Sverige är mer beroende av sjöfart än de flesta länder. Ett tecken på det är att pandemins effekter slår mycket hårt på vår ekonomi och sysselsättning, trots att vi inte har stängt ner som andra länder.
Sjöfarten är den globala handelns blodomlopp. Av allt exporterat och importerat gods är 80 till 90 procent fraktat med fartyg, vilket gör Sverige helt beroende av detta blodomlopp. Majoriteten av sjötransporterna, för gods och passagerare, utförs i av fartyg som bär annan flagg än den svenska. Ofta kontrolleras fartyg av utländska ägare och få i besättningen är av svensk nationalitet. Det här är normalfallet i en väl fungerande global sjöfart. Men i en kris kan detta stå svensk varuförsörjning mycket dyrt. Då behövs svenskägda och svenskflaggade fartyg och svenska befäl. Utvecklingen idag är starkt oroande när skolorna som är av stor totalförsvarsbetydelse inte ser långsiktig bärkraft i utbildningarna.
Svenska sjöbefäl viktigare
De senaste årens utveckling med ett allt mer känsligt säkerhetspolitiskt läge, ökade handelshinder och protektionistiska vindar från ett antal länders ledningar väcker en del frågor. I mars månad, som en följd av Corona-krisen, införde Frankrike och Tyskland exportförbud av sjukvårdsmateriel inom EU, en union som baseras på fyra friheter varav fri rörlighet för varor var en.
En brist riskerar att leda till att vi blir allt mer beroende av utländsk sjöfart, utländska besättningar och att det får konsekvenser för leveranssäkerheten vid kris.
I den nyligen publicerade utredningsrapporten ”Framtidens behov av kvalificerad sjöfartskompetens” (Gunnar Eriksson, 2020) beskrivs hur tillgången på svenska sjöbefäl har blivit allt viktigare. Samtidigt finns det enligt arbetsgivar- och branschorganisationen Transportföretagen ett rekryteringsbehov till svensk sjöfart de kommande åren (Tempen på sjöfartsbranschen – Riksrapport 2019) som är långt större än det antal som utbildas i dag.
En brist riskerar att leda till att vi blir allt mer beroende av utländsk sjöfart, utländska besättningar och att det får konsekvenser för leveranssäkerheten vid kris. Vi riskerar också att svenska företag i branschen flyttar till andra länder, där kompetens finns. En sjöbefälsbrist skapar också problem vid rekrytering till Sjöfartsverket, Trafikverket och Transportstyrelsen av lotsar, besättningar och personal till administrationen och så vidare. Många av dessa tjänster är dessutom säkerhetsklassade och kräver sjöbefäl som är svenska medborgare. Behovet av personal med sjökaptens- och sjöingenjörsexamen bedöms öka. Svensk sjöfartskompetens är samhällskritisk, viktig för hela Sveriges ekonomi, geopolitiska säkerhet och krisberedskap. Sjöbefäl behövs också inom många landorganisationer såsom rederikontor, akademier, den finansiella sektorn med maritim koppling och förstås inom totalförsvaret.
Dyra att genomföra
Sjöfartsutbildningar har i dag två stora utmaningar. De attraherar inte tillräckligt många studenter och de är mycket dyra att genomföra bland annat till följd av ett behov av praktiknära inslag med simulatorer och stora lokaler. Utbildningarnas nytta för Sverige kan samtidigt inte nog understrykas.
Att lösa det första problemet ligger primärt på branschen själva. Där har det också skett mycket under senare år med flera landsomfattande rekryteringsinsatser. Det har gett resultat och söktrycket har ökat. Synnerligen glädjande är att hela en tredjedel av de sökande till en av sjökaptensutbildningarna hösten 2019 var kvinnor. Det visar att vi är på rätt väg. Det andra problemet – den höga kostnadsnivån – måste lösas genom att de politiska makthavarna säkerställer en hållbar ekonomi kopplat till sjöbefälsutbildningarna vid de båda universiteten i landet.
Finansieringssystemet har urvattnats
I Universitetskanslersämbetets rapport ”Finansieringen av svenska universitet och högskolor” (2019) beskrivs hur finansieringssystemet som vi gick in i 1994 har urvattnats sedan start. Under samma tidsperiod har nya krav på sjöbefälsutbildningarna tillkommit samtidigt som många av de tidigare kraven från internationella regelverk kvarstår.
Den kris vi nu genomgår aktualiserar problematiken som sjöfartshögskolorna brottats med under flera år. Anslagen är långt ifrån tillräckliga för de samhällsviktiga utbildningar som man bedriver utifrån styrande internationella konventioner. Branschen och sjöbefälsutbildare menar att regeringen måste ta höjd för ökade anslag till dessa utbildningar i höstbudgeten. Annars är risken överhängande att utbildningarna behöver läggas ned av ekonomiska orsaker vilket vore mycket olyckligt sett till såväl branschens kompetensförsörjning som till totalförsvarets behov.
Angela Hillemyr, prefekt Mekanik och Maritima vetenskaper, Chalmers
Björn Pundars, prefekt Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitetet
Caj Luoma, chef kompetensförsörjning, Transportföretagen
Rikard Engström, VD Föreningen Svensk Sjöfart