Arbetsmarknaden genomgår något av en formativ fas. Den svenska modellen sätts på prov av såväl nya aktörer som nya arbetsformer. Samtidigt bubblar ett kulturellt skifte där arbetets roll synas och ifrågasätts. Är det rimligt att jobba nio till fem hela livet? Måste arbete ske inom satta tidsramar, på en och samma plats? Är det inte dags att på riktigt överväga fyra-dagarsveckan?
Den här typen av frågor ställdes nyligen på sin spets när en Tiktokvideo, där en nyutexaminerad collegestudent beklagade sig över nio-till-fem-livets begränsningar, blev viral. Reaktionerna var delade: en betydande skara avfärdade den unga kvinnan som en bortskämd och världsfrånvänd Gen-Z:are. Men många instämde också i frustrationen och dess underliggande andemening: är det verkligen hälsosamt med en struktur där jobbet ständigt blir överordnat fritid och välmående?
Synen på arbete
Jag själv hör till den senare gruppen; visst är det hög tid att vi frågar oss vilken roll jobbet ska ha i ett meningsfullt och glädjerikt liv. Sedan tåls det att tilläggas att det ser annorlunda ut i USA, som videon utspelar sig i, än i Sverige. Men diskussionen sätter icke desto mindre fingret på en viktig principiell fråga om synen på arbete.
Den traditionella modellen har tjänat oss väl på så sätt att den har gett oss möjlighet att kunna förutsäga våra inkomster och därmed kunna planera våra liv. Men priset har varit att ge bort hälften av vår vakna tid till någon annan.
Det går inte att blunda för framväxten av nya inslag och värderingar, hur mycket man än vill avfärda de som ifrågasätter gamla sanningar som ”lata” eller naiva
Faktum är att det här skiftet redan har börjat ta sig uttryck i praktiken. Ett alltmer flexibelt arbetsliv, med alltifrån digitala nomader till kombinatörer, får till exempel anses vara ett tydligt tecken på förflyttningen från ett konformistiskt sätt att arbeta på. Här kan man välja att streta emot, men det går inte att blunda för framväxten av nya inslag och värderingar, hur mycket man än vill avfärda de som ifrågasätter gamla sanningar som ”lata” eller naiva.
Många gånger gör tiden att sakers tillstånd börjar betraktas som det enda möjliga. Då behövs det att vi skakas om av de som ännu har förmåga att se på med saker med nyktra ögon. Kanske kan något så enkelt som lite igenkännbar vardagsfrustration fångat i en Tiktokvideo öppna upp för reflektion om hur jobbet förhåller sig till välmående, mening och självförverkligande.
Med det inte sagt att allt nio-till-fem-arbete har spelat ut sin roll, många trivs bra med det, och kommer sannolikt fortsätta göra det. Poängen är väl kanske snarare att personer ska få större makt över sitt arbetsliv, med grund i vetskapen om att schyssta villkor inte är förbehållet de som jobbar enligt den gamla skolans regler.
Stephen Schad, ordförande i Egenanställningsföretagens branschorganisation och vd för Frilans Finans