Slutreplik
Religiösa friskolor, 7/6,11/6, 13-14/6
Min debattartikel om religiösa friskolor (GP 7/6) har renderat inte mindre än fem repliker. Det skulle föra för långt att bemöta dem alla och därför koncentrerar jag denna slutreplik på de som ifrågasätter mina två huvudargument att 1) religiös praktik leder inte till samhällen med en högre etik eller moral och 2) att grundlagens stadganden om att alla utförare av offentliga förvaltningsuppgifter skall iaktta principerna om saklighet och opartiskhet står i konflikt med förekomsten av konfessionella skolor.
I min debattartikel framförde jag att de som önskade få referenserna till de forskningsrapporter som min artikel byggde på kunde kontakta mig via min e-postadress. Det intressanta är att ingen av de som kritiserat mig gjort så. Fyra av dem har dessutom undertecknat sina artiklar med sin akademiska titel (professorerna Ola Hössjer, Kjell O Lejon, Kenneth Runesson och Paul Segerstrom, GP 7/6).
Jag finner det synnerligen märkligt att man väljer att avfärda min argumentation utan att först ta del av den forskning som jag åberopar. De skriver att ”vid en närmare granskning” faller mitt argument samman. Problemet är att de inte alls har brytt sig som att granska den forskning jag åberopat. Detta visar dels att mina kritiker företrädesvis drivs av religiös och/eller ideologisk övertygelse och dels att de sakna intresse av att se till forskningen på området. Dessutom visar detta att de inte beaktar de krav på saklighet och opartiskhet som grundlagen föreskriver. Att kritisera ett vetenskapligt baserat argument utan att ta reda på fakta i målet är naturligtvis en allvarlig sak om man titulerar sig professor och det är inte särskilt snyggt att påstå att man har gjort en ”närmare granskning” av något som man inte har tagit del av.
Kan man tänka sig marxistiska eller nationalistiska skolor och vad med skolor som drivs av den trosuppfattning som utmärkt ISIS?
De fyra professorerna hävdar vidare att jag gått till ett ”generalangrepp” på ”kristendom i allmänhet”. De hänvisar till (oklart vilka) studier som sägs visa att kristendom skapar samhällen med god moral och etik. Men ordet kristendom är inte nämnt i min artikel, den bygger på mätningar av religiositet generellt alldeles oberoende av vilken religion som utövas. Debatten om de konfessionella friskolornas vara eller inte vara handlar som bekant inte enbart om kristna sådana utan om religiösa skolor överhuvudtaget. Eller önskar de fyra professorerna att vi enbart skall tillåta kristna friskolor? Jag tror knappast det, men detta illustrerar problemet med vilka trosinriktningar som skall tillåtas bedriva av skattebetalarna bekostad obligatorisk utbildning. Kan man tänka sig marxistiska eller nationalistiska skolor och vad med skolor som drivs av den trosuppfattning som utmärkt ISIS?
Sammantaget illustrerar svaren från mina kritiker just den brist på etik som enligt den forskning jag pekat på i allmänhet präglar religiösa samhällen.
Företrädarna för Kristna Friskolerådet (Lars Brändström och Bo Nyberg, GP 7/6 ) excellerar i sin replik med personliga förolämpningar av sällan skådat slag i en diskussion som denna. Jag avfärdas som ”illusionist” och till och med som ”rasist”. Den forskning jag åberopar hävdar man har ”smulats sönder” (oklart av vad eller vilka) samt därtill att jag begår en ”dödssynd” som forskare i mina analyser av forskningsläget. Man undrar i sitt stilla sinne hur de kan veta detta utan att ha besvärat sig om att ta del av den forskning mina analyser vilar på.
De hävdar vidare att jag påstått att religiösa människor per definition är oförmögna att iaktta opartiskhet och saklighet. Detta är ett rent påhitt, all den forskning jag bygger vilar på statistiska medeltal och det finns därmed naturligtvis många individuella undantag, ungefär som att det finns storrökare som lever och har hälsan tills de blir hundra. Sammantaget illustrerar svaren från mina kritiker just den brist på etik som enligt den forskning jag pekat på i allmänhet präglar religiösa samhällen.
Den obligatoriska skolan bör med de argument jag framfört inte vara konfessionell.
I sakfrågan skulle jag vilja föreslå en kompromiss. Den obligatoriska skolan bör med de argument jag framfört inte vara konfessionell. Däremot finns det anledning för samhället att ekonomiskt och på andra sätt (till exempel genom att upplåta lokaler) stödja trosinriktningar (och andra) som utanför ordinarie skolverksamhet vill bedriva olika former av undervisning så länge denna vilar på de demokratinormer som stadgas i grundlagen. Således vad som förr i tiden kallades ”söndagsskola”.
Bo Rothstein
professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet