Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bergsjön. Miljonprogrammens hus hade inte sällan högre estetiska kvaliteter än dagens arkitektur, skriver Gert Wingårdh. Bild: Bengt Kjellin

Det är illa ställt med skönheten i arkitekturen

Det byggs mycket fult i dag, mer fult än på mycket länge. Bostadsbristens spöke har fått gå bärsärk tillsammans med kostnadsångestens troll. På dem biter ropen på skönhet och värdighet dåligt. Så kan vi inte ha det, skriver arkitekt Gert Wingårdh.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Mark Isitt tycker (GP 2018-11-04) att arkitekterna borde prata mer vitt och brett om skönhetens betydelse. Det gör han rätt i. För det är illa ställt med skönheten. Det byggs mycket fult i dag, mer fult än på mycket länge till och med. Vi bygger inte flera tusen lägenheter på ett bräde numera, men den estetiska kvaliteten på miljonprogrammets hus var inte sällan högre än den är i de oproportionerliga, trånga och mörka bostadsmiljöer som skapas i dag. Så kan vi inte ha det.

Ändamålen har fått helga medlen. Därför har bostadsbristens spöke fått gå bärsärk tillsammans med kostnadsångestens troll. På dem biter ropen på skönhet och värdighet dåligt.

Dyrt att bygga billigt

I spåren efter spöket och trollen ser vi hus av trivialast tänkbara snitt. Betongelementens fogar berättar för alla som bor där att de inte var värda något bättre.

Det är dyrt att bygga billigt. Det var med denna insikt som Sverige byggde upp de väldiga regelverk som skulle garantera vad man under rekordårens dagar uppfattade som minimikvaliteter. I dag ser vi att de inte alltid träffade rätt, men de som ser sig omkring med kritiska ögon ser snart hur många fel vi nu bjuder framtiden på. Ska man bygga tätt mellan husen krävs en särskild inlevelse i vad det då blir för miljö. Det går inte att bara flytta husen närmare varandra med argumentet att det då blir mer ”urbant”.

Ska man bygga tätt mellan husen krävs en särskild inlevelse i vad det då blir för miljö. Det går inte att bara flytta husen närmare varandra med argumentet att det då blir mer ”urbant”.

Människan har i alla tider byggt sina samhällen på avvägningar. Vi har sett, tänkt och resonerat oss fram till vilka proportioner som är de rätta, vilka dekorationer som passar sig, vilka material som ger oss störst behag och hur individens frihet kan balanseras mot gruppens behov.

Vi får inte låta ändamålet att bygga allt genast helga medlen som ställer dessa avvägningar åt sidan. Om byggandet nu går in i en lite lugnare fas, får vi inte missa andrummet det ger åt lite kritiskt tänkande. Hur är det nu igen man gör det riktigt vackert?

Gert Wingårdh

arkitekt