur den politiska debatten låter.
Det högerkonservativa blocket hyllar marknadsskolan, de vill ha kvar vårdvalet, marknadshyror ska införas, skatten ska sänkas och studieförbunden ska få drastiskt minskade medel.
Motverkar integration
De som är allra mest oroliga för integrationen har drivit och fortsätter driva politik som tar nyanländas rätt att kunna bli en del av det svenska samhället ifrån dem, i synnerhet för barn och unga. Trots att många ensamkommande barn och flyktingbarn lever i fattigdom finns det inga förslag från något parti från det högerkonservativa blocket som hade inneburit mer jämlikhet. Sverigedemokraterna ska hjälpa Kristersson till makten, jämlikheten och barns tillvaro är värd att offra, för priset kan mycket väl vara att barnbidraget för icke medborgare ryker tillsammans med flerbarnstillägget.
Marknadsvurmande liberalekonomiska extremister förklär nu sin ekonomiska politik genom att kroka arm med Sverigedemokraterna. De vill ha en fortsatt debatt om invandring medan de i kommuner och regioner runtom i landet säljer ut skolor, sjukhus, stänger ner vårdcentraler, förlänger vårdköer, stänger SFI-utbildningar, stänger förskolor och skär ner på föreningslivet. Deras kompisar tjänar multum medan vi andra bråkar om invandring. De försvarar valfriheten men i själva verket försvarar de aktieutdelningar från våra skattepengar till riskkapitalister.
Villfarelsen om att invandringen är ett hinder för jämlikhet och en god välfärd har nu blivit en politisk sanning i Sverige.
Det svenska folket är inte emot invandring. De är trötta på att marknaden ska få gå före människan. Barn och unga är de som växer upp med stegvis sämre förutsättningar än tidigare generationer sedan beskylls de för politikens misslyckande. Villfarelsen om att invandringen är ett hinder för jämlikhet och en god välfärd har nu blivit en politisk sanning i Sverige. Det är politikens uppgift i allmänhet, men vänsterpartiernas ansvar i synnerhet, att flytta konfliktlinjen och våga syna lögner och falska berättelser om Sverige. Bruksorterna, lands- och glesbygden samt förorten har det inte sämre för en ung man vid namn Ali har kommit till Sverige. Nej, de har det sämre för att deras skattepengar går till en man vid namn Martin som är storägare i ett svenskt välfärdsföretag.
Daniel Vencu Velasquez Castro, förbundssekreterare Unga Örnars Riksförbund