Pehrson har tillsammans med andra liberala ministrar bedrivit en kampanj mot användningen av mobiltelefoner och surfplattor hos barn i unga åldrar. Hittills har förslagen handlat om att förvisa mobilerna från klassrummen vilket alla med minsta förståelse för problemen i svensk skola instämmer i. Många lärare behöver inte bara hantera stökiga och högljudda klasser, ännu oftare behöver de konkurrera med skärmar om elevernas koncentration. Det är inte en rimlig ordning och det är på tiden att politiken tar tag i problemet.
Pehrson betonade i en intervju med Sveriges Radio att utgångspunkten behöver vara att barn ska sova på nätterna och gå i skolan på dagarna. Det är förvisso svårt att säga emot. Däremot rättfärdigar det inte att staten experimenterar med folks telefoner.
Även om kommunikationen från partiet är att det är liberalt att bry sig om barnen och förbjuda sent mobilscrollande, så kan det inte vara reformens intentioner som mäter huruvida den är liberal eller inte. I stället är det förhållningssättet till vad som är statens roll i samhället och gentemot individen som bör vara utgångspunkten för Liberalernas politik. En alldeles självklar del av det samhällskontrakt vi liberaler borde värna är att uppfostran av barn är vårdnadshavarnas ansvar. Inte statens.
Lägga sig i
Vi delar problembilden att barn inte mår bra av att sitta med skärmar sent på kvällen, och att det bästa för dem är att sova på nätterna. Det vi inte förstår är varför staten ska lägga sig i funktioner på digitala tjänster, framför allt då tekniken för föräldrar att begränsa sina barns skärmtid och appar finns på alla enheter redan i dag. Den har förvisso alltid funnits tillgänglig. Det kallas föräldraansvar och innebär att vårdnadshavaren tar telefonen från sina barn om den orsakar stress eller sömnproblem.
Men att staten skulle ta på sig samma roll och genom lagstiftning begränsa fria individer från att använda sina digitala verktyg är något helt annat. I stället borde ett kunskapsparti fokusera på att jobba med just kunskapen i samhället, stärka föräldrarnas möjligheter att ta informerade beslut genom att till exempel i tidig ålder förklara hur skärmtid kan påverka barns välmående.
Att testa ny politik för att bättra det psykiska måendet hos unga är önskvärt, men lika lite som olika digitala lås har funkat i länder som försökt förbjuda delar av internet av andra anledningar kommer detta förslag fungera för att försvåra för barn att använda sociala medier. Storbritanniens konservativa porrfilter är det tydligaste exemplet på hur dåligt det brukar gå när politiken försöker sig på manövrar likt Pehrsons. Den lag som antogs 2017 om att begränsa minderårigas tillgång till porrsidor har fortfarande inte kunnat verkställas eftersom lagstiftningen stötte på tekniska problem i dess implementering år efter år.
Att testa ny politik för att bättra det psykiska måendet hos unga är önskvärt, men lika lite som olika digitala lås har funkat i länder som försökt förbjuda delar av internet av andra anledningar kommer detta förslag fungera för att försvåra för barn att använda sociala medier
Det går faktiskt att ändra sig och erkänna att det blev fel. Statlig paternalism är inget som passar ett parti med namnet Liberalerna. Politik för att minska skurkstaternas inflytande över sociala medier behövs och i skolan ska skärmar bytas mot böcker. Det, och inte förbudsvurmande, borde vara Liberalernas självklara fokus i hur de viktiga frågorna om psykiskt välmående och sociala medier hanteras.
Erik Berg, förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet
Hannes Snabb, riksordförande Liberala studenter