Forskning är ett tema som engagerar. Forskning i fysik har gett oss en helt ny digital värld att leva i. Forskning i biologi har förklarat hur allt levande på planeten är släkt med varandra. Forskning i medicin har gett oss bot och lindring där vi tidigare dog och plågades. Uppräkningen, som kan göras mycket lång, bygger på enskilda forskares nyfikenhet, på sökandet efter kunskap utan andra mål än att förstå vår värld.
Grundforskningen, som söker svar på det vi inte vet och – ännu viktigare – ledtrådar om det vi inte ännu vet att vi inte vet, utgör med sin originalitet således grunden till all annan forskning och utvecklingsarbete.
Skattebetalare och politiker vill givetvis påverka vilken forskning som ska prioriteras så att vi kan uppnå nya forskningsgenombrott som kommer samhället och medborgarna till nytta. Om vi vill ha bästa möjliga forskning för pengarna ska vi prioritera grundforskning eftersom den leder till ny kunskap och en ökad förståelse av orsak och verkan. Grundforskningen, som söker svar på det vi inte vet och – ännu viktigare – ledtrådar om det vi inte ännu vet att vi inte vet, utgör med sin originalitet således grunden till all annan forskning och utvecklingsarbete.
Inte förvånande anser därför nationalekonomer och makthavare att andel av BNP som satsas på grundforskning är en generell framgångsindikator eftersom sådana satsningar ger utdelning i form av uppmärksammade forskningsgenombrott samt ekonomisk tillväxt. Satsar då Sveriges regering på grundforskning?
Hot mot nyttan med grundforskning
Forskningspropositionen 2016 säger sig vilja stimulera grundforskning genom att lägga ökat fokus på nyttiggörandet.
Begreppet nyttiggörande riktar emellertid forskningen mot givna mål, ofta kopplade till ett specifikt samhällsbehov. Inom medicin skulle nyttiggörande kunna leda till en satsning på att utveckla helt nya typer av antibiotika. En sådan snäv forskningsinriktning riskerar uppenbarligen att bli på bekostnad av grundforskningen, som nyfiket och förutsättningslöst söker svar på hur bakterier fungerar och interagerar med människans celler. Sådana nydanande resultat som är en förutsättning för att kunna forska fram nya antibiotika och andra läkemedel och behandlingar.
Leonardo da Vinci var en tvärvetenskapens förfader, vars nytänkande och konstnärliga skisser av maskiner långt senare har lett till en samhällsnytta så stor att insatsen inte kan mätas.
Att ensidigt satsa resurserna på konkreta, i förväg definierade forskningsinriktningar, utgör därför ett direkt hot mot den egentliga nyttan med grundforskningen. En analogi skulle kunna vara att kräva av en utforskande arkeolog att hen på förhand definierar sina fynd - innan expeditionen ens har börjat.
Allt mindre substans
Regeringen föreslår också strategiska satsningar, som fokuserar på nyttiggörande genom att på förhand styra forskningen så att den uppfattas vara i samklang med samhällets behov och befintliga resurser. Ett exempel på detta är satsningen på digital forskning och registerforskning, d.v.s. med befintliga databaser som underlag. Denna satsning resulterar i forskning som är mindre tidskrävande och därav till synes mer kostnadseffektiv än traditionell experimentell forskning.
Strategin är alltså att producera fler vetenskapliga publikationer på redan erhållna grunddata. Men detta innebär också att de publicerade artiklarnas långsiktiga värde minskar eftersom var och en av dem innehåller mindre substans i form av betydelsefulla resultat. Nyttan med denna satsning kan då ifrågasättas eftersom den sker på bekostnad av mer långsiktigt bärande forskningsprojekt som kontinuerligt alstrar nya grunddata, går på djupet och ökar möjligheten till en verklig förståelse för hur något fungerar.
En rännil till grundforskningen
Vetenskapsrådets (VR:s) uppgift enligt regeringens direktiv var 2018 förvisso att främja ”den svenska grundforskningens kvalitet och förnyelse”, men därutöver skulle VR ”initiera strategiska satsningar inom forskning och forskningsinfrastruktur”. Med det senare menas huvudsakligen enorma forskningsanläggningar som ESS och MAX IV i Lund. Resultatet blev att av VR:s budget om 6,7 miljarder kr så utgjorde bara 4,1 miljarder stöd till ”tematiskt fria utlysningar inom olika bidragsformer”. Då en stor del av det senare beloppet också ska gå till nyttiggörande och strategisk forskning enligt ovan, så måste man dra slutsatsen att Sverige bara satsar en liten del av det statliga forskningsstödet på genuin grundforskning. Summan kan ses i förhållande till företagssektorns totala satsning om 79 miljarder kr på tillämpad forskning.
Fortsätter vi i den här riktningen kommer Sverige att förlora sin grundforskning.
Den 2 maj firar vi 500-års minnet av Leonardo da Vincis död 1519. En allkonstnär som var lika mycket ingenjör som läkare, som konstnär och filosof. En tvärvetenskapens förfader, vars nytänkande och konstnärliga skisser av maskiner långt senare har lett till en samhällsnytta så stor att insatsen inte kan mätas. Detta är ett exempel på konceptuellt inriktad grundforskning vars originella idéer och resultat blir de mest hållbara i framtiden och vars nytta aldrig kan förutsägas.
Vi kan konstatera att dagens forskningssatsningar i Sverige ligger väldigt långt ifrån det synsätt och de prioriteringar som en gång gjorde Leonardo da Vinci så banbrytande och framgångsrik. Fortsätter vi i den här riktningen kommer Sverige att förlora sin grundforskning. Det tar mycket lång tid att återuppbygga en nedrustad grundforskning, det är nu framtiden avgörs.
Anna Montell Magnusson
biträdande professor, Linköpings universitet
Peter Strålfors
professor emeritus, Linköpings universitet
Fredrik Elinder
professor, Linköpings universitet
Anders Fridberger
professor, Linköpings universitet
Henrik Jörntell
docent och universitetslektor, Lunds universitet
John-Olov Jansson
professor, Göteborgs universitet