Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det är inte musiken som skapar våldet utan våldet som leder till att musiken skrivs, skriver debattören. Bilden visar pristagarna Einár, Molly Sandén och Dree Low på P3 Guld-galan 2020. Bild: Adam Ihse
Det är inte musiken som skapar våldet utan våldet som leder till att musiken skrivs, skriver debattören. Bilden visar pristagarna Einár, Molly Sandén och Dree Low på P3 Guld-galan 2020. Bild: Adam Ihse

Det är inte musiken som skapar gängkriminella

Gängvåldet har pågått långt innan det hade ett nyhetsvärde, innan rapparna nådde topplistorna eller innan namnen avhumaniserades och blev hav av siffror, skriver SSU-debattören Annie Sinistaj.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Året är 2016 och vi befinner oss i Akalla. Det är mitten av januari och två bröder står utanför sin port. En vid namn Alejandro som röker och den 15-årige lillebrorsan Robin som gör honom sällskap. Gärningsmannen befinner sig i samma port och när han går ut för att skjuta bröderna ställer sig den 15-årige Robin framför gärningsmannen och räddar livet på sin äldre bror. Robin dör på plats, Alejandro får men för livet och blir rullstolsburen. Bara ett halvår senare dör 8-årige Yuusuf i Göteborg efter att någon slängt in en granat i lägenheten. En av mina närmsta vänner var bara 19 år när hans nära vän dog i gängvåldet och detta var över 15 år sedan. Gängvåldet har pågått långt innan det hade ett nyhetsvärde, innan rapparna nådde topplistorna eller innan namnen avhumaniserades och blev hav av siffror.

När samhället kräver ansvar från artister i stället för våra makthavare kommer vi bara se någon klyschigt twitter-text från politiker som beklagar förlusten och sedan fortsätter vara handlingsförlamade.

När en ung artist dör i ytterligare en skjutning börjar allmänheten diskutera musiken. Det påstås att det skulle vara glorifieringen av gangsterkulturen i låttexterna som är orsaken till att skotten ekar. Men de beskriver bara sin vardag – var mer arg över att de har en sådan livsstil än hur de väljer att uttrycka den. Det är inte musiken som skapar våldet utan våldet som leder till att musiken skrivs. När samhället kräver ansvar från artister i stället för våra makthavare kommer vi bara se någon klyschigt twitter-text från politiker som beklagar försluten och sedan fortsätter vara handlingsförlamade. För att förtydliga det så använder jag mig av ett citat av Dani M, vill dom inte höra smuts, säg till dom att städa upp.

Fel fokus

Politikerna borde prata med våra människor i förorten i stället för åt dem. Hur mår familjerna efter de har förlorat sitt barn, får de något stöd för återhämtning, hur mår skolpersonalen som gått ständigt på knäna och hur mår barnen som bor i trångboddhet? Lyssnade man verkligen på Einárs musik så beskrev han sin tid som LVU-placerad och hur mycket han ogillade den, varför diskuterar vi inte det i stället?

Ett liv av utanförskap, fattigdom och andra sociala problem blir pusselbitar till kriminaliteten. Sedan vill jag inte höra om någon som ändå lyckats trots att deras föräldrar kom hit med ingenting, en personligt lyckade motsätter sig inte de strukturella problem som Sverige har. Att det tog nästan 25 år för en av mina invandrarföräldrar att få fast anställning eller att socioekonomiska faktorer påverkar elevers betyg är ett problem.

Sverige behöver en nationell strategi från riksdagens sida. Det är lika mycket regeringens ansvar som oppositionen att lägga fram förslag på hållbara och långsiktiga strategier. Kommunerna har olika resurser och olika handlingssätt, vi kan inte möta en nationell kris på kommunnivå. Hårdare tag och längre fängelsestraff kommer inte frukta den som vet att man antingen skjuter eller själv blir skjuten.

Dessutom så vidgas kontakterna i fängelserna och i stället för att mötas med avhopparprogram och inslussningar till samhället möts de av nya kriminella nätverk efter att ha avtjänat sitt straff. Den slopade straffrabatten anses vara en lösning på gängvåldet men det skulle öka statens kostnader med cirka 1,1 miljarder och hur effektivt blir det när de fortsätter i samma kriminella spår efter frigivning?

Att censurera musik som innehåller våldsuttryck kommer inte göra så att kistorna står tomma.

I dag har min vän lämnat fler rosor på kistor än antalet skjutningar i Sverige. Det är bara en tidsfråga innan nya rosor måste köpas. Att censurera musik som innehåller våldsuttryck kommer inte göra så att kistorna står tomma. Åren 2008–2018 så var Håkan Hellström, Avicii och Kent de mest spelade artisterna i Sverige men ändå dödades 15-åriga Robin till följd av våldet.

Annie Sinistaj, debattör och kampanjledare i SSU Skåne

LÄS MER: Mordet på Einár visar att kulturjournalistik behövs

LÄS MER: Einárs döda kropp blir underhållning på Tiktok

LÄS MER: Här finns inget tryggt Hollywoodslut